Våldet alldeles under ytan

TEATER. Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Det händer inte här, av Kristian Hallberg.

Mellanspelen med dans bidrar till föreställningens rytm i Det händer inte här. På bilden David Fukamachi Regnfors, Joel Schmidt och Lucas Krüger i uppsättningen. Foto: Sören Vilks

Det mänskliga psykets nattsidor är ett bärande tema i föreställningen Det händer inte här, som ges på Uppsala stadsteater. Samtidigt förs en skickligt förvaltad diskussion om det våld som finns alldeles under ytan i dagens samhälle.

UPPSALAKATTEN vet många vem det är, en av Fyrisstadens verkliga profiler. Likaså Uppsalaprofessorn. I varje fall om det var på HS Nybergs tid, om någon frågade vem som behärskade så många svåra språk. Men vem förknippar något särskilt med Uppsalakidnappningen?

Kanske beror det på att den inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. I så fall har von Sydowska morden, Helanderaffären eller Knutbyeländet en mera framträdande ställning i den uppsaliensiska kriminalhistorien. Nu kan det som hände 2011 också bli ett minnesmärke i lärdomsstadens annaler. Uppsala stadsteater ger i sin höstrepertoar pjäsen Det händer inte här. Den lyfter fram skeendet när några Uppsalastudenter, under läkar-, resp psykologutbildning i två av fallen, kläckte idén att kidnappa en vän, föra bort honom. För att sedan kräva en lösensumma från vännens besuttna familj.

DETTA INCITAMENT till snabba pengar gick dock i stöpet, eftersom brottslingarna var rena amatörer. Allt nystades upp och följderna blev kännbara fängelsestraff. Nog fanns det dramatik i förloppet alltid, och det har givit genomslag bl a i en film. Men nu alltså ett scendrama skrivet av Kristian Hallberg och med Martin Rosengardten som regissör. Utgångspunkten är några studenters livsvillkor med väntande tentamina, bostadsproblem och ekonomiska bekymmer. Men även utanför den avbildade tillvaron är det här knappast sällsynt i dagens samhälle. Där värden, normer, tillit, förtroende och hela det etiska fältet över lag befinner sig i gungning.

Det handlar alltså om utpressning, där såväl uppgörelser kring en lägenhet som ett ödehus i Västerbotten är skådeplatserna. Samtidigt som man får en del sagt om glesbygdspolitik, avfolkning och ensamhet. Men ändå är själva förloppet inte det viktiga. Snarare de inblandades förhållningssätt gentemot varandra. Även folkets röst får delta med frågan om civilkurage som en viktig del. Reagera eller låta det hela bero. De flesta säger nog som pjästiteln. De inblandade själva står huvudsakligen utanför sådana tveksamheter. Här ska en plan sättas i verket och man skyggar varken för öppet våld eller annan brutalitet.

I DET SENARE befinner sig likaså uppsättningens undervegetation, där det mänskliga psykets nattsidor emellanåt får lysa igenom. Det gör föreställningen stundtals skrämmande på ett påtagligt vis med våldet ofta väldigt nära ytan i det till synes vardagliga. Onekligen en samhällsutveckling där även misstron tilltar. På så sätt skjuts allt vad empati heter i sank gång på gång. I den mån upphovsmännen haft en debattpjäs i åtanke är det ämnet centralt. Under skeendets gång blir de olika förloppen små scener i föreställningen, ett slags fragment som sammantagna deltar i en målstyrd diskussion. Var och en med sin egen puls, beroende på vilka de medverkande är och vilken händelse som avbildas. Det är skickligt gjort.

Några skådespelare må till slut omnämnas. David Fukamachi Regnfors gör den starkt narcissistiskt lagde ledaren för operationen med all önskvärd mångtydighet. Moa Silén, som hans flickvän, har både bitchtycke och manipulativa utförsgåvor som räcker långt. Lucas Krüger visar ett imponerande register i sina olika uppenbarelser. Och det är svårt att inte spå Joel Schmidt, scenskoleelev från Malmö och som offret i föreställningen, en intressant framtid.

Något höjdardrama blir den här iscensättningen kanske inte, trots rikedomen på uttryck. Men säkert har den hittat fram till ett tonläge, som mycket väl bör passa den yngre teaterpublik till vilken den vänder sig i första hand.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Det händer inte här av Kristian Hallberg. Regi: Martin Rosengardten, scenografi  och kostym: Elin Hallberg & Martin Rosengardten, koreografi: Ossi Niskala, dramaturg: Johas Bernander, ljus: Jonas Nyström, mask: Agnes Krasse. Skådespelare: Marta Andersson-Larsson, Magdalena Eshaya, David Fukamachi Regnfors, Lucas Krüger, Ossi Niskala, Crister Olsson, Joel Schmidt och Moa Silén.