EN NY BOK. Sebastian Johans: Svanhopp (Nirstedt/Litteratur)
Sebastian Johans visar med sin tredje bok Svanhopp, Roman om en död far, att han är en helt färdigvuxen författare, som nu hittat fram till en alltigenom egen, skönlitterär röst. Foto: Severus Tenenbaum.
Huvudpersonen i Sebastian Johans nya roman Svanhopp är en avvikare, som går mot strömmen och skulle också kunna kallas en besvärlig människa. Men han företräder en livshållning som företräder mjuka och annorlunda livsvärden och framstår på så sätt som en humanismens röst i vår dystra och om framtiden osäkra tid. Där finns också en uppsjö andra teman och i Svanhopp visar sig Johans som en helt färdig författare med en egen skönlitterär röst.
DET ÄR INTE OFTA en terapeut sitter med en hel roman igenom och lyssnar. Medan en författare berättar om sin far. Men så är det i Sebastian Johans Svanhopp. Den handlar om en pappa och hans pojke och en hel del av deras liv tillsammans. Under den tiden hinner sonen vara barn och gå i förskola. För att sedan nå en bra bit upp i tonåren. Innan samvaron plötsligt avslutas alldeles för tidigt. I och med att fadern drabbas av en hjärtinfarkt. Med en diagnos där alkoholismen och fetman samverkar som de mest iögonfallande.
Att papparollen inte är det lättaste att komma tillrätta med, är inte helt ovanligt i vår nyare litteratur. Anmärkningsvärt är dock att de fadersporträtt som brukar bestås i sådana sammanhang den här gången är mera fyllt av ömsinthet och kärlek än vad uppgörelser över generationsgränserna brukat ha. Kanske har terapeutens närvaro gjort sitt till. Men ett mera nyanserat, välavvägt och sensibelt och av klokskap fyllt porträtt var det längesedan jag mötte.
KANSKE BEROR DET PÅ att fadern i just det här fallet är så rikt utrustad med allt vad ett människoliv kan rymma av känslonivåer på de allra flesta plan. Och en intellektuell stringens som inte hör till vanligheten. Men det förutsätter också en empatisk läggning, som kan härbärgera det mesta av vad tillvaron erbjuder av nivåer och nyanser av de mest skilda slag.
Man kommer att tänka på att Sebastian Johans också hör hemma i främsta ledet bland dagens konstkritiker. Här visar han sig som en fullfjädrad porträttmålare. Även om det nu är orden som varit det allt avgörande verktyget.
SVANHOPP, med undertiteln Roman om en död far, är Sebastian Johans tredje bok efter debuten 2020 med romanen Broarna. Den följdes av berättelsen Döden och Kerstin, 2023, som har en lätt absurdistisk inramning, när den berättar om en sjökapten, som ligger och dör intrigen igenom på ett pensionat i Mariehamn. Att Åland äger många havets hjältar vet vi från sjöfartens och segelskeppens tid. Den här gången är det dock ingen sjöbjörn som står i fokus. Ändå blir det svårt att tänka bort författarens egen uppväxt i en miljö där många skrönor var i omlopp om tidigare släktens bravader.
Vill man söka motsatsen till dessa dådkraftiga äventyrares färder på de sju haven passar huvudpersonen i Sebastian Johans roman särskilt väl. Om han även samtidigt passar illa in på vad vi idag kallar för en loser, är han utan vidare en klar och tydlig exponent för vad man i stället skulle vilja benämna någon som företräder ett osedvanligt rikt inre liv. Det gör fadersgestalten i romanen till en avvikare om någon. Som får betala ett högt pris för ett liv som handlar om att opponera sig, välja andra vägar än de gängse, följa sin inre röst och färdas mot strömmen i det mesta.
I ETT ALLTMER konformistiskt och hårdnande samhälle har ett sådant val av livsväg givetvis sitt pris. Det ligger inte långt borta att tolka Svanhopp i just den riktningen. Som ett försvar för mjuka och avvikande livsvärden i en politisk tid, när så mycket går åt det andra hållet. På så sätt blir romanen Svanhopp en humanismens röst och förespråkare. Och då av ett slag som vi skulle behöva flera av i vår i så många avseenden dystra och om framtiden osäkra tid.
Men som berättelse om två generationer som möts, rymmer romanen självfallet också en uppsjö teman och ledmotiv av annat slag. Den handlar dessutom om vad vi i alldagligt tal brukar benämna ”besvärliga människor”. Om relationer och beroenden, ambivalensen i alla känslor. Den i alla terapirelationer oumbärliga överföringen, narcissism, försöken att hitta framtiden i det förflutna. För att bara nämna några inslag i den på motiv så överrika men ändå påfallande korta romanen.
DEN NÄRVARANDE psykoterapeuten bidrar till de tänkvärda underströmmarna. Kapitlen är till omfånget av det begränsade slaget. Den närvarande psykoterapeuten bidrar till de tänkvärda underströmmarna. De detaljrika beskrivningarna blir till små berättelser, som hela tiden väcker intresse och läslust. Här ingår även några livfulla avsnitt, målande och säkra, från den åländska skärgården.
Att återvända till och läsa flera gånger. Om någon undrar, är det bara att fastslå, att Sebastian Johans med Svanhopp visar sig som en helt färdig författare. Som nu hittat fram till en alltigenom egen, skönlitterär röst.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com