TEATER: Uppsala stadsteater: Ett teaterliv. Av, med och i regi av Crister Olsson. Ljus: Tommy Sahlén.
Crister Olsson vinner publikens hjärtan i sin innehållsrika föreställning Ett teaterliv. Foto: Pontus Eklund.
Crister Olssons bjuder på ett starkt möte i sin egenhändigt skapade och framförda Ett teaterliv, som nu ges på Uppsala stadsteater. Hans konstnärliga verktygslåda och skattkista öppnas på vid gavel. Publiken får komma nära en gedigen och sällsynt levande skådespelare.
GÅ I PENSION är en sak. Lägga sin verksamhet på hyllan är, som alla vet, någonting annat. Uppsalaskådespelaren Crister Olsson löser problemet med sin föreställning Ett teaterliv, som är både bröd och skådespel. En god måltid serveras. Sedan är det teaterkonst i den högre skolan. Han ställer sig på Intimans scen med sin en smula uppstudsiga kalufs. Hans röst finns i det ljusa registret. En stor portion ungdomlighet har han alltid haft med sig i sitt kroppsspråk. Hållningen är föredömligt stolt och rak. Så uppträder den som behärskar sitt yrke. Utan och innan.
Ta in tvätten, skådespelarna är här! sa man förr i världen. På de resande teatersällskapens tid. När de anlände till något nytt ställe. De uppfattades som lite främmande och farliga. Som var de i besittning av egenskaper och vanor som uppfattades som provokativa. Crister Olsson ger sin pjäs på dagtid. Han blickar tillbaka och sammanfattar sin första tid i Thalias tjänst under halvannat decennium. Det är ett genomtänkt framträdande. Några filminslag påminner oss om att uppsättningarna numera inte längre förflyktigas av tiden.
CRISTER OLSSON hör till de något stillsammare aktörerna. Han nöjer sig med att låta scenen vara den plats där han larmar och gör sig till. Fast i början kunde han vara utlevande så det slog gnistor. I några sessioner på film får vi exempel. Han hör till de dribblingssäkra och passningsskickliga lagspelarna i de uppsättningar där han är med. Generös och medmänsklig i sina rollskapelser. De 45 åren i ensemblen på Uppsala stadsteater har satt sina spår. En gång blev han utsatt för ett practical joke. Det borde han kanske ha sluppit. För publiken är han en välkänd kulturprofil. En viktig del av teaterns ansikte utåt.
Den här gången öppnar Crister Olsson verktygslådan och skattkistan med locken på vid gavel. Det blir både ett stycke teaterhistoria från sent 70-tal och återblick på ämnen fram till 90-talet där han varit delaktig. Lösbröst fick en gång ersätta hans manlighet. Är man utsedd till tupp blir det så. Det hände saker i logerna och bakom kulisserna. Vi får några pikanta detaljer. Han mimar fram eller ger med magstöd röst åt kolleger och regissörer han mött. Hur det var att bli pappa och föreställningen fick vänta en kvart innan man kom igång. Eller när en kvinnlig kollega lärde honom hur våld ska återges. Det filminslaget känns fortfarande otäckt.
ÄVEN BARNTEATERN finns med. Där han, som den genuina aktör han är, brukar innebära ett lyft för hela föreställningen. Sagan om den lilla farbrorn. Med den ene teaterchefen som stack ut, Finn Poulsen. Den andre var Linus Tunström. Det är bara att hålla med. Personliga besök av såväl Astrid Lindgren som Barbro Lindgren. Några dikter får också plats. Ibland har vinden kommit från fel håll. Crister Olsson släpper sin publik nära.
Men det är inte bara där han vinner de närvarandes hjärtan. Det finns en tyngd och närvaro och stundvis ett allvar i den här föreställningen, som lyfter den högt över sina förutsättningar. Det blir mycket mera än ett underhållande avbrott i vardagen. Det är det också. Men även ett starkt möte med en sällsynt levande skådespelare. Som har mycket att ge än.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater: Ett teaterliv. Av, med och i regi av Crister Olsson. Ljus: Tommy Sahlén.