EN NY BOK. Kjell & Mårten Westö: Åren – Två bröder berättar. (Schildts & Söderströms/Albert Bonniers Förlag)
Om vägarna till de egna författarskapen och om hur det kan se ut för en författare i vårt närvarande nu, berättar finlandssvenska bröderna Kjell och Mårten Westö i sin bok Åren. Givetvis har den självbiografiska stråk. Men den innehåller också lärorika och stimulerande reflexioner om konsten att skriva. Med läsning för alla, som har sin håg åt det litterära hållet.
DET FANNS EN TID då enkätböcker var vanliga. Med titlar som Varför jag skriver? eller Hur jag blev författare. Att de inte syns till lika ofta längre, har nog att göra med yrkestitelns inflation. Och med egenförlagens expansion och etableringen av hybridförlagen. Så värst mycket till tröskel finns därför inte längre för utgivningen. Den som lektörsläsningen av manusen förr innebar. Och då förlagen ensamma tog den ekonomiska risken.
Var och en med ett tangentbord till hands kan därför sälla sig till Selma Lagerlöfs eller Strindbergs skrå. Något som medfört att yrkesbenämnigen också berövats en hel del av sin tidigare magi. En bok som kan göra anspråk på att fullfölja traditionen från de tidigare titlarna i genren är Kjell och Mårten Westös nu utgivna Åren – Två bröder berättar. Bägge hör till vårt östra grannlands mest namnkunniga författare.
DIT RÄKNAS ÄVEN Monika Fagerholm, Johanna Holmström och Lars Sund. För att nämna några. Kjell Westös romaner är utöver allt annat också på sitt sätt ett slags guideböcker och introduktioner till Helsingfors i stort. För den som vill tränga under ytan. Och i strövtåg bli delaktig i den nutid, det folkliv och de stämningar som i valda delar ger huvudstaden i Finland dess helt egna puls och karaktär.
Åren är en lite udda bok rent genremässigt. Ändå skönlitteratur i sin egen rätt. Den skildrar en intellektuell och litterär miljö, där de bägge författarna vuxit upp. Innehållet är småbitar och de har skrivit hälften var. Här och var liknar den brev, som de har utväxlat. Men också krönikor tillkomna för den här volymen. Ibland små essäer. Mycket är också självbiografiskt och ger även plats åt föräldrarna. När de berättar om upplevelser som de båda har haft, blir det ibland som att ha såväl DN som Svenska Dagbladet som frukostläsning. Lite av två versioner.
DE TYNGST VÄGANDE inslagen gäller de egna författarskapen, båda företrädesvis på prosa och lyrik. Kjell är i kraft av åldersskillnaden och verksamhet under längre tid än Mårten den drivne av de två. Så har han också haft mer tid och fler tillfällen att vässa och kalibrera verktygen. Men efter hand i dessa texter, tillkomna mellan 1967 och 2022, blir de alltmer jämspelta och i varandras ögonhöjd. Ibland undrar man över skillnaden och ifall de senare inslagen tillkommit före sociala mediers tid. Om de då hade sett annorlunda ut.
De tillhör alltså den finlandssvenska litteraturen. En ytterligare fundering gäller därför, hur en bok med samma upplägg skulle se ut, om författarna vore från enbart majoritetsspråket. Här är det huvudsakligen den svenskfinska medelklassen som kommer till tals. Och det i ett land som hade längre väg än vi, att gå till dagens Nokia-Finland och välstånd. Att de tre krigen påverkat förloppet med nära anhöriga bland dem som miste livet, märks också i bröderna Westös bok. Bägge ger dessutom både varsamma och ömsinta porträtt av sina föräldrar. Särskilt av mamman och hennes gåtfullheter och hemliga stråk.
FÖRÄLDRARNAS SKILSMÄSSA kastade sin givna skugga på tiden efteråt. Men där finns inga rättegångar. Inte heller just någonting alls om skuld, som ofta har en tendens att användas som böjningsmönster i familjeliv som gått sönder. Och brödrasämjan förefaller att ha varit god. Syskonrivaliteten lika med noll. Överlag är det en försonlig bok.
De egna familjeliven, när det blev så dags, är av det jämställda slaget. Många samtida, förebilder, författarkolleger och andra syns i vimlet. Däribland Jörn Donner naturligtvis, vars grymtanden även jag själv upplevt. Kärlekar, vänskaper, nära släkt. Och dem som lämnat väldig tomhet och saknad efter sig hör också till.
NÄR KJELL WESTÖ SKRIVER om sin ”hemlöshet i den litterära världen”, är han helt ogarderad i sin öppenhet. Men både han och Mårten lämnar också mycket att fundera över, för den som själv har sina intressen åt det litterära hållet. Och vill veta mera om dess glädjeämnen, våndor och fallgropar.
Så här kan det vara, att vara författare just nu. I vår egen tid. Allt det här finns. I olika grader och tappningar. Men kanske också i flera färgskalor, vill man tillägga. Om en bok, som man önskar många läsare.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com