TEATER. Teaterkompaniet Ad Hoc på Uppsala slott: Gustav Vasa av Joakim Sten. Regi: Dennis Sandin.
Harry Friedländer är i sin rolltolkning kung över både sitt land och sin inre verklighet. Foto: Pontus Eklund.
Det är en självupptagen och mycket nutida Gustav Vasa, som publiken får möta i föreställningen med hans namn. Som nu ges i Konstmuseet i Vasaborgen i Uppsala. Joakim Sten utgår från Strindbergs text i sin pjäs. Harry Friedländer ger rollen en förtrolig och lågmäld framtoning. Och så nära dagens värld det går att komma.
GUSTAV VASA ÄR som kung mest känd för att han i August Strindbergs drama om honom uppenbarar sig först i tredje akten. Så var det 1899. I dagens narcissistiska samhälle är ett sådant tilltag givetvis otänkbart. Nu är det i stället allt ljus på mig och det genast, som gäller.
Det förefaller också vara så, som Joakim Sten och Dennis Sandin tänker. Den förstnämnde som bearbetare och författare till den nya versionen. Och den senare som regissör till föreställningen Gustav Vasa. Som nu ges av Teaterkompaniet Ad Hoc i Konstmuseet på Uppsala slott.
MED HARRY FRIEDLÄNDER i uppsättningens enda roll som kungen, har pjäsens upphovspersoner närmat sig sin förlaga på fri hand. Stor plats får i den här versionen maktspelaren Gustav. Men utrymme ges även åt de två äktenskap han hann med.
Och en del funderingar på vem av sönerna som var bäst lämpad att bli hans efterträdare. Förhållandet till Erik, kronprinsen, påverkades självfallet av dennes alltmer destruktiva utveckling. Erik som vår svenske Hamlet berörs däremot knappast alls.
HÄNDELSERNA BELYSER i stället de uppstudsiga landskapen Dalarna och Småland och försöken att hålla landet samman efter Kalmarunionen. Och där blir det den tillämpade diktaturens arbetsmetoder, som avgör besluten. Och ett styrelseskick där makt är rätt. Med dödsstraffet som sista instans. Huvudsakligen utan komplikationer med något samvete. Som vill ha ett ord med i laget.
Joakim Stens följsamhet gentemot Strindbergs förlaga är inte det man i första hand får i tankarna. I stället lägger han till och drar ifrån efter eget tycke och smak. Det finns också andra källor, när det gäller de här händelserna med deras utvikningar. Förutom författarens egna tillskott. Stommen är dock de omtalade kyrkklockupproret i det svenskaste av våra landskap Och Dackefejden i Småland. Med dödsdomarna efteråt.
HARRY FRIEDLÄNDER TAR med en förtrolig ton och röst in publiken i beskrivningen av händelserna. Från första delen av 1500-talet. Han är fundersam och tankfull. Upptagen av maktens förvecklingar och fallgropar. I tronstolen eller när han vandrar runt. Emellanåt förstärkt av en tvetydig blink med höger öga. Det mesta är lågmält. Och på slutet i en ny skepnad. I slips och modern kostym. Med speglarna givetvis på plats.
Så visar Friedländer i sitt rollporträtt en självcentrerad och jagfixerad Gustav Vasa. I sitt eget ljus. Utan några egentliga invändningar. Utifrån eller någon annanstans ifrån. Som vi alla vill ha det. Och vara. Ibland. Och lite då och då.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala slott: Teaterkompaniet Ad Hoc: Gustav Vasa av Joakim Sten, fritt efter Strindberg. Regi: Dennis Sandin. Komposition och arr. Mikael Svanevik, ljus Mats Öhlin. Skådespelare: Harry Friedländer.