Kanon är att läsa

TEATER. Uppsala stadsteater, Stora scenen: Litteraturkanonen. Ansvariga ur alla och samtliga aspekter: JuvenalOrden.

Illustration till föreställningen. Levererad av teatersällskapet.

Så rolig, infallsrik och på en helt egen proffsig nivå är den teater i spexgenren, Litteraturkanonen, som publiken nu får möta på Uppsala stadsteaters stora scen. Det är ingen hejd på flödet av underhållande och tänkvärda inslag med JuvenalOrden. Som visar sin exceptionella förmåga att skapa glädje och gemyt. Det är rena kanonföreställningen!

SÅ VÄLGJORT, uppslagsrikt och många gånger fyndigt genomfört! Så tänker man efter premiären på JuvenalOrdens nya spexföreställning Litteraturkanonen. Det handlar om en kulturföreteelse, som tappat mark under senare år. Som kanske är på väg att ha sin storhetstid bakom sig. När nya medier, i synnerhet de som bygger på bilden eller numera i så hög grad är kopplad till musiken medfört, att den inte längre har en självklar anknytning. Till vår dagliga tillvaro och dess kulturella innehåll som tidigare.

Studentspexet är en scentradition, som är kopplad till våra universitet. I Uppsala har den en stark ställning. Den ingår i nationernas återkommande verksamhet. Och JuvenalOrdens goda namn och rykte är om något förknippat med alla framgångar man haft där genom åren. Mycket av innehållet i ett studentspex bygger på den allmänbildning som publiken fått redan i skolan. Men också annat. Som förutsätts vara någorlunda förankrat i aktuella händelser, i opinioner och sådant som uppmärksammats i dagsdebatten.

KANSKE SKA MAN också tillägga, att det ofta är sådant som hör hemma inom humaniora, språk och historia. Naturvetenskapen i olika former är inte på samma sätt leverantörer av användbart stoff. Just nu passar litteraturen och dess olika utlöpare hemma som hand i handske. För ett spex som vill gå tematiskt till väga. Och samtidigt ge utrymme åt så många som möjligt av hela den rika floran av scenuttryck, som hör till genrens särmärken. Utan att ge avkall på ett uns av det underhållningsvärde som är spexets viktigaste komponent.

Med det sagt är det bara att lyfta på hatten, böja sig lätt framåt och uttala en djupt känd förtjusning över vad som nu bjuds på Uppsala stadsteaters stora scen. JuvenalOrdens Litteraturkanonen är en arvtagare till de bästa och publiktillvända succéer som förekommit i den här scentraditionen. Samtidigt som den håller liv i en populär genre, måste just den här uppsättningen också sägas vara en milstolpe. Inte minst därför att de kvinnliga aktörerna i hög grad sätter sin prägel på framförandet. De tillhör syskonorganisationen Ambrosiaorden. Så många bland sjuttitalet medverkande på scenen!

OCH SOM MAN gör det! Det finns visserligen numera inga klara gränser mellan olika konstyttringar. Men Litteraturkanonen är ett allkonstverk med råge. Det är dessutom svårt att avgöra vad i detta kollektiva verk, som lyser fram mera än det övriga. Från minsta detalj till helheten. Från aktörerna själva till de lagda scenerierna, musiken i dess olika arrangemang och koreografin. Dräkterna, ljussättningen och inte minst kanonen i egen hög person, som avfyras flera gånger så att konfettin ryker. Medverkande musikerna inte att förglömma.

Man har grävt långt in i litteraturens historia. Dante är en av de tidigaste omnämnda. Men det kommer mycket mera. Sagan om ringen, James Joyce, Agatha Christie, Strindberg. Med HC Andersen passar man på att skoja med andra företeelser med liknande ”förnamn” som PC, MC och Hc. Där finns dramatiseringar av episoder hos Elsa Beskow, Ian Fleming, Bröderna Grimms sagor och åtskilligt annat. Babblarna får breda ut sig. Tranströmer blir den här gången själv en metafor. Det är rena överdådet med anspelningar. Nils Holgersson är under föreställningen på gång med en turistgrupp.

ETT AV DE RIKTIGT ruskiga inslagen är ett frontavsnitt från första världskriget. Med anfallande soldater som kanonmat. Väinö Linna och Remarque. Det är kanon i det idag kanske vanligaste perspektivet. Med hjälp av hjälmar utformade som ostbitar flyttas handlingen till Ost-fronten. Så där håller man på. Med ordens mångtydighet, vaghet och allt tvetydigt. Med små ändringar. Rödluvan möter vargen, som här samtidigt blir kokboksförfattaren Kajsa Varg.

Rikedomen på idéer och fyndigheter är överväldigande. I en scen från Afternoon-tea förlagd till 1800-talets England är pigan vikt på mitten.  Höjdpunkten är en visa om hjältar i  olika bemärkelser, inkännande och vemodsfylld. Publikens längsta applåd där! Mobergs Karl Oskar och Kristina lyfter fram dagens migrationsdebatter. Det talas förutom engelska både svenska, småländska och skånska. Och naturligtvis får även Pelle Svanslös vara med.

TVÅ AV FIGURERNA förekommer föreställningen igenom, Litteraturministern och Professorn i litteratur. De gör båda vad de ska och förväntas göra! Operakonsten har självfallet fått ett eget avsnitt. Svenska Akademien är heller inte bortglömd. Men det finns också skäl att nämna allt som händer utanför scenen, innan det börjar och i pausen, i de gemensamma utrymmena. Det är som salig Bokens dag i åminnelse. Men här med snart sagt inga aspekter glömda. Som har med böcker att göra. Även censurerande poliser ingår. Självfallet får också Johann Gutenberg och hans tryckpress sin hyllning. Även om det gör några skrivare arbetslösa.

Men det är böcker så långt ögat når och öronen hör. Att det är en tämligen lång föreställning märks inte, så fången satt publiken där och jublade. Och kunde nog ha stannat en god stund till. Av pur glädje. Det här är bokpropaganda. Nog effektivare än alla välmenande ord som brukar droppas, när läsning och böcker är på tal. Så skickligt genomfört alltsammans!

OCH slutklämmen om fiktion och fantasi, som gör livet värt att leva ger hela den här uppsättningen en grundstämning. Och samtidigt avrundning, som inte kunde vara mera lämplig. Det är svårt att tänka sig en bättre upptakt inför sommarens alla möjligheter och stunder till läsning. De som nu väntar oss alla och envar.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uppsala stadsteater, Stora scenen: Litteraturkanonen. Spexteater med JuvenalOrden. Samtliga funktioner: JuvenalOrden. Medverkande JuvenalOrden, Ambrosiaorden och andra vänner. Oumbärlig medhjälp: Uppsala stadsteater.