POCKET: Thomas Larsson: Fyrbåken (Nirstedt/Litteratur)
I Thomas Larssons roman Fyrbåken, som nu blivit en bok för alla i sin pocketutgåva, kan man ana att svensk litteratur går en ny vår till mötes.
THOMAS LARSSON är en författare som gav ut två romaner i början på 80-talet. Han var då bosatt i Uppsala och recenserades givetvis i UNT, där jag då var kulturchef. Han blev genom sin bok också kandidat till Lundequistska bokhandelns litteraturpris, där jag ingick i juryn.
Det är längesedan nu, men i sin återkomst Fyrbåken, som nu blivit pocket, visar han att vi har intresset för fyrar gemensamt. Mitt grundat på fyren Saltsäcken utanför Dalarö, släckt sedan länge, som min morfar en gång var med och byggde. Larsson har fyrerfarenheter från Roslagens skärgård. Fyrbåken är en generationsroman med allt från sommarnöje och färjor i Stockholms skärgård på 1950-talet till vindkantring på Lunarstorm långt senare. Den utesluter därför inte ett liv, som också det ger anledning att se över förtöjningarna för natten.
DEN SOM KAN lite om drömtydning vet, vad falldrömmar vill säga. Larsson vet också och den rollen är fyrens i hans bok. Som är en äventyrlig plats, Med en fyr kan man inte umgås lite hur som helst. Reglarö heter ön i romanen. Där finns Kattis, Anton, Wilhelm, Torbjörn, lillebror Anders, Ankan kallad. Och några till. Det är också en barfotabok, det känns, om man trampar på en vass sten. Om vintrarna ligger isen. Men nästan jämt är det midsommarafton. Lena kommer på besök och hon är översättare.
Att Larsson läst Joan Didion utan och innan, är inget att hymla om. Sorgearbetet har en viktig plats. Alkohol, våld och eld lämnar spår i spindelväven som fångar in både onda och goda minnen. På samma gång vänder Larsson ut och in på sig själv under skrivandets gång. Vädrar idéer, infall och föregriper trovärdighetskriteriet. Som egentligen gör varje deckare omöjlig. Hans bok är en skröna. Fyrvaktare kan vara omskrivning och symbol för mycket. Liksom åldersskillnad för främlingskap.
DÖDEN GENOM VATTEN är inte bara titeln på en berömd deckare. För oss som varit med ett tag förknippad även med TS Eliots Det öde landet. Finns på Karin Boyes hemsida, för den intresserade. Thomas Larsson står stadigt i en litterär tradition, även om det här oftast är sol vind och vatten. I stället för nyckfulla april. Behovet att ha någon att prata med finns hela tiden. Lars Ahlin är en annan författare man vill se i facit till den här romanen. Där inte heller Uppsalapendeln fattas.
Om Thomas Larssons Fyrbåken kan man säga, att den är privilegierad som ännu inte läst den. Obligatorisk läsning i stället för ”Påskekrim” kanske? Den svenska litteraturen har fått upp farten igen.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com