BOKEN. Christian Kracht: Air, översättning Anna Bengtsson (Ersatz)
Schweizaren Christian Krachts prosabok Air rymmer ett spännande grepp i sin ambition att med hjälp av sagor, myter och datorernas värld omfatta hela vår tillvaro. Foto: Ersatz.
Den tyskspråkige författaren Christian Krachts prosabok Air hör hemma i de svindlande tankarnas värld. Den är ett kalejdoskop som oavbrutet skiftar form och fokus. I sina sätt att beskriva hela tillvaron växlar den mellan förflutet och närvarande tid och ger en fascinerande läsupplevelse.
DEN SOM NÅGON GÅNG yrkesmässigt sysslat med filosofi har säkert förr eller senare stött på definitionen att sådan verksamhet handlar om ett missbruk av en för ändamålet uppfunnen terminologi. Det är givetvis skämtsamt menat. Men säger också en del om hur viktiga vissa förkunskaper är för ämnen och områden inom kultur- och samhällslivet, där känslor och upplevelser inte ensamma kan förklara sådant som behöver en mera ingående analys.
Tankar av det slaget infinner sig vid läsningen av Christian Krachts under bokåret i svensk översättning utgivna prosabok med den lite gåtfulla titeln Air. Kracht är en av Schweiz mest uppmärksammade tyskspråkiga författare. För just den här boken är svenske Lars Gustafsson ett bra exempel på en diktning hos oss, som redan uppehållit sig vid de frågor som här står i förgrunden. Inte minst sådant som har med verklighetsbeskrivningar på basplanet att göra. Därmed också den kunskapsteori som till för inte så länge sedan var en självklar del av filosofin.
MEN NUMERA mestadels flyttats över till perceptionspsykologin. För Gustafsson utgjorde den dock en hörnsten i synnerhet i hans poesi. Där åren i Oxford och den ingående kunskapen i Wittgensteins språkfilosofi med tankarna om vårt språks som vår världs gränser var ett återkommande motiv. Där den svenske filosofen frågade sig vart tar alla bilder vägen. När ingen längre upplever dem och de upphört att existera i någons medvetande. I det avseendet har Christian Kracht det lättare. Han kan hänvisa till molnet och de väldiga, i rasande fart expanderande, lagrade dataarkiven och därtill givetvis AI för motsvarande resonemang.
Över lag befinner sig Kracht på en mera handfast nivå. I och med att han tar hjälp av sagor och myter för att åskådliggöra vad som mest kan tolkas som ett försök att omfatta hela tillvaron både på ett historiskt och ett nutida plan. Så blickar han lika gärna tillbaka till det jägarstadium vi en gång befann oss i som till dagens livsmönster i hägnet av satelliter och snart nog bemästrade begrepp som tid och rum i sin onekligen fängslande prosabok.
MAN BRUKAR TALA OM tankar som svindlar. Det gäller i hög grad vid läsningen av Air. Den mest träffande beskrivningen är nog annars att se själva formen som ett kalejdoskop. Där allting, ja faktiskt det allra mesta, skiftar utseenden, ändrar sig och byter plats under tillägnandets gång.
Där finns sätt att beskriva våra upplevelser med inspiration från Platons skuggvärld, den tyska romantiken och framför allt Immanuel Kants uppdelning av det vi vet med åskådningsformer och dess kategorier. Liksom Schopenhauers svartsynta tänkande om livsvillkoren. Som sagt även Wittgenstein, men dessutom Karl Marx hör till de många mer eller mindre öppet apostroferade tänkarna. Närheten till sagans värld ger bl a anspelningarna till Astrid Lindgren. Skeendet är förlagt till Orkneyöarna och norska Stavanger. Men flyttas också genom vindlingar och turer iväg till dimensioner som mest har med drömmens värld att göra. Med tankekonstruktioner i medvetandet eller med fantasins och den skapande ingivelsens domäner.
ATT PERSONERNA byter både utseenden, namn och gestalt efter sina helt egna lagar, hör även det till bokens förutsättningar. Att en av de namngivna som heter Paul är inredningsarkitekt kan utan vidare ses som en yrkestitel också för en författar. Som möblerar hela tillvaron efter eget skön. Och som om det inte var nog, uppenbarar sig där lite då och då stråk som har med religiösa dimensioner att göra. Mest då andlighet i största allmänhet, inte någon särskild dialekt eller åskådning. Visst finns där även en god portion civilisationskritik i den här boken. I det avseendet får den sägas stå på de immateriella värdenas sida.
Den inledningsvis omnämnda uppfinningen av något för sitt eget ändamål avsedda, skulle kanske kunna tillämpas även när det gäller Christian Krachts prosabok Air. Att den både fungerar och ger en hel del behållning gör den tveklöst ändå riktigt läsvärd. Och det oavsett om vi ursprungligen kommer från en annan bebodd himlakropp, som den på något ställe hävdar, eller inte. I grunden handlar det om oss själva och ser våra liv ur oväntade och spännande perspektiv.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com