EN NY BOK. Kristoffer Leandoer: Det är läsaren som skriver boken (Natur & Kultur)
Det är svårt att tänka sig en bok mera lämpad för vår tid just nu än Kristoffer Leandoers rättframma och inspirerande vägledning Det är läsaren som skriver boken. Den når långt bortom dagens alla klyschor i ämnet och lämnar alltigenom starka argument för en syssla som sitter lite trångt i vårt omgivande samhälle. Någon viktigare utgivning i höstens bokflod finns inte.
DE FLESTA AV OSS har erfarenhet av något vi införskaffat, men inte är riktigt färdigt att ta i bruk förrän vi utfört några handgrepp, som gör det användbart. Det brukar då följa med en hopvikt bruksanvisning, som allra överst har uppmaningen ”Läs detta först”. En sådan handledning finns nu också för vårt umgänge med böcker. Det bästa med den är användbarheten i snart sagt alla sammanhang, som har med läsning att göra.
Den heter Det är läsaren som skriver boken. Författare är kritikern och eminente litteraturkännaren Kristoffer Leandoer. Han är mera lämpad för en sådan uppgift än de flesta, hemmastadd som han är i litteraturens värld. I de flesta avseenden.
NOBELPRISTAGAREN Jean-Paul Sartre brukar tillskrivas yttrandet, att en bok blir det först när den är läst. Detsamma kunde kanske också sägas om vår för en tid sedan publicerade Kulturkanon. Innan den tillämpas liknar den inte stort mycket mer än Martin Luthers teser, en gång uppspikade på kyrkporten i Wittenberg. Välbehövlig och värdefull, visst. Men om den kommer att sätta igång någon kulturreformation värd namnet, är nog tveksamt.
Det har däremot Leandoers bok alla utsikter att göra. I en samtid där läsningen hamnat i bakvattnet. Emellanåt t o m möts av förakt. Trots allt fagert tal om bokumgängets välsignelser, dess bildande och utvecklande egenskaper, dess nödvändighet för vårt demokratiska statsskick.
ELLER FÖRMÅGA att göra oss till mera medvetna och empatiska samhällsvarelser. För att inte tala om dess möjligheter att öka självförståelsen i tider av alienation, känslor av främlingskap med allt motsägelsefullt från alla håll och kanter. Hur vi ska leva och få fason på tillvaron.
Det är då Leandoer kommer med sin vägledning, som tveklöst är just den handbok som nog saknats. Kanske mera än allt annat i försöken att via läsningens företräden göra det som bestämmer våra liv lite mera begripligt, ge oss impulser att tänka i andra banor, få en bättre kontakt med de aningen djupare liggande skikten hos oss själva. Och kanske hitta motkrafter bland all bråte som vi lever i och som vanligtvis lite oreflekterat får bestämma det mesta av alla ytligheter som omger oss i underhållningssamhällets hägn.
DET BÄSTA MED den här boken är att den tar upp själva läsandet ur de flesta aspekter. Och Leandoer går grundligt till väga. På senare år har ämnet behandlats i arbeten som också uppmärksammar den allra senaste forskningen. Även de rönen finns på plats i hans översikt, som är det mest inspirerande i den ämnessfären jag läst på länge. Samtidigt diskuteras frågorna med en imponerande bredd, vilket gör att kapitlen också blir användbara för den som närmar sig dem med en författares blick som utgångspunkt.
En av de grundläggande tankarna har sitt fäste i föreställningen att ursprunget till våra upplevelser tar spjärn i oss själva och att vi under läsningens gång får möta det vi inte vet. Samtidigt som också nya världar kan öppnas. Och det är onekligen en mycket kättersk tanke bland all ytlighet och lättfångat och allt som styrs av underhållningens kravlöshet i dagens tillvaro. En tanke som ofta infinner sig under umgänget med boken är, att den kan ses som en motståndsficka i de rådande opinionsströmmarna. Hänvisningarna till författare, andra kritiker och avvikande tänkare ger härvidlag en extra tyngd åt framställningen.
DET ÄR VAD SOM PÅ DJUPET angår oss, som på så sätt blir en av de viktigaste hörnstenarna hos Kristoffer Leandoer. Han ser läsningen som en subjektiv sysselsättning med den egna upplevelsen som självklar utgångspunkt. Att svenska mästarkritikern Klara Johansson är en av hans läromästare har han lyft fram vid tidigare tillfällen. Här får hon sällskap av valfrändskaper alltifrån antikens dagar fram till dagens Pierre Bayard. För att nämna en annan av många inspiratörer.
Till framställningens åtskilliga djärva exempel på lite annorlunda grepp hör frikännandet av Oidipus från det komplex han givit namn åt. I avsnitten om olika författarskap som exemplifierar teserna hittar läsaren närstudier, som uppenbarar fördelarna med att läsa böcker enligt den här leandoerska metoden.
DET GES OCKSÅ tillfällen till både medhåll och egna reservationer till resonemangen. Något som blir utmärkta exempel på hur just själva boktiteln på framställningen fungerar och verkar. För den som tar del av innehållet. Bland de många aforismen närstående formuleringarna är det svårt att inte stanna till vid påståendet ”Lögnen är omöjlig i poesin”. Kanske är det för konst generellt på det viset. Inom de ramar som den själv avgör och formar.
Leandoers bok har många påståenden I samma anda. När man har läst den, kan det vara dags att pröva också annan litteratur i ljuset av det man varit med om. Det här är nämligen ingenting mindre än höstsäsongens allra viktigaste bok. Och därför finns det alla skäl att upprepa: ”Läs den först!”
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com