Läsplattan: Adlibris Letto, Bokus läsplatta. Kobo Libra m.fl. (överkomligt pris).
Det haglar lovord över läsningen som en del av det dagliga livet. Om pappersbokens alla förtjänster.Om senare års framgångar för ljudboken. Men det räcker inte med det. Det finns ännu ett läsredskap. Och det på skärm. Det är den oförtjänt bortglömda Läsplattan.
Gustaf af Geijerstam (1858-1909). Kulturpersonlighet, författare, dramatiker, och debattör. Arkivbild.
BOKEN HAR HAMNAT i centrum. Och det inte enbart tack vare den pågående bokrean. Med alla fynd där och nyupptäckter. Även dagstidningarna har ställt upp. Nu vill också ledarredaktionerna bli antecknade på närvarolistan. Söndagens DN slår ett slag för läsningen som sådan. För konsten att läsa. Och för läsningens plats i det dagliga livet. Givetvis skriver man om både pappersböckerna och ljudböckerna. Att låta någon god uppläsare förmedla bokupplevelser under en resa, medan ljudanläggningen strömmar, är en ren njutning. Med barn i bilen blir det bara en röst som gör sig gällande.
DN talar om pappersboken och dess numera vanliga förpackning i en cd-skiva eller usb-sticka. Men man glömmer den ytterligare möjlighet som också finns, e-boken. Den har ett eget verktyg, läsplattan. Där bortfaller ledarredaktionens problem med bokens status. Det ryms en massa olika böcker på en och samma gång. Överfyllda bokhyllor hör till det förgångna. Man tar med sig läsplattan. Så är saken klar. Väggarna som blir lediga får ta emot konst i stället. Det räcker med att ha en dator för att skaffa sig ett bibliotek av en storleksordning, som var en ljuv framtidsdröm för bara några år sedan. Det går att beställa och ladda ner böcker dit, oftast under det pris som tryckfärg, papper och klistring betingar.
NÄR BOKEN SEDAN kommer upp på läsplattans skärm, kan man ägna sig åt hur mycket djupläsning som helst. Även om doften är en annan, ger även läsplattan samma möjlighet till kritisk läsning och till att uppöva den egna förmågan till kritisk analys. Och att drabbas av den empati och medkänsla som alltmer blivit en bristvara i vårt samhälle. Det går också att låna e-böcker på biblioteket för den som vill försjunka i det långa, lärorika berättade som boken förmedlar. Djupläsningen förblir densamma.
För den som är ny inom ämnet e-böcker, har biblioteken mångkunnig och tjänstvillig personal, som gärna ställer upp. Den som vill, kan också söka själv via sin hemuppkoppling. Den är guld värd i dessa covid19-dagar. Det finns särskilt en länk, som ger högsta utdelning. Adressen dit är Litteraturbanken.se. Det skapar rena euforin, att se allt som finns där. Alla böcker som ingått i kursen i litteraturvetenskap genom åren är företrädda där. Många bestsellrar och berömda utgivningar. I e-pubformat. Och åtskilligt därutöver, uppemot 1000 titlar. Det är gratis att ladda ner och läsa den vägen.
NÅGRA EXEMPEL. Från den tid när Strindberg var ung finns romanen Erik Grane, skriven av hans kollega och sedermera förläggare Gustaf af Geijerstam. Boken gavs ut 1876. Här tillgänglig för alla som vill veta lite mera om den tid som formade Strindberg och hans samtida. Oss andra också. Att boken skildrar Uppsala som det en gång var, gör den inte sämre. Den rymmer mycket av de tidsstämningar som sedan återkommer och är återgivna i Röda rummet, 1879. Lite här och var skriver Geijerstam på ett sådant sätt, att man undrar om inte Strindberg i sitt eget verk återanvände somligt.
Ett senare exempel, också det med en smula Uppsalakoppling, är Eva Neanders novellsamling Nattljus, från 1949. Neander hade ett gripande livsöde. Det hon berättar i sina noveller är lätt igenkännligt för sentida läsare. Samhällsdiagnosen och familjeanalyserna i den boken sträcker sig långt in i dagens verklighet. Stämd som den är i samma tonart, som hos hennes samtida Willy Kyrklund. Den som vill, kan läsa dessa böcker redan i kväll. Det räcker med en dator. Närmare de pappersböcker, i vilken form de ursprungligen gavs ut, än på en läsplatta, går det knappast att komma.
Lovad vare Läsplattan!
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com