Nära de flyendes liv

EN NY BOK. Uwe Wittstock: Marseille 1940. Die grosse Flucht der Literatur (C.H. Beck)

Bilden visar Rothfos & Gablers omslag till boken. Marseilles gamla hamn omkr 1935. (Mauritius images/Hum Images/Alamy Stock Photo).

Uwe Wittstocks bok Marseille 1940 är en både kunskapsrik, spännande och läsarvänlig framställning av villkoren för flyktingarna i ett tidigt skede av andra världskriget. Från Frankrike till USA. Många namnkunniga författare, konstnärer och intellektuella tillhörde dem som fick lämna Europa för att rädda sina liv. Journalistisk närvaro, skickligt fångade stämningar och fakta ger en bild på nära håll av det händelsedigra förloppet.

FÖR EN DEL GICK DET FORT att att ta sig därifrån, lämna landet och hitta en fristad i USA. Thomas Mann var en av dem. Andra, som i det längsta ville hoppas på att det normala, vanliga tillståndet skulle återkomma, märkte att det blev allt svårare ju längre tiden gick. Och så småningom förenat med livsfara att försöka rädda sig ifrån det av nazisterna ockuperade Frankrike.

Människor på flykt förefaller vara ett ofrånkomligt fenomen i det vi kallar för civilisation. Någonting som alltid har funnits där. En av de allra första med namns nämnande var Aeneas. Kanske urbilden för politiska flyktingar. Sedan Troja intagits och förstörts på 1200-talet f. Kr hörde han till det fåtal som lyckades fly. Sedan grundade han staden Rom. Allt enligt Homeros och Iliaden på 600-talet och Vergilius århundradet före vår tideräknings början.

BETYDLIGT SENARE och med början under vårt eget 1930-tal inträffade den massflykt som omfattade mellan åtta och tio miljoner människor, enligt sammanräkningen. Där många hade just Nordamerika som slutmål. De flesta av dem är givetvis okända för eftervärlden. Uppemot ett 40-tal av dem får dock sina livsöden återgivna i den sammanställning som gjorts av journalisten, litteraturredaktören och författaren Uwe Wittstock. I översikten Marseille 1940 med undertiteln Litteraturens stora flykt är många av dem som samlades just i den stora sydfranska hamnstaden ämnet för boken. I lång och osäker väntan att på olika sätt smugglas först till Spanien och sedan till Portugal. Därefter med fartyg eller flyg till slutmålet.

Det är en både kunskapsrik, spännande och läsarvänlig framställning. Inte minst författarens förmåga att ge den journalistisk närvaro och samtidigt förmedla både stämningar och fakta från den här perioden, gör den till ett skickligt komponerat läsäventyr. Även om dokumentet eller vittnesrapporterna inte utgör det bästa källäget. När så mycket av verksamheten skedde samtidigt med ett subtilt hemlighetsmakeri, är det ändå ett stycke samtidshistoria som här får en lite annorlunda belysning. För den konst- och litteraturintresserade täcker den ett vitt fält. Allt från kreativa aspekter på skapandet till villkoren för kulturen i tider av övervakning och repression. Att det för det mesta var judar som utgjorde de drabbade och var offer för det politiska vansinnet ger översikten en aktualitet, som nog är dess viktigaste komponent.

TILL DEM SOM FÅR SIN flykthistoria återberättad hör många även för svensk publik kända namn. Som Heinrich Mann, vars yngre bror Thomas redan befann sig i USA. Franz Werfel, Alma Mahler, Lion Feuchtwanger, Anna Seghers, Hannah Arendt, Golo Mann och Walter Benjamin. Och även André Breton, som sällan brukar nämnas i de här sammanhangen. Bland konstnärerna något färre. Som Marc Chagall, , samlaren Peggy Guggenheim och Max Ernst. Samtidigt, i sidoblickar, nämns även det politiska skeendet. Inte minst hur även Frankrike och då regimen i Vichy utökar sin repression enligt ockupationsmakens önskemål.

