EN NY BOK: Colm Tóibín: Magikern (Norstedts, översättning Erik Andersson)
Gestalterna i Colm Tóibíns på fri hand utförda, fiktiva författarbiografi Magikern, om Thomas Mann, sprider mycket värme inte bara kring huvudpersonens liv och gärning. Även övriga levnadsöden omfattas med en påfallande empati. Den inkluderande samtalstonen mellan de uppträdande och inför läsaren får boken att framstå som både fängslande och förtrolig i Tóibíns egen mästarklass.
KANSKE BÖR DEN nämnas först, den inkluderande samtalstonen mellan familjemedlemmarna. Trots självmorden, trots skärmytslingarna, bisexualiteten eller utspriddheten över flera länder, där de bodde eller vistades. I kontakterna eller umgänget släppte de inte heller taget om varandra. Även om deras livsöden blev mycket olika. I det längre perspektivet tillkom även respektive partner till var och en, barnbarnen och mor- och farföräldrarna. Och andra närstående.
Ändå är det i allt väsentligt en fiktiv familjekrönika irländaren Colm Tóibín skrivit med sin roman Magikern. Som är ägnad litteraturpristagaren Thomas Mann och dennes familj. Han följer där medlemmarnas olika öden under sent 1800-tal och första hälften av 1900-talet. Den tyska hemhörigheten innebär att de drabbas på nära håll av de katastrofer som de bägge världskrigen innebar. De historiska skeendena utgör bakgrunden. Men det mest framträdande är de många människoödena i närbild.
DET INNEBÄR, att Thomas Manns verksamhet som författare och samhällsdebattör ges en mindre del av utrymmet. Samtidigt som han blir desto mera förmänskligad tillsammans med sin familj. Monumentet får träda i bakgrunden. Här är han tveklöst familjefadern. Som leker med barnen och uppträder som trollkonstnär. Vilket förskaffar honom benämningen ”magikern”. Det som har givit boken dess titel. Men också ägnar sina närmaste betydande omsorg. I kraft av det ekonomiska oberoende som böckerna ger honom, understödjer och bekymrar sig om dem på det personliga planet. Så gick det kanske inte till på riktigt. Men nu håller han dem samman. Även om engagemanget för de sex barnen inte är lika starkt i alla.
Med hustrun Katia, från en förmögen familj, vid hans sida. Som lämnade en lovande naturvetenskaplig bana för att i stället ge allt sitt stöd till maken. I dennes roller som författare och kulturpersonlighet. Hon framträder här som den lugna, kloka och trygga klippan i något som blivit ett äreporträtt. Och just själva attityden till och den värme med vilken dessa levnadsöden tecknas, är nog det som allra mest utmärker denna Colm Tóibíns författarbiografi i romanform.
DET BETYDER INTE att han på något sätt blundat för allt det mörker eller hela det vida spannet av tragik som brukar åberopas, när familjen Mann är på tal. Två av barnen begick så småningom självmord. Något som även drabbade några nära släktingar. Hos Klaus och Erika spelade drogerna en framträdande roll. Också i övrigt var de på de flesta sätt vårdslösa med sina liv. Promiskuiteten innefattade även många bisexuella relationer. Ändå fanns där en samhörighet mellan dem alla. Som hos de flesta västerländskt formade familjer annars nog inte har så många motsvarigheter.
Även om böckerna för det mesta berörs sporadiskt, låter Colm Tóibín dem ändå svara för kronologin i sin roman. Buddenbrooks med tillbakablickar till handelshuset och den egna familjen i Lübeck får mest. Där finns ju ändå utgångspunkten för vad som sedan följer. Döden i Venedig ger tillfälle att utveckla Thomas Manns egna dubbla sexuella preferenser. Hustrun Katias vistelse på ett sanatorium blir en kort introduktion till Bergtagen. Men Josef och hans bröder (där sista delen utgavs i Stockholm) liksom Lotte i Weimar (Goetheromanen) nästan bara omnämns.
MOT SLUTET stannar Tóibín till vid Doktor Faustus, där så mycket av Tysklands nazitid finns invävt. Och då speciellt de tankar som hade sin grund i en kulturnation. Men som löpte amok och gav upphov till några av de värsta förbrytelserna mot mänskligheten som någonsin skådats. På ett liknande, men ändå annorlunda, sätt används romanen om svindlaren Felix Krull, när den irländske författaren är framme vid sitt sista avsnitt. Till en diktad självuppgörelse, som nog handlar lika mycket om den avbildade, tyske posören och nobelpristagaren som om den egenhändigt förfärdigade biografins författare som står som bokens upphovsman. Den berömda Thomas-mannska ironin letar sig fram på många sätt. Det stilgreppet ingår ju för övrigt i förutsättningarna.
Alltsammans av det omfångsrika innehållet i Magikern utgör givetvis ett urval ur det annars överrika materialet. Och Tóbín har valt, men också omtolkat och lagt till, med stor omsorg. Stannat till vid typsituationer, sådant som både är spännande och har mycket att ge. Det gäller i synnerhet exilåren i USA. Erika Mann framstår från första stund inte så lite som en i hög grad intensiv och expansiv tjej. Av dagens bästa märke. Klaus Mann är kanske mer än någon annan en företrädare för all tyngd och plåga under förra århundradets tidigare del. Då samtidigt med industrialismen och modernismen livet många gånger ställde krav på människan. Som emellanåt blev henne övermäktiga.
MAGIKERN ÄR också med det här fiktiva greppet en roman med många bottnar och utblickar och åtskilliga spår till såväl politikens möjligheter och dess irrläror, till ideologier även av människofientligt slag. Som till umbäranden, lidande och naturligtvis de vidriga krig som man trodde inte skulle hända igen. Det betyder att dagsaktualiteten är hög i alla tillbakablickarna. Och där, då som nu, de humanistiska värderingarna och idealen trängs undan av mera kortsiktiga, infantila och vad som kan kallas själlösa intressen.
Med sin roman har Colm Tóibín, oavsett alla reservationer, skrivit en volym, som rör sig i en alltigenom motsatt riktning. Och det är sällan man möter så mycket substans och ett så fascinerande och fängslande stoff som här. Eller kommer så nära intill romangestalterna. I den meningen är det en bok, mästerlig i sin egen rätt. Där förutom familjen Mann även mottagarna, genom den sakliga och förtroliga berättarrösten, måste sägas höra till dem som blir inkluderade. Dras med och därmed rikt belönade. Under läsningens gång.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com