UR KULTURLIVET: musikteater, Uppsala Konsert & Kongress: Strindberg och skärgården; med Linnékvintetten och Marika Lindström.
Linnékvintetten svarar för den beledsagande musikens alla klanger, rytmer och harmonier. I kvintetten ingår Alexander Lindh, Paul Hägglöf, Fredrik Dickfelt, Birgitta Lagerstedt och Alexander Skylvik. Foto: Johan Alp.
För August Strindberg var skärgården den plats på jorden där han fann sig bäst tillrätta. Och sommaren den bästa årstiden. Det får tydliga genomslag i föreställningen Strindberg & skärgården. Uppsalaensemblen Linnékvintetten ger tillsammans med Marika Lindström ett framförande, där alla som tröttnat på vintern får både tröst, stöd och uppmuntran.
VINTERN MÅ VINA så mycket den vill. Och underlaget att gå på, vara förrädiskt och nästan livsfarligt. I jämförelse med skärgården i sommarskrud kommer den ändå till korta. När Strindberg med skarpskyttarna anländer till Tyresö i Stockholms skärgård och blickar ut över fjärdar, holmar och kobbar, grips han av en syn, som aldrig lämnar hans författarskap. Hemsöborna, en omskrivning för Kymendö mellan Nämdö och Ornö lite längre söderut, där han själv tillbringade några somrar, utgör spelplatsen för den kanske mest älskade romanen. Många har nog sett den på teve.
Men inte nog med det. Ett annat exempel är I havsbandet, från 1890. Fast där återuppstår ytterskärgården för hans inre syn, när huvudpersonen, fiskeriintendenten Axel Borg, på självaste julafton seglar ut mot öppet hav, navigerar efter stjärnorna. Han har sedan dess inte avhörts. Strindberg är ändå inte ensam om sin kärlek till skärgårdsnaturen. Hjalmar Söderberg tyckte visserligen att den mest gav intrycket av kalops. Men lyrikern Werner Aspenström hade också Kymendö som somrigt högkvarter. Och lite längre norrut, med utgångspunkt från Runmarö, skapade blivande Nobelpristagaren Tomas Tranströmer sin odödliga poesi.
FÖR TVÅ ÅR SEDAN framfördes hos Uppsala Konsert och kongress en föreställning om Strindbergs omtumlande infernoperiod. Den kompletterades med musik av Britta Byström. Både i anslutning till författartitanen i sin rysligaste tappning och som mjukisman med dottern Kerstin. Nu är han tillbaka i musikteaterverket Strindberg & skärgården. Tonsättarna är lite flera vid det här tillfället.
Men Linnékvintetten även denna gång musikanter. För talpartierna svarar Marika Lindström. Hemmastadd som få andra i Strindbergs stämningar och tonfall. Hon tillhör annars Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm och dess allra högsta skikt. Nu blir hon lite av Indras dotter från Ett drömspel. Återkommen till jorden som senior. För att höra, hur vi har det.
OCH VI SOM VAR MED under söndagens konsert kan meddela, att bättre än så här kan det knappast bli. Det var som att komma in i stugvärmen, att få gona sig åt Anna Petterssons urval av texter av Strindberg. Och till musik av Tor Aulin, Bo Nilsson, Gunnar Hahn. Och Evert Taube förstås. Kanske kan man kalla bleckblåsarna i rollerna här som melodi- och stämgivare för vindens egna instrument.
Det uppstod därigenom en egenartad samhörighet mellan texterna där flora och fauna ofta stod i centrum och de ljumma, behagliga luftströmmarna som följde deras växlande skiftningar under dygnets gång. Allra tydligast nog i den välkända texten från Dalarö med tullhamnens tidiga uppvaknande steg för steg en tidig sommarmorgon.
GIVETVIS INGICK även Korsö, Sandhamn och dess lotskutter i rekvisitan och efter hand även ångbåtarnas intåg i den av sommargäster alltmer frekventerade paradisidyllen. Då de bofasta flyttade in i sina sjöbodar och de välbesuttna stockholmarna fick överta deras vanliga boningar. Och tog med sig både familjen och sina sedvänjor dit.
I några av texterna bär det allra längst ut och ända till de trädlösa skären i yttersta havsbandet. Alltsammans med färger och former, ljussättningar och talande detaljer. Här vet Strindberg åtskilligt om livet i denna en gång om en utsatt glesbygd påminnande del av vårt land. Där var och en hade att klara sig själv och de som inrättade sig som skärkarlar klarade sig bäst.
LIV SOM IAKTTAGITS AV FÖRFATTAREN SJÄLV i all dess mångfald och olika uppenbarelser får sin motsvarighet av den beledsagande musikens skilda klanger, rytmer och harmonier. Även om Bo Nilsson med sin modernism går längst i det avseendet, håller sig Aulin, Alice Tegnér och Gunnar Hahn inom invanda gränser. Linnékvintetten med Alexander Skylvik som ensembleledare, blir i första hand följeslagare och ger stämningar och övertoner en extra dimension, väl anpassad till helheten.
Och Marika Lindström med sitt uppövade skådespelarsinne för texternas inneboende tonfall och dramatik, blir förstås den som ser till att publiken blir delaktig även i den delen av Strindbergs lyhördhet för livets väldiga mångfald. Mot slutet, när texten övergår i rollspel, ges även det avsnittet en egen, välfångad accent. Efter en eftermiddag av det här slaget kan vi som mest väntar på våren nog klara oss genom månaden mars också. Tills vårt land åter blir beboeligt. Och skärgården åter tillgänglig. Eja vore vi där.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala Konsert & Kongress: Strindberg och skärgården med Marika Lindström och Linnékvintetten med Alexander Lindh, trumpet, Paul Hägglöf, trumpet, Fredrik Dickfelt, horn, Birgitta Lagerstedt, trombon och Alexander Skylvik, ensembleansvarig och tuba. Musik av Tor Aulin, Bo Nilsson, Evert Taube, Alice Tegnér och Gunnar Hahn. Texter utvalda av Anna Pettersson, Strindbergs Intima Teater. Arr. För Aulins Idyll ur Fyra akvareller och Alice Tegnérs Vad kommer allt det vackra ifrån? Sébastien Holmström Borén.