EN NY BOK. Henry Werner och Valle Wigers: Rötter, riter, rivaler, Tankar om fotboll. (Lava förlag)
På Carl Undehns foto: Millerntor i Hamburg, FC St. Paulis hemmaarena.
De har nog kikat över axeln på varandra, Henry Werner och Valle Wigers, när de samskrivit sin nu utgivna överblick över dagens fotboll. Rötter, riter, rivaler heter boken. Kanske beskriver här det tredje ordet i titeln en del av tillkomsten. Att ständiga dribblingar fått avgöra vem som haft initiativet.
FÖRVÄNTNINGARNA kunde inte ha varit större. Med de flesta kommande nätter intecknade i telefonens kalenderprogram. Vad detta kollektiv skulle infria! I lagarbetet, i solistprestationerna. Alltsammans övat på förhand. Med förre Chelseamanagern Graham Potter som regissör.
Det blev nästan så att koreografen Marie Sturdys danskompani Focus Dance, som stod i begrepp att fira sitt 30-årsjubileum, vilket skulle bli en lysande föreställning, som det visade sig, hamnade i skymundan.
LIKA BRA GICK DET inte för det svenska fotbollslandslaget i det VM som fortfarande pågår. Av åtta möjliga uppträdanden fick de nöja sig med fyra. Intresset har dock hållit i sig. Och publikationerna som brukar ges ut i samband med begivenheter av det här slaget har en bit kvar till sitt bäst före-datum.
En av dem heter Rötter, riter, rivaler med undertiteln Tankar om fotboll. Den är skriven av Henry Werner och Valle Wigers. Bägge entusiastiska kännare av ämnet, den senare även författare till flera läsvärda romaner på meritlistan.
DE BÅDA SKRIBENTERNA svarar dels för egna kapitel, dels har de kikat över axeln på varandra i samskrivna avsnitt. Vad de åstadkommit är ett stycke idrotts- och fotbollshistoria. Formatet möjliggör en stunds läsning under alla de vilo- och vattenpauser som en teve-sändning av matcherna inrymmer.
Själv var jag en gång verksam som sportjournalist. Under VM 1994. Jag följde sändningarna från USA och publicerade en handfull krönikor på UNT:s sportsidor. Det gick bra för Sverige den gången. Och jag fick betydligt flera läsare än vad som kom mina gängse kulturartiklar i papperstidningen till del. Något liknande har jag egentligen bara upplevt efteråt. Med min numera digitala kultursida Sidstycken.com
VIGERS OCH WERNER HAR ett självbiografiskt anslag i sin bok, vilket möjligen är skälet till att deras texter gör läsningen till ett möte som på tu man hand. Mycket har deras egna erfarenheter från åren med pojkfotbollen som utgångspunkt. Geografiskt uppehåller de sig en hel del från en västsvensk horisont. Men även från upplevelser under de år de varit bosatta i Berlin. IFK Göteborgs en gång så framgångsrika karriär i Uefa-cupen ingår i grundutbudet.
På ett internationellt plan vidare; matcher, årtal och resultat från europeiska lags glansdagar. Och olika öden och varaktigheter mellan uppgång och fall. Liksom självklart det redan nämnda VM i USA 1994 och mycket annat minnesvärt sedan dess.
DET ÄR SMOCKFULLT med vetande som får plats i denna både tilltalande och sympatiska genomgång. Men man utelämnar för den skull inte sportens frånsidor, det hårdhänta uppträdande som kan förekomma, ibland på planen (Paraguay mot Frankrike och Tyskland). Men oftare på läktarna. Eller pengarnas alltmer avgörande inflytande i verksamhetens tillvaro.
Och i samband med ungdomsfotbollen, föräldrar som redan för sina fyraåringar drömmer om en framtida välbetald födkrok. Hos Vigers och Werner förblir värnandet av leken det viktigaste och allt övergripande. Den tyske diktaren och filosofen Friedrich von Schiller brukade säga att leken var det mest genuint mänskliga. Kanske något att dra sig till minnes för klubbdirektörerna, som hellre tycks luta sig mot handelshögskolorna och deras av siffertänkandet präglade värld.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com