TEATER. Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Kulle och Ramel firar jul. Sidekick: Per Wickström.
Det glittrar och vankas både charm och ögonfröjd i Uppsala stadsteaters föreställning Kulle och Ramel firar jul. Såväl folkkära som rikskända anspelningar finns här. Men allra mest är det Mikaela Ramels och Linda Kulles föreställning. Och där ryms en hel del värme och glädje.
VAD HAR DOM för sig på teatern när dom inte står på scenen? Eller repeterar? Om det är skådespelarna Linda Kulle och Mikaela Ramel som avses, befinner de sig i sin loge. Där har de suttit och pokulerat ihop i tio år nu. Vilka hemligheter de döljer när ingen ser på, avslöjar de själva i föreställningen Kulle och Ramel firar jul. Den ges som lunchteater i december.
Varför har vi inte fått vara med tidigare? Det kan man undra. För här frodas det goda humöret, busas det och klär de ut sig i bedårande kreationer. Eller utbyts förtroenden. När ingen lyssnar eller ser på. Med lika delar charm och yrkesskicklighet. Och det vällagda sminket på plats. Pianisten Per Wickström är också med. Även i sången. Sin Sidekick kallar de honom. Så är det att vara man i dessa tider.
MEN PUBLIKEN FÅR i varje fall komma dessa stöttepelare till aktriser i ensemblen riktigt nära. Och som de bär sig åt sedan! Manuset till pjäsen har de skrivit själva. Utan regissör blir steget mellan text och tolkning kort. Och avståndet mellan ord och gärning om möjligt ännu mindre. Ibland kommer de i omvänd ordning. Nästan som dunder och blixt ungefär. Kunde göra. Vid ett åskväder i olag sommartid.
Det blir så när temperamenten får bestämma. Men på den fronten råder det högtryck. Hela den här uppsättningen igenom. Mikaela Ramel lockar fram allt yvigt, spretigt och all undertryckt tjuskraft hon äger. Linda Kulle vill inte vara sämre. Och drar från sin sida på med minspel, fysisk uttrycksförmåga och småmysig utstrålning. Ibland byter de av varandra. Alltsammans går i en väldig fart. Det glittrar och vankas ögonfröjd. Krinolinerna bär de som är vi i publiken med på den finaste fest.
PER WICKSTRÖM förser sig utan att blygas. Han är pjäsens sagofarbror. Dessemellan både ackompanjetör och ett slags stumfilmspianist. Han styr upp och ger i de uppgifterna stadga åt framförandet. I synnerhet när damerna spretat ut i aktion och tal. Och allt befinner sig på gränsen till att gå över styr. För de här skådespelarna hymlar knappast med sin närvaro på den uppbyggda scenen. Det rappas, spelas revy. Det allittereras och rimmas. Man gör små inpass i dagsdebatten och även teaterchefen själv får finna sig i en oförvägen palatsrevolution.
I en pjäs med det här namnet och de associationer den ger, förväntar man sig anspelningar på rikskända och folkkära släktingar till Kulle och Ramel. Linda läser Tennyson. Med en tyngd i gestaltningen så man förväntar sig ett återseende med henne på Skansen vid nyår. Att språkmästaren och ordekvilibristen Povel finns med i föreställningen är likaså helt i sin ordning. Även om premiären, som jag såg, inte beledsagades av något snöfall utomhus.
ASTRID LINDGREN HÖR dessutom till inspiratörerna och är en av dem som tilldelats en mandel i den här julgröten. Där finns poddinslag, teaterskvaller i välavvägd dos, en sketch från garderoben, som ger julens budskap en oväntad tolkning. Dessutom ryms inslag ur fjärran. Hämtade från såväl tv-serier som annan underhållning. Och visst är det här en julberättelse med både sagoton och mer eruptiva genomslag, Allt man kan önska som andlig spis till ett välsmakande julbord.
Per Wickströms på egen hand framförda julpotpurri är ett snilleinslag. Med några takter i början. Nästan ingen julmelodi saknas. Mycket hinns med den timme föreställningen varar. Någon gång är Kulle och Ramel oense. Det är bra för dramaturgin. För det mesta dock både samstämda och överens. Inte minst i stämsången mot slutet. De ger också varandra vänliga komplimanger. Det är knappast bara för att det är jul. Publiken skulle nog också vilja vara med där. För glädjen man känner inombords och efteråt, varar länge.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Kulle och Ramel firar jul. Regi: skådespelarna med pianisten Per Wickström som bollplank. Medverkande: Linda Kulle, Mikaela Ramel och Per Wickström.