Hårdkokt om Anna Lindh

TEATER. Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Väninnan av Eva Franchell. Dramatisering: Marie Persson Hedenius. Regi: Dennis Sandin


Ensemblen i Väninnan på Uppsala stadsteater: Moa Silén, Bahareh Razekh Ahmadi, Angela Kovács, Anita Nyman och Vivian Cardinal. Foto: Jezzica Sunmo.

Uppsala stadsteaters nya pjäs Väninnan är ett stycke teater på sakprosa utan stötdämpare. En hårdkokt föreställning utan krusiduller. Anna Lindhs livsöde som politiker ger en rak återgivning av hur det politiska livet kan vara. Och blir på så sätt ett inlägg, som hör väl hemma i samtidsdebatten.

JAG MINNS havet av blommor utanför NK:s entré på Hamngatan. Det var september 2003 och den svenska utrikesministern hade blivit mördad. I den föreställning på Dramaten jag var på väg till förekom knivar. Också dem förutan, upptogs tankarna i de dagarna av vad som nyss hade hänt. Anna Lindh befanns sig ofta i publiken, när det var premiär. Men inte den här gången. Hon hörde till. Var en ”teaterkompis” utan att jag kände henne. För många, en del av förhoppningarna om ett bättre samhälle.

När Uppsala stadsteater nu ger föreställningen Väninnan, får attentatet i återberättad form vara med i pjäsens inledning. Men sedan är det allra mest politiken. Där hon intog en framträdande roll. Allt bygger på Eva Franchells bok från tiden som Anna Lindhs pressekreterare och vän. Uppsala stadsteaters dramaturg Marie Persson Hedenius har gjort teater av den. Regin är också Uppsalabaserad. Genom Dennis Sandin. Ännu en uppsättning alltså, där ekon från vår politiska samtid får en given plats på scenen.

VILL MAN HITTA ett övergripande tema för den här dramatiseringen är det makten. Dess regler, både skrivna och oskrivna. Maktbehovet som en primär drift, som hunger eller sexualitet. Den egna platsen i en hierarki. Vad makten gör med utövaren. Eller maktens inre krets och hur den fungerar. Det sistnämnda dyker ofta upp i skvallerpress eller kändisjournalistik. Sådan lystnad dock inte här.

I stället  blir det lika mycket själva händelserna som de i dem inblandade som bestämmer utformningen. Återberättade som det gick till. Som Eva Franchell såg det. Väninnan är ett stycke teater på sakprosa utan stötdämpare. Som det politiska livet säkert kan vara för en del av dess utövare. Möjligen de flesta. Åtminstone på den här nivån. Fakta blandas med fiktion. Det är en rak verklighet, där empatin och den känslomässiga inlevelsen ges minimalt utrymme. En hårdkokt föreställning utan krusiduller.

OLIKA TYPSITUATIONER från Anna Lindhs tid återges som vi kommer ihåg dem. Den kontroversiella utvisningen av de bägge egyptierna. Läckaget vid bygget av tunneln genom Hallandsåsen. Resan till Japan och mötet om utsläppsrätter. Utnämningen till utrikesminister. Och freden på Balkan. Eller det tvetydiga mötet mellan Göran Persson och Thomas Bodström. Leila Freiwalds när hon slog igen dörren mitt framför näsan på journalisterna. Moa Silén gör rollen som Eva och håller i trådarna. Men vid något tillfälle är det nog CIA, som gör det. I koreografi av Jeff Lindström.

Det finns lite förstucken feminism här och var. Bilden av Mona Sahlin hör väl inte till det mest smickrande. Och Anita Nyman, anförtrodd Göran Persson, skulle nog vid behov kunna vara stand in för honom. Med eller utan mask. Vivian Cardinal och Bahareh Razekh Ahmadi alternerar smidigt i flera roller. Och Angela Kovács gör en flerskiktad och därmed berörande tolkning av den Anna Lindh som var en sällsynt mänskligt begåvad politiker. Därför också sårbar och synligt tilltufsad av hanteringens olika turer. Där de egna barnen kommer i kläm.

ATT OCKSÅ DE präglas, ger en ytterligare dimension till detta drama om makten. Med Moa Siléns Eva likaså den utsatthet, som är med och bestämmer priset vid den efterföljande rättegången. Då det inte längre finns något som helst skyddsnät för den som satt sitt eget liv på undantag.  För arbetets förväntningar och krav.

På så sätt innebär iscensättningen av Väninnan inte enbart ett lågmält om än tydligt äreminne över Anna Lindh. Utan även vad som kan ses som en upprättelse, men nu i efterskott. Av någon, som oförskyllt lämnades åt skuggan och glömskan. När allt var över.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uppsala stadsteater/Riksteatern: Väninnan av Eva Franchell, dramatisering: Marie Persson Hedenius. Regi: Dennis Sandin. Scenografi och kostym: Johanna Mårtensson, mask och peruk: Per Åleskog, ljusdesign: Jörgen Haimanas, regiassistent och koreograf: Jeff Lindström, musikarrangemang och ljuddesign: Siri Jennefelt, dramaturger: Ninna Tersman och Alexander Charlamov. I rollerna: Vivian Cardinal, Angela Kovács, Anita Nyman, Bahareh Razekh Ahmadi och Moa Silén.