BOKREAN: Ulrika Knutson: Den besvärliga Elin Wägner (Historiska media, 2020).
Ulrika Knutsons biografi om Elin Wägner i årets bokrea innehåller avsnitt som hör till det bästa författaren gjort. Den pågående coronaepidemin ger en hel del egentid för läsning. Här finns en vägvisare som har mycket att säga i dagens osmälta och fragmentariska värld.
DEN VECKA BOKREAN INTRÄFFAR är en av de bästa på hela året. Nu är det dags igen. Hos fysiska boklådor och hos dem som ligger på nätet. Dags att fylla i luckor i det egna bokbeståndet. Och upptäcka nya författarskap.
Ulrika Knutson hade otur när hennes bok förra året, Den besvärliga Elin Wägner, låg på bokhandelsdiskarna alldeles före påsk. Uppmärksamheten var riktad åt annat håll, och media fylldes av rapporter om det senaste i anslutning till den allestädes närvarande och fortfarande pågående coronakrisen. Frågan är dock om en bok som den om Elin Wägner inte har kunnat komma lägligare. Det finns gott om egentid.
Här får läsaren möta en människa som var med om förra århundradets allra mest omvälvande händelser, de bägge världskrigen. Och med vidöppet sinne mötte de flesta övriga förändringar som ägde rum på ett övergripande politiskt plan.
ELIN WÄGNER VAR journalist, författare och djupt engagerad debattör i tidens alla viktiga frågor. Hon var fredskämpe, feminist och humanist i den breda europeiska meningen och tog till sig de samtida strömningarna med glupande aptit. Det blev många romaner av det, Pennskaftet, Norrtullsligan och Åsa-Hanna är några av dem. Debattböcker som Väckarklocka och Fred med jorden, har knappast förlorat i aktualitet sedan de skrevs på 1940-talet.
Samtidigt var Elin Wägner ett framträdande namn i bl a Fogelstadgruppen och hon blev andra kvinnan i Svenska Akademien, efter Selma Lagerlöf. I sin biografi om den stridbara Wägner lyfter Ulrika Knutson fram den så länge bortglömda kvinnliga andelen av kulturlivet under denna tid. Det kan inte överskattas.
Wägner hade dessutom en ingående uppsikt över de olika idéströmningarna. Nyfiken, engagerad och ivrig att ta del av det mesta. Att filosofen John Landquist spelade en viktig roll för henne går inte att bortse från. Han fick vara både leverantör och bollplank under den livslånga vänskapen.
ELIN WÄGNER SNAPPADE OBLYGT upp idéer och uppslag, från vem de än kom, och presenterade dem skamlöst som sina egna. Det må ingen förebrå henne, hon var ständigt på bettet. Och det märkliga är att den Elin Wägner som får komma till tals i Ulrika Knutsons bok inte minst framstår som en livsnödvändig vägvisare också till vårt egen tid, nästan ett århundrade senare.
I allt osmält och fragmentariskt i dagens samhälle ger hon tankarna innehåll och riktning. Om någon bok mera än någon annan är värd att läsas just nu, är det den här. Här finns inslag som hör till det bästa Knutson gjort. Lika mycket en mansbok som en volym för kvinnor. Sällan har en bok bättre motsvarat uttrycket att komma i rättan tid.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com