TEATER. Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Vansinnets historia av Dag Thelander.
Aksel Morisse och Josef Törner gör med briljant handlag rollerna som Uppsalaprofessorn Sten Lindroth och den franske filosofen Michel Foucault i Dag Thelanders pjäs Vansinnets historia. Foto: Maria Lilja.
Det är skådespelarna Aksel Morisse och Josef Törner, som ger föreställningen dess eget lyft i Uppsala stadsteaters Vansinnets historia. Pjäsen bygger på den franske filosofen Michel Foucaults tänkande och handlar om de flesta i ämnet förekommande frågorna från språkteori, makten, sexualiteten till fångvård och mentala avvikelser. Morisse och Törner handskas briljant med detta stycke musikteater på högsta nivå.
ÄVEN OM DET KUNDE VARA så, är det inte som man tror. Rysslands barbariska krig i Ukraina som främst åsyftas, när Uppsala stadsteater nu ger pjäsen Vansinnets historia. I stället är titeln hämtad från en av Michel Foucaults mest omtalade skrifter med det namnet. Efter Jean-Paul Sartre är Foucault den kanske mest uppmärksammade franske filosofen under förra århundradet.
Hans utgivna arbeten behandlar språkteori, sociala frågor, lingvistiska problem, har makten som tema, sexualitetens väsen och sanningen, fångvård, vetandets arkeologi och annat smått och gott. Han är en av impulsgivarna till den revolutionära ungdomsrevolten i USA på 1960-talet. Som filosof flyttar han sig mellan olika våningsplan som i ett mentalt höghus. När det mera förvirrande än klargörande begreppet strukturer används i dagsdebatten, är det Foucault som krånglat till det.
På 1950-talet var han fransk lektor i Uppsala och skulle doktorera för legendariske professorn i idé- och lärdomshistoria Sten Lindroth. Eftersom de inte kunde komma helt överens bröts kontakten. Utan att efterlämna några avgörande spår i lärdomsstaden. Det var innan teve, internet, sociala medier och andra konstigheter kom och rörde om. Jag har ett vagt minne av att ha sett honom på S:t Johannesgatan, när jag kom till Uppsala 1957.
UPPSALAFÖRFATTAREN och teatermannen Dag Thelander svarar för texten till den här pjäsen. Men den är lika mycket musik, komponerad av Per Wickström. Gunnar Wennerbergs Gluntarne är det mest uppsaliensiska som finns, och de står fadder till mycket i uppsättningen. Men också traditionen med rolldikter och parodier från Bellman och allt det som utmärker studentspexets sätt att gestalta verkligheten. Här finns många lärda anspelningar på åtskilligt i samhällsdebatt och inte minst svensk forskningsdebatt. Emellanåt lite abstrakt och i kompakt form återgivet. Men de ställena kan mest ses som en överkurs för de riktigt insatta.
Det här är i hög grad ett stycke musikteater där de båda skådespelarna Josef Törner som filosofen Foucault och Aksel Morisse som piprökande Sten Lindroth ger hela uppsättningen dess eget lyft. Man får lyssna noga, för roligt är det för det mesta. Per Wikström, som ackompanjerar och deltar i en del av sångnumren, har givit föreställningen en musikalisk inramning, som går rakt in i hjärtat. Dit hör även det levande och ställvis också gripande porträttet av Michel Foucault. Dennes egen, emellanåt vacklande, mentala hälsa hör till grundstenarna i kopplingen mellan person och forskning. I det avseendet ryms där såväl inlevelse som tydlig empati.
ÄVEN RIMSMEDEN Thelander får sägas fira riktiga triumfer i sitt manus, som borde komma i bokform efter det här framförandet. Gränsöverskridande hör till de centrala begreppen och då handlar det inte bara om vetenskap. Men det som upprörde Foucaults samtid, är idag en etablerad del i vad som nu möts med tolerans och respekt. Lindroths kompass för forskning hör till det som gäller minst lika mycket fortfarande, ett halvsekel senare. Även om synen på Nietzsche är mera uppmjukad nuförtiden. Exemplet med glaset på bordet för tankarna till filosofen Boströms kniviga tentamensfråga hururvida kakelugnen befinner sig inuti eller utanför kandidaten.
Så kan man hitta allt från språkfilosofi och synen på mentala avvikelser till förhållandet mellan sanning och makt. Där det senare har fått högsta aktualitet i vad som pågår i Europas sydöstra delar just nu. Men det är Aksel Morisses och Josef Törners briljanta förmåga att handskas med textmaterialet, som är det allt avgörande för hela den här föreställningen.
I Emma Roswalls regi och Nina Franssons och Roswalls scenografi och kostymdesign bjuder den på halvannan timmes oavbrutet välbehag. Uppsala stadsteater har den här våren lagt sig på högsta nivå. Ett skäl så gott som något för att känna en smula tillförsikt i en orolig tid.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Vansinnets historia av Dag Thelander. Musik: Per Wickström, regi: Emma Roswall, scenografi och kostym: Nina Fransson och Emma Roswall. Medverkande: Aksel Morisse, Josef Törner och Per Wickström.