För en del blir det en lång kamp och väntan. Där den franska byråkratin utgör ett omständligt hinder och alla lyckas inte. Trots upprepade försök att nå friheten. Andra flyttas mellan olika läger eller är ständigt på jakt efter nya gömställen. Att vara socialdemokrat kan vara en lika tung belastning som kommunist. Alma Mahler hör till de frejdigaste personerna. Som ingenting tycks kunna rå på eller knäcka. Walter Benjamins självmord kommer av lika mycket fysisk utmattning som uppgivenhet. Inför de osäkra utsikterna till utresevisum och räddning. Victor Serge med tidigare Gulagerfarenheter från Stalins läger ingår bland veteranerna. När det handlar om en diktatur. Och att tysta de oppositonella.

HUVUDPERSONEN bland alla inblandade, som Wittstock beskriver skeendet, är dock den amerikanske journalisten Varian Fry. Trots ett ojämnt humör lyckas han leda och hitta flyktvägar, uppbåda sympatisanter och sponsorer. Utan vilket inget av allt det som den amerikafinansierade verksamheten resulterade i. Och aldrig annars skulle ha uppnått i den här omfattningen. Även om diplomati inte är hans bästa, gren räddar Frys på intet sätt ofarliga insatser som spindel i nätet dock uppemot tusentalet människoliv. Undan Gestapo. Något som gör boken på sitt sätt även till ett äreminne över honom.

Bokens utformning påminner om den klippteknik som utgör filmkonstens viktigaste språk. Med scener från olika håll och tillfällen, med skeenden som avbryts och fortsätter och berättelser som följer samma mönster. Det är ett effektivt sätt att få mycket sagt på ett begränsat utrymme. Även om det i en del fall hade räckt med ett mera koncentrerat skeende. Inte så få av förföljelsen och tortyren i en hårdbevakad diktatur återger ju samma mönster. Bödlar har begränsad fantasi. Utom i att plåga andra människor. Men ändå är det som framställs både detaljerat och säkert representativt. Om också de värsta grymheterna för det mesta enbart återges vid namn.

HANTERINGEN AV FALSKA papper liksom beskrivningen av flyktvägarna och överlag av alla spänningsmomenten har högsta thrillervärde. Där själva flykten svarar för dramaturgin. Kartor finns och ger översikt. Även ett bildmaterial. En intressant sidoblick ges dessutom förloppet genom de i förbigående nämnda direktrapporterna från den tröga nordamerikanska opinionen. Där dock Eleanor Roosewelt, presidentens hustru, nämns i hedersamma ordalag. Det utväxlas också listor mellan högkvarteret hemmavid och arbetsfältet i Marseille. Om vilka namn som ska prioriteras. En särskild poäng innebär det samtidigt, att just Frankrike för många i USA framstår som det allra bästa och mest värt av allt att försvara. I den som alla högst stående betraktade, företrädaren för den europeiska civilisationen över lag.

Och det är också många av dess företrädare i detta avseende som står i förgrunden i Wittstocks bok. Händelserna är utsträckta till november 1941. Under den tiden hinner Wehrmacht överfalla också Sovjetunionen. Den 22 juni. Men redan då har Fry mer eller mindre tvingats lämna och låta andra ta över i Marseille.  Ärebetygelserna för honom efteråt står dock knappast i paritet med vad han uträttade för judarna, enligt Uwe Wittstocks mening. Eller för de intellektuella i Frankrike.

MEN ÄNNU MERA för de värden som väl fortfarande inte spelat ut sin roll. Och det inte bara för en enda världsdel, som är hotad. Utan nu i ett betydligt bredare perspektiv. Och det från ännu flera håll. Där kan den här boken säkert vara både en påminnelse och en källa till inspiration.

Vill man hitta en svensk motsvarighet går tankarna naturligtvis i första hand till Raoul Wallenberg och dennes verksamhet i Budapest. Med de vita bussarna i andra världskrigets slutskede. Här var det de nazistiska lägren som utgjorde arbetsfältet. Men med samma syfte, att rädda så många man kunde. I den tanken finns en människosyn, som vi nog kommer att behöva mera av. I den tid som väntar.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uwe Wittstock: Marseille 1940. Die grosse Flucht der Literatur ( C.H. Beck Verlag) t351 sidor, ill. € 26.-  (Boken finns på tyska men kan beställas genom det tyska förlaget C.H. Beck, Adlibris eller Bokus) Den kommer på svenska i september hos Nirstedt/litteratur i översättning av Jens Christian Brandt.