OMLÄSNING: Sigrid Combüchen: Livsklättraren – En bok om Knut Hamsun (Albert Bonniers förlag, 2006)
En omläsning av Sigrid Combüchens kombinerade biografi och roman om Knut Hamsun, Livsklättraren, lyfter fram en bok med ett dagsaktuellt innehåll.
LÄSPLATTAN och motsvarande sätt att tillägna sig litteratur är en banbrytande uppfinning, som ger böckerna ett betydligt längre liv än fram till närmaste bokrea. Böcker i filformaten pdf och epub, för att nämna några, blir på så sätt tillgängliga långt efter att de gavs ut för första gången. Den bok jag tänker på här är Sigrid Combüchens biografi, ofta rena romanen, om Knut Hamsun, Livsklättraren.
Den skildrar den norske författargigantens hela diktarliv med tyngdpunkten förlagd till åren innan Nobelpriset. Tiden därefter, med de politiska förlöpningarna, ges ett mera summariskt intresse. Det finns mycket skrivet om Hamsun, inte minst om hans ideologiska förfall, sådant nämns också här. Men det viktiga är berättelsen om en diktare, gjuten i ett stycke och för vilken de allra tidigaste erfarenheterna av livet blev helt avgörande för alla åren sedan.
COMBüCHENS BOK gavs ut 2006 och går alltjämt att köpa och då som e-bok. När jag läser den på nytt, upptäcker jag vilken rik bok det är. Under tiden som yrkesverksam kritiker läste jag allt mot klockan. Det fanns en utgivningsdag som bestämde deadline för recensionerna. Nu får läsningen ta den tid det tar. Den här gången upptäcker jag hur mycket som finns där av nutida kultur- och samhällsdebatt. Och inte minst alla spåren av skrivläraren Combüchen. I synnerhet när hon skildrar Hamsuns början på författarskapet och vägen fram till de modernistiska verken som Svält och Mysterier.
Läst från de utgångspunkterna blir Hamsunboken rena författarskolan, skriven av en av vår samtida litteraturs mest uppburna författare. Ibland får man intrycket att den handlar lika mycket om hennes eget författarskap, lärdomar hon gjort under sin egen kamp med orden framför datorn. På samma gång använder hon tillfället till många andra, egna utvikningar och tankar utlösta av mötet med Nobelpristagaren. Så gör visserligen alla biografer. Men sällan lika öppet som här.
På tal om de politiska förvecklingarna får man diskussionen kring Peter Handkes Nobelpris häromåret i tankarna. Den ägde visserligen rum drygt tiotalet år efter utgivningen av den här boken. Men problemet är detsamma. Med dagens datorspråk skulle man kunna säga att hela författarskapet ”hängde sig” under den period på 1920-talet då ingivelserna gick i stå. Något som inte ens en psykoanalys kunde råda bot på.
I TREDJE AVSNITTET av biografin märks särskilt tydligt dagens debatt om kvinnosyn, äktenskap och barnens utsatthet i de lösa familjebildningarnas tid. Här är likheterna med romanformen mest uppenbara, när Combüchen får full fart på dramaturgin genom att ställa sig intill Hamsuns andra hustru Marie. Då skräds inte orden vare sig om mansrollens avigheter eller om den som i sin nazistiska livsorientering mest av allt svek sig själv grundligt. Frågor av det slaget är knappast bundna till någon speciell tid.
Det finns böcker, som är värda ett långt liv. Den här är en sådan. Därför passar den särskilt väl in under vinjetten Ur Kulturlivet.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com