Bannerheds seende

EN NY BOK. Tomas Bannerhed: En Vacker Dag (Weyler)

Mattias Bäcklins illustrationer, ofta med grässtråtunna linjer, är utförda i känsligt samspel med texten i Bannerheds bok. Här en morkulla i flykt.

Tomas Bannerhed visar att den kortaste vägen mellan start och mål sällan ger den största behållningen. Foto: Sofia Runarsdotter.

Tomas Bannerhed är iakttagare och teckentydare, när han tar in naturen i hela dess rikedom. En Vacker Dag är en bok om seendets konst med texter fulla av liv och händelser. Men den lär oss också att bli lite mera hemmastadda i våra liv. Var vi än befinner oss.

NATUREN är något man färdas genom. Från start till mål. Det ska gå så fort som möjligt. Man väljer den snabbaste vägen. Såsom i vardagen så också i livet. Kanske kan den förhoppningsvis snart avslutade pandemin få oss att välja lite långsammare färdsätt.

Tomas Bannerheds prosabok En Vacker Dag visar på ett steg i den riktningen. Den utspelas i nutid och all tid som funnits och kanske ska fortsätta att finnas. Det är inte någon bok för naturens engångsbesökare, vandalerna som låter allt kvarlämnat ligga kvar. Det är inte bara att intresset uppstått vid mognare år hos författaren. Han har helt enkelt valt att vara en iakttagare, som är det första gången han är där.

BANNERHED ÄR OCKSÅ teckentydare. Han hittar i ett mjukt flöde uttrycken för att ta in vad han upplever. Han sorterar och differentierar. Det gör hans texter fulla av liv och händelser. Där förekommer ideliga scenbyten, allt skiftar oupphörligt, alla sinnen tas i bruk. Med block och penna till hands är det mycket som får plats Alla sinnen är med. Men hans mottagning är mera öppen än så. Alla fågelläten transponeras fonetiskt men bevarar samtidigt rytmen och tonhöjderna. Det är impressioner från vad han möter. Lite mera burdus bara. I förhållande till Martinsonådran hos svenska naturskildrare.

En Vacker Dag är en bok om seendets konst. Den utspelas under en enda dag med tidsangivelser från 03:32 till 22:17. Alltsammans uppblandat med årstider, historiska svep, olika utsiktsplatser och de egna känslorna och stämningarna. När det gäller de här texterna kan man också tala om naturens storhet, väldighet, gränslöshet. I inledningen är det försommar och efter hand uppträder det mesta av vad den svenska naturen äger av fågelliv, djurliv i allmänhet och den återfödelse av allt levande. Som får tiden fram till midsommar att framstå som den kanske rikaste och mäktigaste perioden i den livets gång där vi alla är delaktiga.

I FÖRSTA HAND ÄR DET i Mälarnaturen som Bannerhed befinner sig. Det djur- och fågelliv som inte finns med här existerar knappast. Det är fåglar i övemått, sol, ljus och ett skådespel med samlande av föda som pågår oavlåtligt. Den språkliga förmågan är överdådig och oändligt rik. Ibland tänker man sig att det är någon som blandar färgerna som var de av olja för att hitta de rätta skiftningarna. Liknelserna är ofta på pricken avlyssnade. Bannerhed samlar och fångar ögonblick. Som har han där hittat sitt eget sätt att närma sig livets gåta. Begreppet förundran är hans sätt att nå fram till det för oss alla så svårfångade nuet.

Så blir naturen hos honom ett slags terapi med den sortens närvaro som koncentrationen på andning, dofter och ljud kan ge. Med allt Bannerhed återger får man intrycket att artrikedomen är nästan obegränsad. Och själv har han ett vad man vill kalla absolut gehör för björkarnas koreografi med grenarna i samspel med vinden och lövens rörelser. Han står genom sin egen uppväxt, sin farmor och sin far, bonden, också i nära samband med det agrara 1900-tal som fanns alldeles nyss. Klimatfrågan är givetvis närvarande, de destruktiva vattenskotrarna och de cyklister som blivit vår tids pansarryttare med anspråk på företräde. Miljöförstörare i motsats till naturupplevarna.

SÅ KAN MAN OCKSÅ skriva en bok med hjälp av hand- och tubkikare, sovsäck, vindskydd, liggunderlag och ryggsäck. Det är en bok man vistas i som medföljande. Och får möjlighet att öva upp och utveckla sin egen hörsel, känsel och syn. Den kortaste vägen mellan start och mål är sällan den som ger den största behållningen. Bannerhed gör sin läsare lite mera hemmastadd, helt enkelt. Det är en förmåga som berikar i de flesta sammanhang.

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com