TEATER. Uppsala stadsteater, scenen Ettan: Förvandlingen av Anna Höglund. Regi & bearbetning Py Huss-Wallin.
Uppsala stadsteaters pjäs för lågstadiebarnen, Förvandlingen, visar hur listen och att vara modig kan vara starkare än det farliga. Föreställningen bygger på Anna Höglunds numera klassiska barnbok. Py Huss-Wallin har format den efter egen näbb till en resa i sagans fantasifyllda värld. Här finns en mångfald av känslor, skickligt förvaltade och återgivna av skådespelarna.
I SAGANS VÄRLD är att vara listig och modig ofta avgörande mänskliga egenskaper. De brukar kompensera för brister inom andra områden. Vara smart är många gånger mera framgångsrikt än kroppsstorlek, muskler och andra fysiska företräden. Eller om man är ett barn. Med begränsade vuxenerfarenheter.
Så ser det ut i Uppsala stadsteaters pjäs Förvandlingen. För barn i lågstadieåldern. Den bygger på Anna Höglunds fantasifyllda bok med både text och bilder. Nu har regissören Py Huss-Wallin dessutom rumsterat om lite efter sitt eget huvud. Den som redan mött vad boken innehåller, får därför bereda sig på ett delvis nytt äventyr.
FLICKAN, eller som här Barnet, är densamma. Men de vuxna har blivit tre. Till en början befinner de sig försänkta i djup sömn. Som inte ens allt bus i världen kan bryta. Det ska till en fanfar för det. Men då blir det fart så det förslår. Helt vanligt är det kanske inte, att det rostade frukostbrödet faller ner från himlen. Men kanske hör inte en papperstidning heller till rutinerna vid dagens första måltid numera. Riddarnytt heter den. Och berättar om en osympatisk jätte, som riddarna måste besegra.
Iförda sina rustningar ger de sig av. En efter en. Så är sagotemat anslaget. Den här gången med högt tempo och riviga rytmer. Till musik av Jenny Wilson leder inslagen i berättelsen till händelser som hämtade direkt från bröderna Grimms värld. Men också till den grekiska mytologin. Med hjälten Perseus och gorgonen Medusa. Hon med det rufskrulliga håret och en förstenande blick.
DET HÄR ÄR EN BERÄTTELSE med rötter i allas våra okända djup. Med lite spänning som gör vardagen mera levande. Men där också våra inre, och genuina, behov får företräde. Av trygghet som håller rädslan på lite håll. Och även en smula vägledning hur man gör. För att det farliga inte ska ta över, Det är också där, som barnets ensamhet hör hemma. Med tillit men också hoppfullhet. Som aldrig släpps ur sikte.
Py Huss-Wallin har i sin bearbetning på så sätt träffat alldeles rätt. När hon låter några av livets olika sidor mötas.. De som känns farliga eller väcker rädslan till liv. Som det går till i verkligheten. Några paraplyer visar sig fungera som verkningsfulla sköldar. Och handspegeln framför allt, det smarta greppet att låta den fånga jättens blick. Så att hon slår knut på sig själv i stället. Och både riddarna och barnet kan räddas.
I SITT BOKUTFÖRANDE åtföljs förloppet av Anna Höglunds egna illustrationer. I den här föreställningen har scenografen och kostymskaparen Siri Areyuna Wilhelmsson tillfört ett eget bildspråk till det som händer. Med en rikedom av betydelseskapande detaljer, som förstärker fantasin i framförandet. Rustningarna av plåt är ett exempel.
Ett annat är tygsjoken och draperierna från scentaket. De undergår sin egen förvandling i ett förlopp där de skiftar skepnader från såväl vågor till levande träd, Eller ett stycke vattensjuk mark med speglande pölar. Och jättens stora händer, som blir till fångstnävar, eller det farliga öga som förstenar, blir de allra mest uttrycksfulla inslagen under berättelsens gång. Koreografen Ossi Niskalas säkra hand anas bakom det tempoladdade rörelsemönstret. En eloge också till Tommy Sahléns för stämningsrikedomen så känsligt utförda ljussättning.
BLAND SKÅDESPELARNA gör Fabiola Cruz rollen som barnet med en mimik och ett kroppsspråk som fångar in och förmedlar föreställningens mångfald av känslor och stämningar. Ibland tycker man sig se en clown i verksamhet. Det är mycket styvt genomfört.
Adam Stanišić Stålhammar liksom Lena B Eriksson och Moa Silén är alla tre riddare med stråk här och var av en självmedveten målmedvetenhet, som kan behövas i kampen mot det onda i en snöd värld. Men det saknas för den skull inte heller mera finstämda toner i deras roller. Att man kan komma rätt långt med list, är en bra insikt att ta med sig från den här föreställningen. För både barn och vuxna.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Ettan: Förvandlingen av Anna Höglund. Regi & bearbetning: Py Huss-Wallin. scenografi & kostymdesign: Siri Areyuna Wilhelmsson, kompositör & ljuddesign: Jenny Wilson, koreografi: Ossi Niskala, dramaturg: Marie Persson Hedenius, ljusdesign: Tommy Sahlén, maskdesign: Elin Bergström. I rollerna: Fabiola Cruz, Lena B Eriksson, Moa Silén och Adam Stanišić Stålhammar. Jätten röst: Py Huss-Wallin.
I samband med de öppna föreställningarna längre fram i februari finns dramaövningar på teaterns hemsida. De har tydliga instruktioner. Försumma inte att göra dem då!