Kattor med myller och klös

TEATER. Uppsala stadsteater, Teatertältet i Gottsunda: Pelle Svanslös av Gösta Knutsson.

Ensemblen följer Gösta Knutssons första böcker om Pelle Svanslös men har också fyllt i med tillägg efter egen näbb. Foto: Maria Lilja

Det finns bara en ordning i Uppsala stadsteaters uppsättning av Pelle Svanslös. Och det är oordningen. Här blandas texten från böckerna med ensemblens egna påhitt och tillägg. Föreställningen har med sitt myller alla utsikter att bli ett spännande teateräventyr med en hel del klös för den tilltänkta, unga publiken.

DOMKYRKAN får ursäkta. Men om någon kan göra denna riksklenod rangen stridig som Uppsalas genuina fyrbåk, är det sedan 1939 Gösta Knutsson och dennes Pelle Svanslösböcker. Förlaget drar sig numera för nya utgåvor. Det sägs, att språket ligger över nutida barns nivå. Det vill jag hävda är en rejäl underskattning.

Med min yngste son läste jag de elva böckerna i serien två varv. För mig själv, som högläsare, blev det allra mest musikaliteten i texten som grep tag. Varje mening har en egen klang, som häftar vid den efterföljande. En puls och en rytm som är anslående. Körsångaren Knutssons musiköra var av det oförlikneliga slaget. Och sonen är i dag bibliotekarie.

VERSIONEN som nu spelas av Uppsala stadsteater i Teatertältet i Gottsunda under huvudkattens namn, är en dramatisering från 1974. Men man har också bearbetat, som det heter, berättelserna om Pelle, Måns, Bill och Bull, den ladugårdsdoftande Murre från Skogstibble och alla de andra. Och stuvat om helt efter egen näbb. En del nytt har tillkommit och är närproducerat.

Alltsammans i pjäsen händer under tiden innan Maja Gräddnos intar stämma och säte i böckernas handling. Gullan från Arkadien får därför denna gång en central plats, Nya sångtexter har tillkommit. Där ingår rockmusik, en kattjakt, dans, en marknad och annat smått och gott. En fallucka i scengolvet ställer till det.  

PELLE ANLÄNDER dessutom till ett Uppsala, som blivit en uttalad inflyttningsstad. Som med blinkningar till dagens verklighet den är just nu.  Gullans roll är en modern tjej, som vet att ta för sig och ställa krav. Men också någon som vågar hävda en egen linje och inte minst reagera inför orättvisor och fördomar. En hållning som var Gösta Knutssons egen. Det handlar om sociala kontaktnät. Eller brist på sådana. Som med Måns till en början. Gullan har annars sitt på det torra. Att hon bildar band med Bill och Bull är bara ett exempel.

Konflikterna i pjäsversionen är lätt igenkännliga och de från böckerna välkända. Med en alltför snäll Pelle. Både då och nu. Dramaturgin i denna regissören Dennis Sandins iscensättning närmar sig emellanåt det alltigenom anarkistiska. Där råder emellanåt ingen annan ordning än oordningen. I en föreställning, som rymmer starka färger, hög fart, infall som står på kö. Och en obestridlig charm, som när den ännu inte helt färdiga instuderingen är klar säkert kommer att vara smittsamt medryckande.

NINA FRANSSONS SCENOGRAFI har en tittskåpsutformad bakre scen för musikerna och har försetts med Uppsalas skyline på sidorna. Spelplatsen är en arenascen som  dansbanan i en Folkets park. Hit bjuds barnen upp och sällan har väl en så frimodig ung publik skådats vid en premiär. Men det är även här som skeendet myllrar, kryllar och vimlar för att emellanåt svämma över.. Man kan förstås undra vilken pressetik som råder hos papperstidningen Kattbladet. På min gamla tidning hängde vi aldrig ut folk på det här sättet.

Där finns annat att fundera över. Som en grupps emellanåt grymma dynamik. Det är heller inte utan att Jantelagen får ett ord med i laget. Fast jakten med en blomspruta är spännande så det förslår och helt i barnens smak. Och spågumman som växer på höjden är ett inslag av flera på leken med teaterns illusioner. Simon Rodriguez i rollen som Pelle är rekorderligt utförd, han är och ska vara lite udda. Och säkert lätt för många i den unga publiken att identifiera sig med.

MURRE FRÅN SKOGSTIBBLE har all anledning att känna sig hedrad, att det är Axel Morisse som anförtrotts dennes roll. Ellen Edlund är en lite klurig Frida, Robin Keller och Josef Törner gör Bill och Bull och ger dem en imponerande musikalisk touche. I ett par av rollerna fanns inhoppare vid premiären.

När föreställningen hittar sin balans och form och kanske kortats något, dit hade man ännu inte kommit, och då allt är på plats, väntar ett både roligt och spännande teateräventyr. Med en hel del klös. Fast den nedre åldersgränsen vid fem år är nog inte ditsatt av en slump.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uppsala stadsteater, Teatertältet i Gottsunda. Pelle Svanslös av Gösta Knusson. Dramatisering Anneli Mäkelä, regi: Dennis Sandin, scenografi och kostym: Nina Fransson, musikansvarig: Nino Keller, dramaturg: Cajsa Winqvist, ljus: Mats Öhlin, mask: Per Åleskog. I ensemblen: Ellen Edlund, Shirin Golchin, Henrik Johansson, Robin Keller, Nino Keller, Aksel Morisse, Simon Rodriguez, Louise Ryme och Josef Törner.