EN NY BOK: Peo Bengtsson och Valle Wigers: Dit antiloper kommer för att dricka (Lava Förlag)
Spänningen ligger långt fram under läsningen av författarparet Peo Bengtssons och Valle Wigers rappt skrivna berättelse Dit antiloper kommer för att dricka. Det är en välkomponerad bok med rafflande händelser, som utspelas på Bali. Sin särprägel får den dock av den ironi som beledsagar skeendet. Vad som är sant eller hopdiktat får läsaren själv avgöra.
FÖRFATTARSKAP har namn om sig att vara en ensam verksamhet. Under senare år har det dock blivit allt vanligare att det utövas i par. Här har särskilt deckargenren utmärkt sig. En hel del thrillrar tillkommer i dag genom dubbelkommando. Tämligen ofta har även spänningslitteraturen mer än en upphovsperson.
Så är fallet med den nyligen utgivna Dit antiloper kommer för att dricka. Den är ett samarbetsprojekt mellan Peo Bengtsson och Valle Wigers. Bägge väl meriterade. Wigers debuterade 2013 med den uppmärksammade uppväxtskildringen God natt, oktober. Han har även skrivit en guidebok om Berlin, som har kommit i flera upplagor. Peo Bengtsson står för en handfull romaner, som inte heller de passerat obemärkt förbi. Senast Vindstilla dagar på öde platser.
ATT SAMARBETET dem emellan fungerat utan vank, blir särskilt tydligt för den som letar efter sömmar i berättelseväven. Eller försöker lyssna fram olika röstlägen, som kunde avslöja att det är två personer som varit i farten. Helheten är en lite sorgsen historia med några anhörigas bortgång som utgångspunkt. Språket är rappt och smidigt.
Tankarna går till filmmakarnas klippteknik hur kapitlen låter skeendet byta fokus och riktning. Handlingens snabba tempo gör boken samtidigt påfallande läsarvänlig. Ändå hinner de olika scenerna dröja sig kvar och fastna. En nödvändighet som nog är en förutsättning, för det flödande innehåll som erbjuds.
OCH SOM EN SMULA exotiskt måste nog det intagande landskapet betecknas. När skeendet huvudsakligen utpelas i Indonesien och på Bali. Växtligheten är lokalanpassad. Även en smula regnskog förekommer. I den mån ursprungsbefolkningen deltar, har den sådana sysslor som i första hand är avsedda för turisternas och tillfälliga boendes behov.
Handlingen har många likheter med hur en deckare brukar gå till väga. Här finns personer som tänjer på och överskrider lagarnas råmärken. Varken pistoler eller knivar saknas. Eller fala kvinnor och tjänstvilliga hantlangare. Över lag är det en tillvaro i lyx som träder fram.
MÄNNISKORNA är i hög grad nutida, Utan orientering eller riktning i sina liv. De hotfulla stämningarna avlöser varandra. I den mån de inblandade har kvar någonting av tillit alls till sina likar, gör de klokast i att så snart som möjligt befria sig från all sådan ballast. Störst framgång har den, som lyckas få en hållhake av något slag på de andra.
Kanske kan man säga att det inte är arten utan graden av ondska, som i praktiken skiljer ut de här gestalterna från den vardag som omger oss alla. Den aningen skruvade världen blir därigenom inte helt främmande.
DEN VERKLIGA FINESSEN är dock dess lite då och då synliga ironi. Riktad både gentemot genren och inbladad i boken som sådan. Och den får läsupplevelsen att en smula dallra mellan verkligt och overkligt. Mellan lögn, påhitt och sanning. Vad hos personerna som är faktiskt upplevt och vad som är inbillning.
Och deras egna tankar om vilket plan de själva befinner sig på. De funderingarna gör åtminstone huvudpersonen Kirsten själv. Det som utger sig för att vara spänningslitteratur, avstår vanligtvis från sådana öppna förbehåll.
MEN MITT BLAND tillförseln av nya och allt starkare kryddor under hand, lockar detta lite försåtligt inlagda grepp till egna utvikningar om verkligheten, moral och samvete. Även om de befinner sig på avstånd. Översatta till mer ordinära förhållanden väcker de frågor, som har beröringspunkter med en omvärld, som går att känna igen.
Det är nog då, som läsaren rycks med allra mest. Och det verkligt spännande inträffar i den här lite finurliga boken. Vad som är sant och vad uppdiktat överlåts därmed åt läsaren att avgöra. Rentav handlar det om en öppenhet, som vi inte sett så mycket av på ett tag.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com