TEATER. Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Bara två stjärnor av Lolo Amble-Naess. Regi: Mikaela Ramel, scenografi: Ylva Norlin.
Natalie Sundelin och Lolo Elwin i Uppsala stadsteaters på Intiman iscensatta pjäs och Stockholms stadsteaters på Soppteatern av Lolo Amble-Naess absurda komedi Bara två stjärnor. Foto: Pontus Eklund.
Uppsala stadsteaters uppsättning av Lolo Amble-Naess pjäs Bara två stjärnor ger publiken en förnöjsam timme. Ibland har man riktigt roligt i denna med många fyndiga, rentav dråpliga och den rena komiken närstående kryddor. Det är en föreställning, som ofta träffar rätt, när den skildrar dagens absurda och emellanåt galna värld.
DEN UPPEHÅLLER SIG på ett ofta fyndigt och lätt galet, svävande plan, inte så enkelt översatt till en gripbar verklighet. Uppsala stadsteaters pjäs Bara två stjärnor på minsta scenen Intiman kommer ganska nära dagens värld. Det är en mamma som barnen knuffat ut hemifrån, hon får inte plats. Där finns också hustrun till en köpgalen make, som tar hem lass efter lass med föremål inköpta på auktion. Två av olika skäl trångbodda damer på flykt undan hem och familj.
För Lolo Elwins del, som Paula, blir också själva entrén lite brysk. När resväskan på hjul hela tiden vill fastna i publikens stolar. Natalie Sundelins Ninni har det enklare. Hennes sätt att göra entré ska dock inte avslöjas här. Först är det lite trevande och tyst. Ont om folk är det gott om. Men är det ens ett hotell? Och gestalterna? Ska de föreställa människor? Lolo Amble-Naess, som skrivit pjästexten, är etablerad poet och översättare. Vid några tillfällen har jag sett henne som sufflör på Dramaten. Hon kan alltså också en del teater.
REGISSÖREN MIKAELA RAMEL har fått en del att bita i. Ylva Norlins scenografi något enklare. Så ska föreställningen också spelas som Soppteater på Stockholms stadsteater. Att vår egen stadsteater kan göra samproduktioner med närbelägna motsvarigheter, har jag föreslagit länge. Nu blir det av. Och det med en färdriktning åt det absurda teaterhållet. Den tiden är förbi då telefonen huvudsakligen användes för att gratulera på födelsedagarna. Här får den en mera nutida användning. Som lite kontakt under pågående rekreation. Från make eller barnen.
Längst i den vägen går dock Lolo Elwin, som vill börja sitt liv på nytt. Göra en nystart av det. Så har hon också försumbart med bagage med sig. Som det ska visa sig. Mycket i pjäsen handlar också om väntan. Samuel Beckett får, som sig bör, vara med på ett hörn. Ofrånkomligt i dagens teater. Så som världen ser ut. Att teven inte fungerar, gör inte så mycket. ”Ingenting blir ändå som man tänker”, som det låter i en av uppsättningens djupt kända suckar.
NÄR SEMESTERRESAN är på tal förekommer ett par spruckna jeans med reva i baken. Men det är bara en sommarflirt, får vi veta. Hotellet som utgör spelplats är annars både nergånget och ruffigt. Men så har det bara två stjärnor. I pjäsens anda görs helt riktigt jämförelser mellan sken och verklighet. Och där finns önskemålet att få ett nytt ansikte. Men sedan kunna byta tillbaka till det gamla. Huvudsaken är att det blir en bra bild. För den som vill bli sig själv. Som om det inte räcker, vill även AI vara med.
Till annat som lättar upp är två miniflaskor konjak från minibaren. Här anges dock inga stjärnor. Natalie Sundelin är i sin roll inne på att vara stark. Armbrytning mellan damerna finns också med. Så där håller det på med självbilder och annat, där Lolo Elwin står ganska stadigt och med tydlig pondus. Medan charmiga Natalie Sundelin har närmare till skratten och är ganska impulsiv. Elwin förtydligar att hon vill ha ett mellanrum på hotellet. De enkla finns inte. Eller också har man tagit bort dem. Eller också har Lolo Amble-Naess gjort det. Hänger ni med? Hjärnan får en del att bestyra i den här uppsättningen.
DET TALAS I PJÄSEN om att börja om, och få en nystart. Det värsta är att när man nått dit, går det inte att komma ut. Dörren är låst och går inte att öppna. Det blir en förnöjsam timme, medan det pågår. Ibland har man riktigt roligt. Till slut vill man gärna uppgradera skådespelarna till åtminstone tre stjärnor. Där hamnar också både dramatikern, regissören, scenografi och kostym, ljuset, masken och tekniska konsulten. Så är det med den saken.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Intiman: Bara två stjärnor av Lolo Amble-Naess. Regi: Mikaela Ramel, scenografi och kostym: Ylva Norlin, ljus: Freja Forsström, musik: Patricia Svajger, teknisk konsult: Richard Culander. Skådespelare: Lolo Elwin och Natalie Sundelin.