UR KULTURLIVET – konst. Litteraturens hus i Uppsala. Konst av Fredrik Hardenborg och Håkan Hardenborg (17-19/4)
CD-blottare kallar Håkan Hardenborg denna träskulptur med inspiration från levande livet. Foto: Privat
Klurigheten sitter i högsätet i konstutställningen under helgen i Litteraturens hus intill S:t Olofsbron i Uppsala. Fredrik Hardenborg visar målningar i olika utföranden och hans svärfar Håkan Hardenborg ställer ut träskulpturer. Det har blivit ett evenemang som hålls samman av ett smittsamt gemyt, av konst som både lek och allvar. Och inslag med ett tilltal till en bred publik.
DÄR FINNS EN VARSAM sensualism, några gånger yppiga former men också lite satir med en kvinna barfota över hela kroppen. Mannen bredvid får nöja sig med att vara två kuddar. Vad de nu kan ha för kukilure ihop? Första gången jag såg Fredrik Hardenborgs konst var i ett sommarklätt Öregrund. För några år sedan. Han trädde fram som en färdig konstnär med bildspråk, färgsinne och handlag med penslar och sprayfärg som låg en väl använd startsträcka bakom.
Det var en av dessa utställningar som under den varma årstiden är tilltänkta för en kringresande publik med ambitionen att ge den tillfälle att upptäcka nya konstnärer. Och med ett tilltal avsett att skapa en känsla av samhörighet med en bildvärld den inte visste fanns. Då visade Hardenborg sin hemhörighet i popkonstens värld. I beprövad efterföljd från Jasper Johns, Andy Warhol, Lichtenstein och även Sigmar Polke.
I DET NU AKTUELLA evenemanget i Författarnas hus intill Fyrisån i Uppsala delar Fredrik Hardenborg utrymmet med en nära släkting, som också han använder konsten både för lek och allvar. Den senare, Håkan Hardenborg, kanske allra mest i en rad träskulpturer som talar direkt till såväl breda leenden som upplevelser att åskådaren blir indragen i en muntration, som man sedan minns med glädje. De deltar med tio verk var och det är knappast långsökt att se hur väl kontakten mellan de bägges verk kommer till stånd. Här talar två konstnärer vars ömsesidiga gemyt lätt smittar av sig på besökaren.
Fredrik Hardenborg har utvecklats en hel del sedan första gången. Han är ju dessutom konstnär med både ord, färg och popband som sina uttrycksmedel. Och vad gäller bildseendet får det knappast stå tillbaka för de andra genrerna. De inledande bildernas lätt erotiska biton återkommer i flera verk. Det är inte minst den tydligt skönjbara säkerheten hos honom i utförandet av verken, man främst fäster sig vid. Serieskapandet är en viktig del av hans berättande. Ofta lite ironiskt, tvetydigt och inte utan överraskningar. Det distinkta skapandet har naturligtvis också att göra med hans nyttjande emellanåt av sprayburken. Små detaljer ger ibland stämningsbrytande tillägg till det som ursprungligen avbildas.
MAN KAN FÖRSTÅS UNDRA över vilka kön som representeras på akrylen The spaceboy wins. Men leendena är lika tvetydig som hos en viss dam på Louvren. Så kan man också gå till väga! Ofta förekommer bilderna i en gultonad nyans, som kattmasken med sina morrhår. Medan den ömma kyssen beledsagas av ilskna ljud med bokstäver. Så kan det också vara.
Världens sista serie, exemplaret från 1997, handlar om våra drömmar och vad de kan råka ut för. Den bilden står i direktkontakt utan krumbukter med konstnären själv. Den blir på så sätt utställningens allra mest innehållsrika komposition. Uppsala får en egen hommage i en gatuvy från S:t Johannesgatan. Antalet bilder är begränsat men i stället är konstnärsrösten den här gången desto mera nyansrik och betydelsemättad. Där finns skäl att vara imponerad!
HÅKAN HARDENBORG ÄR Fredrik H:s svärfar och han hör till de underfundiga, kluriga, påhittiga och inte så lite lekfulla skulptörernas skrå. Det är snickarbänken, de välslipade, med penseln efterbehandlade och alltigenom på de mest olikartade sätten behandlade brädorna som hör till hans område. Allesammans är fullträffar av listighet och skaparglädje. Det gäller givetvis den avbildade blottaren som är rena fullträffen. Eller Multihållaren, som vi alla skulle behöva en av.
Men glöm för den delen inte objekten i det mindre formatet. Det tar lång stund att begrunda alla ditsatta, finstilta smådelar. Låt det få göra det! Ofta är det rena uppvisningen av vad den mänskliga fantasin förmår. Och stanna också en stund vid den liggande tomten som blivit en adventsljusstake. Först har där funnits en idé. Sedan har den kommit till utförande. Det är genialitet på två plan. Om klurigheten har ett ansikte, måste den se ut så här. Litteraturens hus är i hög grad värd ett besök medan utställningen varar den här helgen.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken. com
Världens sista serie med årtalet 1998 kallar Fredrik Hardenborg detta screentryck på kartong i dialog med seriernas värld. Foto: Privat