EN NY BOK. Vigdis Hjorth: Om bara (Natur & Kultur, översättning Jens Hjälte)
Det pågår en maktkamp i det fördolda i Vigdis Hjorths nu i höst utgivna roman Om bara. Därutöver går den i närkamp med beteendemönster, jagförsvar och strategier som de flesta av oss känner till. Mer eller mindre. Från våra dagliga liv. Också det sinnliga i tillvaron får sitt i denna fängslande bok, som även lyfter fram frågan om var den mentala gränsen är belägen. För vad det mänskliga psyket kan bemästra. Utan att sluta i uppgivenhet.
VIGDIS HJORTH är en av de norska författare som under senare tid hittat många läsare också på vår sida om kölen. Till dem hör även Jan Kjaerstad, Per Petterson och Dag Solstad. För att nämna några. Men långt mera än de, visar hon i sina romaner att det är i Henrik Ibsens land hon är verksam. Intresset för samhällsfrågor hör till hennes inmutningar. Alla mest dock teman som har med människans gåta att göra. I ett flerskiktat, psykologiskt perspektiv.
I Arv och miljö skrev hon om en familj där en noga bevakad hemlighet i det förflutna kom att påverka och bestämma livsmönstret för alla inblandade. Mycket var ett spel om syndabockar och olika försök att förlägga konflikterna till ett allmänt plan. En bit bort. För att slippa gå i närkamp med deras kärna. Är mor död handlade om en direktkonfrontation i ett mor-och-dotter-drama, Där stod en villkorad kärlek i förgrunden. I vad som kunde vara en författarens självanalys. Den som gick ut på, att uppnå en försoning med en mor, som aldrig fungerat som en sådan.
DEN NU ÖVERSATTA och i höst utgivna Om bara har ett mera mångbottnat innehåll. Den skildrar parrelationer och samlevnadsmönster. Och sökandet efter insikter, som kan föra konflikterna där upp i ljuset. För att på så sätt, så långt det är möjligt, tömma dem på deras destruktiva laddning. Boken kom redan 2001 och dess innehåll föregriper på flera sätt det senare författarskapet. Också här är utgångspunkten sådant som rör sig i gränsområdet mellan medvetet och omedvetet. Det kanske allra tydligaste och djupast liggande temat är dock maktkampen mellan de närmast berörda.
Kvinnan i romanen heter Ida och är redaktör för en teatertidskrift och dramatiker. I början av sin bana. Arnold är mannen, professor i germanistik och översättare. De är bundna i äktenskap på var sitt håll när de träffas. Så mycket mera sägs inte om deras förflutna. I stället blir det turerna mellan dem när de träffats och deras, oftast misslyckade, försök att hitta en gemensam nivå för ett liv tillsammans, som bestämmer bokens innehåll. Deras olikheter slås fast redan från början. Medan Idas sociala utförsgåvor är av det måttlösa slaget, föredrar Arnold ett mera stillsamt liv tillsammans med sina böcker.
DET SPÄNNINGSFÄLT som därmed uppstår, fyller Vigdis Hjorth med en provkarta på det mesta som kan rymmas i ett människoliv. Förutsatt att där inte finns några gränser. Eller spärrar mot vad som är möjligt eller tillåtet av förverkligade drömmar och fantasier. På samma gång låter hon sina inblandade ta i bruk allt i mänsklig förmåga av vad de har av jagförsvar och försvarsstrategier. Kanske kan man läsa romanen som ett experimentfält. För att öppna och pröva, hur liv utan värden, spärrar och giltiga normer kan gestalta sig. I det här fallet med lustprincipen som överordnad drivkraft. Och med erotiken som handlingsfält. Och då för ett självförverkligande allra mest i fysisk bemärkelse.
Samtidigt har det blivit en framställning, som knappast är särskilt skonsam mot de litterära personerna. Om något, så tömmer de bägge den bittra kalken i botten. I detta läsdrama om allt vad ett kärleksförhållande kan rymma av destruktivitet. Så blir deras liv tillsammans i hög grad ett ömsesidigt testande av var de mentala gränserna befinner sig. Och hur långt de sträcker sig. För känslor och impulser i mänskligt umgänge som följer sina egna ingivelser och spår.
DÄR INGÅR DET MESTA från allt vardagligt gräl och bråk till hat, dubbelspel och dubbel bokföring, projektioner, kränkningar och rena lögner. Och med sexuell utlevelse i olika tappningar som ett slags säkerhetsventil. Undan det som i sista hand är en maktkamp. Och då med rötter långt tillbaka i tiden. Till barndomen. Vilket antyds i en mening. Antingen det hela sedan utspelas i vuxenlivet åtskilligt senare i Trondheim, Oslo, Köpenhamn, Paris, i Spanien, Marocko eller någon annanstans. Resorna svarar för romanens puls.
Deras gemensamma liv handlar inte så lite om att hålla varandra på sträckbänken.. Om framtiden. Med ständigt uppskjutna avgöranden. Där ingen av dem vill avslöja för den andre, vilket nästa steg de kan tänka sig. Utnyttjande är ett begrepp som infinner sig. Och det är frågan om två människor, som ofta regredierar till ett barns nivå. För att ge kraft åt sina argument. Men i allt detta finns även en skörhet och ömtålighet, som ändå aldrig helt släpps ur sikte. Liksom en idelig flykt till alkoholens bedövande verkan. Inte heller det en särskilt hållbar utväg.
OM BARA är en roman som lyfter fram åtskilligt av människolivets skuggsidor och även bakgårdar. Det sistnämnda skyggar inte för utlevelser i erotikens lite ljusskygga domäner. Men gör det på ett sätt som synliggör mekanismer, vilka hör både till det accepterade och det skambelagda.
Sinnligheten i skilda tappningar blir därigenom ett ytterligare spår i denna Vigdis Hjorths knappast pryda berättelse. Skriven med en hel del empati. Ändå saklig. På samma gång gränsöverskridande. I mentalt avseende. Med flera betydelsenivåer som blir tydliga efterhand. Och tveklöst fängslande
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com