EN NY BOK. Krister Gustavsson: Varseblivningar (Bokförlaget Lejd)
Krister Gustavsson är en mycket medveten poet. Hans dikter blir ett slags språkforskning som kartlägger hur orden också avgör hur mycket vi kan ta till oss med synsinnet. Foto: Ingridur Skirnisdóttir
Vårt seende och synintrycken i vid mening står i förgrunden i Krister Gustavssons diktsamling Varseblivningar. Den får sin särskilda ton av författarens egen erfarenhet av en minskad synförmåga. Men den behandlar också hur vår seende påverkar våra tankar. Och på ett basplan hur språkets gränser även stakar ur synförmågans gränser.
DET ÄR SEENDET som är vägen till verkligheten. Men också grunden för allt inre liv i Uppsalabaserade Krister Gustavssons poesi. Synintrycken i vid bemärkelse får på så sätt också utgöra utgångspunkten för de ofta både konkreta och detaljrika, vardagsnära och i ett förtätat utförande formulerade dikterna som kännetecknar hans författarskap. Det omfattar även prosa. Nyligen tilldelades han det Doblougska priset av Svenska Akademien,
Att genomgå en funktionsnedsättning som Gustavsson nyligen upplevt, när ett öga opereras bort, är givetvis en omvälvande erfarenhet för någon som på så sätt fått sin syn begränsad. Och varit tvungen att vänja sig vid att tillvaron inte längre kommer till honom som förut. Om detta berättar han i sin diktsamling under bokåret, Varseblivningar.
INLEDNINGSTEXTEN återger själva förloppet. Med en tumör som måste avlägsnas. I stället för de motstridiga känslor som säkert också fanns där, uppehåller sig Gustavsson vid de insikter som kommer till honom. Som har att göra med när ett så vitalt organ förlorar hälften av sin funktion. Det är de mentala återverkningarna han uppehåller sig vid.
Så ges han på så sätt tillfälle att stanna till vid och begrunda vad som tidigare varit närmast självklarheter. Förbisedda och utanför all reflektion. Skillnaden mellan att se och inse leder honom på spåret. Han lägger märke till hur förknippat tänkandet är med just synen. Och att hans skrivande styrts av ord, som varit upprinnelsen till hela skrivprocessen. Orden på papperet.
BEGREPPET SYNVILJA får i det sammanhanget en egen innebörd. Som beskriver ett sätt att leva och förhållningssätt till livet i stort. Något som samtidigt kan tolkas som en vägledning till hela den här diktsamlingen. Men också spiller över på hans andra konstnärliga uttrycksmedel, bildkonsten. Vilken han så här långt dock varit mera återhållsam med att ge en publik exponering.
Det är lätt att finna sig till rätta i Krister Gustavssons texter. Han är en poet som står på läsarens sida. Ofta handlar hans dikter om rörelser och händelser, som orden fångar upp och ger oväntade eller överraskande innebörder. Ibland räcker det med att han går ut på balkongen. Eller tar några steg i den egna trädgården för att själva förflyttningen ska bli en upptäcktsfärd. Sommarblommor växlar med höstens äppelskörd, årstiderna kommer och går.
MINNEN blandas med impressioner sprungna ur stundens stämningar. Gustavsson provar också djärvt med en Goetheparafras: ”Över alla höjder vilar lugn och ro. /Så vilar också du.” Barndomens hågkomst av fallande snö väcker hos honom minnet av att färdas uppåt då. Men där finns också blåst och vind, regn, moln, mörker och ljus som återkommande inslag.
Vi befinner oss i ”det mätbaras epok” konstaterar han på ett ställe. Om det skapar någon trygghet är förstås en annan sak. Det saknas inte ironi, när han ser sig om i verkligheten. Antingen mitt inne i den. Eller som dess iakttagare.
FÖRUTOM ORDEN i våra liv är det inte svårt att se, att även kärleken är ett ytterligare livsvärde i Krister Gustavssons universum. Och frågan är, om det inte är när de förekommer samtidigt i de här dikterna, vilket de gör på slutet, ”rening genom kärlek och liv genom ord” är tänkta som en besvärjelse eller ett lösenord i den stundom kryptiska och lite hemlighetsfulla boken.
Krister Gustavsson är en mycket medveten poet. Den ”språkforskning” med öppen hänvisning till Wittgenstein han bedriver i Varseblivningar mynnar inte så lite ut i samma tystnad. Som i förebildens mest berömda bok. Något mera utöver orden finns inte. Språkets gränser är också seendets gränser. Och med det får vi låta oss nöja.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com