UR KULTURLIVET. Linnés Kammare. Sven-Olof Ahlgren: Naturfotografier (Galleri Vallhovs säteri, Jumkil. T o m 24 juli)
Naturfotografen Sven-Olof Ahlgren ställer nu ut ett urval av sina naturfotografier i Linnés Kammare i Jumkil. Det är den rätta platsen för en av våra främsta fotografer i genren. Här finns både mångsidigheten hos någon som vet mycket om naturens mångfald. Och vad den har att erbjuda av rika upplevelser. För den som har sin känsliga blick inställd på allt som finns att se.
DÅR KOMMER allra först en myndig duvhök och håller vakt vid dörren. Men nästan med en gång anslås en mera varsam stämning med vit- och blåsippor. Uppsalafotografen Sven-Olof Ahlgren ställer ut, t o m söndag i Linnés kammare, ett urval av sina Naturfotografier. Han tillhör de mest profilerade i genren. Allra mest uppmärksammad för sina närbilder av fåglar. Efter avslutad gärning som pressfotograf på UNT, ägnar han sig åt djur- och naturporträtt på heltid.
Resultatet är alltigenom lysande. Och vad som visas är mångsidigheten och skickligheten hos någon som vet mycket om vad naturen kan visa. För den som har tålamod att vänta ut de rätta ögonblicken. Som finns på rätt plats just då. Och som äger förmåga att bevara motiven i både sitt direkta tilltal och all sin gåtfulla mångfald.
DE HÄR BILDERNA rymmer stämningar med allt från det drömska i naturen till tonfall som sätter betraktaren i omedelbar förbindelse med fåglars och andra djurs egen verklighet. Där finns fjärilar, som med all sin färgprakt söker sin näring. Och närhet till växter, som annars bara sällan får möjlighet att visa sig som de underverk de är. Som det mesta i naturen. Carl von Linné har givit namn åt galleriet och övrig verksamhet. En mera självklar utställare där än Sven-Olof Ahlgren är nog svårt att hitta.
Ett hopskrynklat höstlöv finns med och härbärgerar hela den föregående årstidens växtkraft. Ett grässtrå med daggdroppar för tankarna till en naturens egen flöjt. Ett emblematiskt motiv är nog ungtjuren, som släcker törsten ute i vattnet. Ofta förekommande i konstsammanhang. Tofsvipan och sidensvansen talar med hög röst. Medan stjärtmesen är mera lågmäld. Samtidigt som sångsvanen visar ett balettnummer.
NÄR HAREN möter betraktaren med blicken, har Ahlgren åstadkommit ett fullödigt porträtt. Den smalnäbbade simsnäppan passar som hand i handske för vår narcissistiska samtid. En bild jag fäster mig kanske mest vid är den med ekorren som gömmer ansiktet. Så som vi själva ofta får göra som en skyddsmekanism i en hård värld.
Och så väl samstämda som bilderna blivit i sina hängningar i grupper! I färger och motiv. Serien med fotografierna från tjuren till stjärtmesen är nog den verkliga fullträffen. Men det finns flera utomordentligt smakfulla montage. Och blåmesen som fladdrar ut från sin pinne, eller befinner sig under landning, har allt.
DÄR FINNS en koncentration med exakta röstlägen nästan överallt denna alltigenom sevärda utställning. Det enda jag saknar är några bilder åt det dokumentära hållet. Med anknytning till Sven-Olof Ahlgrens verksamhet som reportagefotograf.
Jag vet att det t ex finns en med ett par nyanlända sädesärlor på en smältande iskant. De är i tydligt samspråk om våren, som är på väg. Den bilden hade gärna fått vara med. För att ännu mera understryka bredden och det vittfamnande i hans imponerande konstnärskap.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com