EN NY BOK. Ingrid Elam: Läsa liv (Natur & Kultur)
Det subjektiva inslaget finns med i allt enligt Ingrid Elam. Foto: Natalie Greppi.
Ingrid Elams bok Läsa liv är en rappt och mönstergillt skriven översikt över biografigenren så länge den funnits. Där finns formuleringskonst av den högre skolan om hur man gör ett porträtt av en människa levande. Lärt och lärorikt för både seniorer och unga läsare.
ATT ROMANER lockar till sträckläsning händer då och då. Men inte lika ofta när det gäller fackböcker eller sakprosa. En titel som bör ha goda förutsättningar att hamna där är dock Ingrid Elams bok Läsa liv med den lite kluriga undertiteln Biografin – en levnadsteckning. Den handlar om böcker som särskilt äldre läsare brukar känna dragning till. Jag möter lite då och då seniorer, som brukar förklara att de numera mest läser memoarer och biografier. Knappast är det av tidsbrist. Snarare är det sakinnehållet som lockar.
När tiden börjar kännas utmätt, och det får ett egenvärde hur andra använt sin stund på jorden. Även om man kan tycka att den väldiga bank av erfarenheter som ryms i biografierna också borde kunna tilltala en yngre läsekrets. För att hitta tips och råd, för hur det pågående och kommande livet kunde inrättas.
INGRID ELAM HAR förutom författarskap sin publicistiska verksamhet förlagd till Dagens Nyheter. Där är hon en av de främsta och tyngst vägande skribenterna. Ska man vara ärlig spelar hennes närvaro i kultursidornas spalter nog också en viss roll när valet står mellan DN och Svenska Dagbladet. Vid avgörandet om vilken man prenumererar på. Som hennes artiklar där, rymmer också den här boken samma stringens, formuleringskonst och tänkvärdheter, när hon skriver om litteratur, som utmärker hennes genomgång av hela biografigenren.
Kristoffer Leandoer gav häromåret ut en vägledning till läsningen i stort, Det är läsaren som skriver boken. Ingrid Elams Läsa liv fungerar på ett liknande sätt. Det är en mönstergill framställning, som hon ger alla intresserade. Med ingående presentationer av såväl genrens historia som dess sätt att göra människor levande. Och inte minst har hon tagit fasta på, hur olika sätt att se på och bestämma de avbildades liv också ger besked om allt ifrån samtida samhällen och deras villkor till synen på vad en människa är. Idag ett ”flytande och rörligt subjekt”.
FARVÄL ALLTSÅ ALLA förenklande sätt att tänka i fasta karaktärer, allt som har med från föräldrarna övertagna personligheter att göra, med ytliga fördomar och klichéer. Eller att till opinionsbildningens fromma använda fastlagda stereotyper för ett visst ändamål. Ingrid Elams utgångspunkt är betydligt mera öppen och dynamisk.
Det hon är noga med är dessutom att en biografi aldrig kan vara slutgiltig som ett fullbordat människoporträtt. Det kan alltid tillkomma nya uppgifter som kullkastar det vi redan vet. Det är så, och det får vi leva med. Lite tillspetsad, men för den skull inte mindre viktig är hennes bekännelse: ”Romanens illusioner är överlägsna biografins fakta”. Kanske något som de seniora läsarna bör ha i åtanke.
STARTPUNKTEN för boken är den äldsta litterära formen, gravskrifterna 2 500 år före 0 och den tidigaste biografin Gilgamesheposet 500 år yngre. Evangelierna rymmer det enda riktigt säkra om Jesus, som huvudsakligen bara finns där. Med Plutarchos Jämförande levnadsteckningar är dock verksamheten i full gång. Ingrid Elam är väl påläst och hemmastadd i den huvudsakligen västerländska traditionen. Och var och en som läser henne vidgar grundligt sitt vetande.
Under skeendets gång ryms också åtskilliga frågor som har just med biografigenren att göra. Rappt skrivet och sympatiskt återgivet. Det här är en bok att återvända till flera gånger om. En del biografer får bakläxa eller betyget omtenta. Att några av diktatorerna som nämns inte går att omfatta med annat än avsky, har inte hindrat författaren att ändå ge spridning åt deras respektive vidrigheter.
GOETHE ÄR OMNÄMND i flera avsnitt och med tyske filosofen Rûdiger Safranski gör hon hans uppfattning till sin, att denne i sin livshållning rentav kan betraktas som en förebild. Om Shakespeares liv, vem han var, vet vi nästan ingenting. Desto mera då om dramatikern som framträder i sina pjäser. Det blir ett annat sätt att skriva biografi. Sveriges nog mest internationelle kändis, Carl von Linné omnämns, i anslutning till Gunnar Brobergs mästerliga biografi. Här blir det mera frågorna utifrån den omskrivnes egen tid än enkla fakta, som utgör infallsvinkeln.
Ett problem som berörs i nästan varje avsnitt är det övergripande spörsmålet om hur man beskriver en människa. I det avseendet ges den som tar del av innehållet ett mycket användbart verktyg, som säkert också kan bli lärorikt i varje läsares eget liv efteråt. Det går även att närma sig texterna som en räcka minibiografier. Med imponerande bredd och lockande till egna utflykter i biografiernas värld. För yngre läsare, med behov av lite mera stadga, medvetenhet och handledning i livskampen, kunde Ingrid Elams Läsa liv rentav vara rena guldgruvan.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com