UR KULTURLIVET – musik. Kammarmusikföreningen: Nya Zetterqvistkvartetten i Missionskyrkan. Musik av Beethoven och Debussy.
Nya Zetterqvistkvartetten gav sin premiärkonsert i Missionskyrkan. Pascal Siffert, Ulrika Jansson, Marie Macleod och Mats Zetterqvist. Foto Kammarmusikföreningen.
Det blev en musikalisk vårkväll med en hel del värme både inomhus och ute när Nya Zetterqvistkvartetten gav sin måndagskonsert hos Kammarmusikföreningen. Den både känsligt och varligt framförda sena Stråkkvartett i Ess-dur av Beethoven och Debussys Stråkkvartett i g-moll kom till utförande helt i överensstämmelse med en årstid som väcker förväntningar om bättre tider.
DET VAR INTE UTAN ATT den skira försommargrönskan hade tagit sig in och blandat sig med tonerna. Och knappast kunde Missionskyrkan vara annat än den lämpligaste platsen för att förebåda den blomstertid som kommer. Som vid Kammarmusikföreningens konsert i måndags kväll.
Gäster denna gång var Nya Zetterqvistkvartetten, som med detta framträdande begick sin premiär. Mats Zetterqvist har gediget förflutet inom kammarmusiken och detta är hans nya ensemble. Och programmet kunde till övriga goda förhållanden även det, förhöja livslusten med flera snäpp.
Ludwig van Beethovens sena stråkkvartetter har tagits emot på lite olika sätt, alltsedan de tillkom under 1820-talet. Men ingen sätter sig väl längre på tvären för någon av dem. Här föregriper kompositören vad som ska bli en viktig del av modernismens tonspråk. Knappast längre kontroversiellt för någon. F ö återkommer två av kvartetterna i programmet nästa spelår.
DET SOM NUMERA ÄR vardagsmat för alla lyssnare till klassisk musik ingår. Allt ifrån temposkiftningarna, kontrasterna, byten av fokus mellan inre stämningar och yttre, påträngande verklighet. Och allt annat som brukar lyftas fram, när Stråkkvartetten nr 12 i Ess-dur, op 129 är på tal.
Och nog får den som slår följde med hur stämmorna möts eller söker sig åt skilda håll, tar emot alla klanger, låter sig omslutas av de vackra melodislingorna. Eller fäster uppmärksamheten vid tempoväxlingarna eller tonstyrkan en mångskiktad närupplevelse av vilken rikedom med olika musikaliska uttryck, som de fyra satserna innehåller.
STRÅKKVARTETTEN har en pampig öppning. Med sina distinkta ackord med små förskjutningar i harmonin. Nya Zetterqvistkvartetten hade valt att spela den lite trevande och avvaktande. Något som gav tonerna både klang och efterklang. Med cellon som rytmsektion ökade man sedan både tempo och tonstyrka. Men hela tiden varsamt i detta känsligt återgivna framförande.
Det stillsamma kunde sedan återkomma som ett övergripande grepp. Och nog åstadkom stråkkvartetten behagfullast möjliga upplevelse av den täta musik som här bär Beethovens signatur. Det är svårt att undgå intrycket, att tonsättaren fått med det mesta som instrumenten är mäktiga. Det var mångfalden och rikedomen hos förlagan, som fått bestämma en alltigenom välavvägd och övertygande framförd tolkning.
OCKSÅ KONSERTENS ANDRA inslag, Stråkkvartett i g-moll av Claude Debussy, förmedlade ett nära möte med de musikaliska uttryckens grundelement. Även om det också ingick ett förhållningssätt som om man prövade klangernas spår. För att travestera titeln på en svensk Nobelpristagares diktsamling. Och undersöka vart de leder. Och då alltså en ambition som finns redan hos kompositören.
Men där ingick också delar, som kunde uppfattas som tonsatta barnramsor, eller olika vardagsuttryck. Språkmelodier ur vårt dagliga ordförråd. Och tonföljder lite på tvärs och modernistiskt trots. Men den huvudsakliga harmoniska tredje satsen, med instrumentalisterna i intensivt lyssnande till varandra, gav nog det allra starkaste utbytet. Med många toner i minnet efteråt, väntade sedan de ljumma vår- och försommarvindarna. En kväll när det mesta stämde överens.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Kammarmusikföreningen i Missionskyrkan: Nya Zetterqvistkvartetten: Ludwig van Beethoven: Stråkkvartett nr 12 i Ess-dur, op 127. Claude Debussy: Stråkkvartett i g-moll, op 10. I Nya Zetterqvistkvartetten ingår Mats Zetterqvist och Ulrika Jansson, violin, Pascal Siffert, viola och Marie Macleod, cello.