EN NY BOK. Åsa Leijon: Drunkna tyst (Albert Bonniers förlag, inb)
Åsa Leijon visar på en imponerande skrivkonst i sin första roman Drunkna tyst. Den handlar om sökandet efter en ung människa och sträcker sig över ett brett spektrum av motiv och teman. Mycket rör sig kring längtan och inre saknad, tomhet och kontaktlöshet och inställda livsprojekt. Allt är skickligt gestaltat. Det finns hopp för den svenska romankonstens framtid!
VAD ÄR DET som händer, är en berättigad fråga för personerna i Åsa Leijons debutroman Drunkna tyst, som hör till de böcker som inleder bokvåren. Även till läsaren ställs samma fråga. Åsa Leijon är från Uppsala och har valt landskapet mellan Jumkil och Ärentuna norr om staden som skådeplats för sin bok. Här på den uppländska landsbygden äger ett skeende rum som sträcker sig över drygt ett år. Med många förgreningar bakåt. Det har blivit en tät och innehållsmättad skildring av händelser i samband med en ung människas försvinnande.
Drunkna tyst är en mycket skickligt komponerad bok med ett språk som ligger långt över vad författares förstlingsverk brukar göra. Den deckarliknande intrigen är en byggnadsställning som lämnats kvar väl synlig. Nivån på innehållet sträcker sig över ett brett spektrum av motiv och teman. Det lämnar plats för åtskilligt av relationsproblematik, familjemönster, frågor om moral, vad vi gör med eller mot varandra och våra liv och om livsvärden. Det ger tillfällen att nagelfara hållningar som är lätt igenkännliga i dagens samhälle. Åsa Leijon är en lyhörd avlyssnare av en tomhet och saknad som sällan ges en så här ingående genomlysning. Allt både finurligt och förfaret gestaltat. Till det yttre en lågmäld berättelse men med en inre intensitet som imponerar.
MÄNNISKOR, händelser, intryck och röster duggar tätt över boksidorna. Åsa Leijon vet att styra och leda alla sina infall med påfallande säkerhet. Där finns hela tiden gripande spänningar mellan människorna i vad som blivit ett fängslande ödesdrama. En hel bygd växer fram under skeendets gång. Gestalterna får efter hand väl tecknade konturer i allt från ömklighet till olika grader av överlevnadsförmåga.
Mycket handlar om längtan och inre saknad, om inställda livsprojekt, drömmar som aldrig infriats, om anpassning till allt annat än skonsamma livsvillkor. Och om livsmönster präglade av distans och kontaktlöshet. Allt detta samtidigt som de medverkande är upptagna inte minst av att försöka förstå vad som äger rum, medan de är inbegripna i sökandet efter den försvunna Jannica.
DET ÄR HON som driver handlingen framåt och befinner sig i åldersglappet mellan högstadium och gymnasium, när hon försvinner. Polisen är inkopplad sedan länge. Människorna har på alla håll och kanter sina teorier om vad som hänt. Det mesta i romanen ses genom Minnas ögon. Hon är yngre syster till Jannica. Det är hon som berättar och sammanfattar, ofta intar hon positionen av någon som smyger på och avlyssnar de andra.
Livet på landsbygden präglar personernas inbördes relationer, där alla vet det mesta om varandra. Ändå förefaller gåtan med Jannikas öde vara helt oåtkomlig för de allra flesta. Men det är i förhållande till den de avslöjar sina egna innersta hemligheter. Åsa Leijon är varken cynisk eller desillusionerad i sin människoteckning. Snarare omfattar hon det mesta med en empatisk blick, som mildrar och dämpar de allt annat än skonsamma interiörerna.
ÄVEN OM det på sitt sätt är en kollektivroman med en hel bygd som huvudperson är närheten ändå påfallande till de här med säker hand profilerade människorna, i deras ansträngningar och tillkortakommanden. Det är mycket som sägs mellan raderna och i det i förstone hemlighetsfulla och outsagda. Där har Åsa Leijon en förmåga till träffsäkerhet av det exakta slaget.
Medan sökandet pågår blir alla som deltar individer och avståndet kort mellan dem och läsaren. I all skvallerövervakning, oginhet, fiendskap och allt förtal och missunnsamhet, inslag som även de ingår, växer på samma gång en rad porträtt fram med en allmängiltig räckvidd. Allt är skickligt genomfört. Det är en imponerande skrivkonst som framträder i den här boken.
MED en författardebut på den här nivån är det svårt att inte se annat, än att det är väl sörjt för den svenska romanens framtid!
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com