EN NY BOK. Lotta Lundberg: Båten (Natur & Kultur)
Lotta Lundbergs nya roman Båten är en spännande sjöroman samtidigt som den också skildrar en segling över södra Atlanten som ett feministiskt projekt. Här finns mycket människokunskap. Ofta lägger sig Lotta Lundberg i försåt och släpper loss skeenden, som både överraskar och får läsaren att rysa. Som befinner man sig själv ombord.
FÖR ALLA SOM bor i Norden har 17 maj en speciell innebörd. Alla mest för dem i vårt västra grannland. Nytt för i år är att samma datum blivit en speciell bemärkelsedag för de kvinnor som befinner sig ombord på handelsflottans fartyg. Dit har en underorganisation till FN bestämt att förlägga den nyinrättade Det kvinnliga sjöfolkets dag. Som bekant brukar de som är verksamma på båtar kallas för sjömän. Den bristande jämställdheten i detta vill man göra någonting åt.
Och inte minst för att i tider av brist på ombordanställda och sjöfartens rekryteringsproblem över lag se till, att även kvinnor söker sig till yrket. I dag är 1,2 procent av arbetsstyrkan kvinnlig. Undantaget är Tyskland med sina 400 verksamma, vilket gör 6 procent. Helt korrekt menar man, att kvinnor kan allt som män klarar. Och detta i all synnerhet som det numera även finns många tekniska jobb ombord. I den tyska redarföreningens styrelse ingår som ett led i samma strävan också en kvinnlig redare. Hon heter Gaby Bornheim och är pionjär på sin post.
ÄVEN SVENSKA FÖRFATTAREN Lotta Lundberg får med sin roman i vår, Båten, sägas ge ett bidrag till denna organisation Ladies in shipping. Besättningen och dess kapten seglar där från Kapstaden över södra Atlanten till Port of Spain på Trinidad. Och det i den fjorton ton tunga, 47 fot långa och med hjälpmotor försedda Segelyachten Malina. Samma namn som en berömd roman av tyska författaren Ingeborg Bachmann.
Att seglatsen är ett feministiskt projekt står klart från första stund. Alla ombord är kvinnor. Alla utom en 50+. De har verksamheter och erfarenheter bakom sig från de mest skilda områden. I flera fall även vuxna barn. En är dessutom mormor. Styrkan i den här romanen ligger i Lotta Lundbergs förmåga att fånga stämningarna i kollektivet. Där bidrar var och av de sex ombord till det gemensamma lagbygget. Dess kantigheter, skrovliga ytor och ojämnheter.
DEN YNGSTA av dem, Ada, har kommit längst i den egna utvecklingen av det kvinnliga medvetandet om det egna värdet. Helena är mest mångsidig av dem med sina upplevelser från arbetslivets rika utbud av sysselsättningar. Parvani är kaptenen och besättningens gåtfulla ledargestalt med bakgrund i indisk yoga och mystik. Katrin, gruppens mormor, har fått sina törnar av livet och företräder en skepticism, som ibland får sammanhållningen att gunga. Lika mycket som segelbåten i de beledsagande dyningarna. Åsa snor runt med sin kamera och dokumenterar. Medan Marie, som den sjukvårdskunniga, ser till att sjösjukeplåstren sitter på plats.
Det är också en sjöroman, där spänningsmomenten oavlåtligt växlar. Lotta Lundberg besitter en säregen förmåga att lägga sig i försåt för både de ombordvarande och läsaren. Hon suger på karamellerna när det blir lite otäckt. Och låter förväntningarna brisera på de mest överraskande sätt. Men där finns också resonerande avsnitt, som väcker respekt. Om vad lycka är, frigörelse, självförverkligande och inte minst om seglandet som en metafor för livet i ett vidare perspektiv. Mycket kan också läsas som en allegori. Även om det råder snällt väder mest hela tiden.
MAN PLÅGAS AV värmen, enformigheten och en molande leda. Ovisshet och likaså svartsjuka. Sexualiteten pyr under skeendets gång. Åtskilliga gånger står makttemat i centrum i den lilla, men hierarkiskt uppbyggda gruppen. Inte heller syndabockstänkandet lämnas därhän. Det går även att ta till sig inlägg i vår pågående samhällsdebatt. Om konstens normer och benägenheten att snegla på vilka trender, som för tillfället bestämmer åsiktsbildningen. Bland samtalsämnena är inte heller döden frånvarande. Eller en pandemi. I allt det rika, som Lotta Lundberg får med.
Båten är en rappt skriven äventyrsberättelse, där motivet lögn och svek utgör det kanske starkaste huvudtemat. Den kan även infogas i intresset i våra dagar för en civilisation i sönderfall. Över allt står dock en berättare och eminent människokännare med språket och sinnet för laddade och betydelsefulla detaljer helt i sin hand. Att man hamnar i stiltje några gånger, seglen hänger slaka och motorn kommer till nytta, har inte påverkat tempot i romanen. Och gör det heller inte med läsningen. Också där är det passadvindarna som får bestämma. I denna spännande bok.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com