EN NY BOK. Valle Wigers: Revolutionens svaga hjärta (Thorén & Lindskog)
Valle Wigers låter liv och lära färdas åt olika håll i sin ömsinta samhällsskildring Revolutionens svaga hjärta, som handlar om en dysfunktionell familj och ett hippiekollektivs pseudoliv. Foto: Privat.
Övertygelse är en sak. Förmågan att få liv och lära att hänga ihop en annan. Om detta handlar Valle Wigers i höst utgivna kortroman Revolutionens svaga hjärta. Den ger en närbild av en dysfunktionell familj. Samtidigt som den skildrar ett hippiekollektivs vedermödor i försöken att komma till skott som ett samhällsalternativ. Wigers har skrivit en väl sammanhållen och skickligt komponerad berättelse där ömsintheten och medkänslan hör till de viktigaste inslagen.
DET FINNS en social dimension i kombination med en psykologisk skarpblick hos Valle Wigers. Det ger hans författarskap dess helt egna ton i vår nyare litteratur. Detta är också något som färgat av sig på de spänningsromaner han skrivit tillsammans med Peo Bengtsson. Men det framgår särskilt tydligt i de helt egna skapelserna. Som i boken i höst Revolutionens svaga hjärta.
Det svaga här får genomslag i både bildlig och bokstavlig bemärkelse. Dels syftar det på en människas redan vid födseln upptäckta brister hos blodomloppets viktigaste organ. Dels kan det tolkas som en omskrivning av en åskådning där liv och lära bara alltför sällan möts och följs åt.
DÄRMED ÄR det också upplagt för romanens händelser som kretsar kring sociala ämnen, ständigt aktuella i en krympande välfärdsstat. Men också kring livsvalen för de människor som av olika skäl kommit att hamna utanför allt vad omgivande skyddsnät heter. På så sätt kommer både satir och ironi till användning i den här samhällsskildringen. Och som sådan hör den hemma på den vänstra planhalvan enligt dagens politiska karta.
Någon pamflett är det dock inte som Valle Wigers har skrivit. I stället är hans bok alltigenom genomsyrad av empati med de drabbade. Vill man hitta en gemensam känsla i det som återges, kunde det vara ömsinthet. Och även om en del gestalter ibland kan närma sig karikatyrer är det främst snarare en pseudotillvaro, som romanen avser att sätta på pränt.
Och i den bemärkelsen kan det hippiekollektiv som får svara för de olika episoderna till allt annat också sägas vara representanter för en allmän strävan. Att slippa vuxenlivet med dess krav och snäva ramar i livskampen.
Å ENA SIDAN finns där en till Göteborg förlagd, komplett familj med föräldrar och tre barn som hamnat i sitt eget utanförskap, nog delvis av tvång och kanske ännu mera som ett slags protest mot den gängse, borgerliga samhällsordningen. Men också i kraft av egen oförmåga till anpassning i en alltför svårbemästrad värld. Samtidigt berättar boken om hippiekollektivets årliga samvaro sommartid i ett av starkt renoveringsbehov präglat lantställe i Blekinge.
Att en av personerna passar på att fylla 50 ger författaren tillfälle att flytta handlingen till Mallorca. Den växlar också mellan 1980-talets hippieliv och mera dagsanknutna synvinklar. Tre generationer hinner ta plats under skeendets gång. Familjen i den här romanen är av den dysfunktionella sorten. Pappan dessutom arbetslös och mamman präglad av sin sjukdom.
BLAND BARNEN HAR Ludde uppgiften att vara språkrör och synvinkel för händelserna. Storasyster Amanda har klarat sig bäst med sitt välavlönade jobb. Medan Fredrik försöker hitta en alternativ tillvaro med hippielivet som böjningsmönster. Det röks en hel del hasch och även alkoholen deltar i smärtlindringen.
Valle Wigers är en påhittig och finurlig författare som låter sina gestalter uppleva det mesta av skevheter och annat svårbemästrat i det vardagliga livet. Åtskilligt utformat som scener med klipp, som i en film, från en tid till en annan, mellan olika miljöer. Samtidigheten äger rum på flera plan. Det gör också allt nyckfullt och sådant som är knutet till humörsvängningar och andra tillfälliga dispositioner.
KONTAKTLÖSHETEN präglar åtskilligt av umgänget. Särskilt hos Ludde är skräcken för att bli lämnad ett framträdande drag. Tilliten är en bristvara. Den formuleringsskicklige författarens förmåga att hålla samman och ge liv åt de olika berättartrådarna är en av bokens kvaliteter. Talande detaljer ger läsaren närhet till skeendet.
Inte bara människorna utan också minnena hör till de bångstyriga inslagen som ger framställningen en egen puls. I sista hand handlar det om konsten att uppnå försoning med det egna livet och en livslott av det knappast avundsvärda slaget som utgör huvudmotivet i denna roman där jagförsvaren ofta slår slint och mestadels kommer till korta. Så småningom omfattas även föräldrarna av den medkänsla med redan från början bräckliga liv, som Valle Wigers valt att skildra.
TROTS DET KORTA formatet hinner han få med åtskilligt av sådant som utgör grundbultarna i allas våra liv. Hur det går med revolutionen i boktiteln, kan man förstås undra. Ja, den får nog både läsaren av boken och gestalterna i kortromanen se sig i månen efter.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com