EN NY BOK. Lars Lönnroth: Parallella liv, om Sven Delblancs och P.O. Enquists författarskap (Ellerströms).
Sven Delblanc och P.O. Enquist hör till de viktigaste svenska författarna under senare delen av förra århundradet. De får varsitt nästan heltäckande porträtt tecknat av litteraturprofessorn Lars Lönnroth i den nu utgivna boken Parallella liv. Det har blivit en översikt av det både välformulerade och inspirerande slaget. Oeftergivligt viktig i en tid när litteraturen sitter trångt.
VILL MAN HITTA en hjärtpunkt, för det sig åt alla håll slingrande överdådet i Sven Delblancs författarskap, kunde det vara eremitkräftan. Skaldjuret som är som mest utlämnat och sårbart då det krupit ur sitt gamla skal och söker efter ett nytt och större. En motsvarighet hos P.O. Enquists i dennes diktning kunde vara pojken i båten på det stilla vattnet i den norrländska insjön. Han som befinner sig i ett tillstånd av inåtvänd och finkalibrerad stillhet. Och i en dimension av gränslöshet med alla sinnen öppna.
När Lars Lönnroth slår följe med de bägge diktarna och jämför dem i sin bok Parallella liv med undertiteln Om Sven Delblancs och P.O. Enquists författarskap får han sägas vara något utförligare. Samtidigt ges ett par av den svenska litteraturens giganter under senare delen av förra århundradet varsitt fullödigt och i det närmaste heltäckande porträtt. De går också i takt längs spår som ofta har förbluffande likheter i försöken att hitta svar på såväl konstnärsrollen i samhället som människans mysterium. Om än från utgångspunkter, som är så olika de kan bli.
SAMTIDIGT INRIKTAR SIG Lönnroth på både deras inre liv och sätt att reagera på de yttre förhållandena i det omgivande samhället. För den som följt författarskapen är den här återblicken rena bladvändaren. Så mycket som varit bestämmande i det intellektuella livet under den här tiden väcks här till liv. Ofta det bästa! Och helt oförtjänt överlämnats åt glömskan. Ofta blir det som att öppna dörren till sitt eget förflutna. Uppsala har haft två kulturella guldåldrar under 1900-talet. Den första under åren kring decennieskiftet 1950. Med namn som Sara Lidman, Folke Isaksson, Per Wästberg. För att nämna några.
Den andra drygt tio år senare då Lars Gustafsson, Torsten Ekbom, Björn Håkanson och just Sven Delblanc och P.O. Enquist hörde till de tongivande. Den drivande kraften var ofta Studenternas litteraturklubb, som utgjorde navet för det litterära livet. Lars Lönnroth kan ge besked. Ty han var med! Det är också där den här översikten har sin utgångspunkt. Med två av de mest betydande författarskapen i fokus. Lönnroth besitter en eminent förmåga att ur alla strömningar, idéer, förebilder och diskussioner nysta fram det väsentliga. Det var också under den perioden som Ingemar Hedenius gav extra tyngd och skärpa åt hela kulturlivet. Som att öppna locket på en skattkista.
LÖNNROTH HAR trots det begränsade formatet lyckats uppmärksamma de flesta av författarnas böcker. Och det på sätt som väcker lika mycket nyfikenhet som förnyat intresse för romaner, noveller, essäer, skådespel och tidningsartiklar, som på det stora hela behållit det mesta av sin attraktionskraft. Visst går det att diskutera och ifrågasätta enskildheter här och var. Men det har genomgående blivit framställningar, som visar hur mycket som återstår att upptäcka och återvända till. Även för den som en gång läste texterna i samband med utgivningen. Förutsatt att det går att hitta böckerna i de egna, osorterade hyllorna.
Även personliga och sociala förhållanden hos de bägge får mycket utrymme. Men genomgående behandlat med stor respekt och en hel del empati och värme. Lönnroth är i första hand ute efter att vägleda och peka ut stråk och bakgrunder, som ger förslag till och tips om sätt att läsa. De är lika välformulerade som inspirerande. Kan den här boken bli ett incitament till att ge renässans åt Sven Delblancs produktion är det extra välkommet.
NÅGRA AV Enquists böcker finns fortfarande tillgängliga i bokhandeln. Så också flera av de pjäser som jag själv vill sätta främst bland hans verk: Från regnormarnas liv, I lodjurets timma och Bildmakarna. För Delblancs vidkommande ges bl a Åminne, Primavera, och Grottmannen en extra stjärna.
Den som vill ha lite vägledning att hitta titlar ur svensk litteratur när den är som bäst bör ställa in siktet mot Lönnroths bok. I en tid när läsningen och böckernas värld sitter mera trångt än någonsin är den en av vårens allra viktigaste titlar.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com