EN NY BOK. Torbjörn Flygt: Slugger (Bokförlaget Polaris)
Torbjörn Flygt är en mästare på att avlyssna de inre stråken i en människas liv. Där allt det finstilta finns. Sådant som vi brukar behålla för oss själva. Och allt eget och olevt har sin hemvist. Hans nya roman Slugger fångar livspulsen i dagens värld. Den förmedlar en stark läsupplevelse och rymmer samtidigt mycket av vemod i kontakt med tidens gång.
OM HAN SKRIVER med två fingrar eller använder hela handen, kan man spekulera i. Men ändå står det klart att Torbjörn Flygt återfinns bland dem av dagens svenska författare, och kanske gör det allra tydligast, som får fram livspulsen i dagens värld. Den förmågan har han visat inte minst i trilogin Underdog, Outsider och i den allra senaste, avslutande, nu utgivna delen Slugger. Att läsa Flygt är att ta del av en närbild av vad som händer i samhället. Och samtidigt få syn på lite av sig själv.
Men han har också vänt sig till andra ämnen. Som i romanen Verkan, som kom 2004 och har som viktigaste tema ett rättssamhälle i förfall. Där var han lite tidigt ute med frågor som står högt upp på dagordningen i det som händer just nu med skjutningar och gängkriminalitet. Kanske kan den debatt utifrån hans bok som uteblev då, om ett rättssystem som inte räcker till, få fart nu i stället. Flygts nya förlag Polaris har just gjort trilogins första delar tillgängliga. Och kanske kunde de låta Verkan gå samma väg.
SLUGGER ÄR EN BOK som samlar upp och tar fart bland vår samtids drivande tankar, idéer, livsmönster och ideal. Åtskilligt av det som bestämmer och avgör vår dagliga tillvaro. Den utspelas bland sociala miljöer någonstans i mitten. Med utlöpare både uppåt och nedåt. Berättare och den som fördelar uppmärksamheten är advokat, och som sådan verksam med den juridik som åberopas vid familjefrågor som äktenskapsförord, skilsmässor och testamenten. Och även rymmer en ekonomisk sida. Det är perspektiv som griper in i mångas vardag. För Flygt givetvis en guldgruva att ösa ur.
Hur han förmår hålla ihop och isär myllret av människor i den förhållandevis omfångsrika boken vittnar onekligen om en särskild begåvning i det avseendet. Att ge dem individualitet och egna liv. Några av dem får givetvis mera utrymme. Men ändå är det imponerande hur mycket han får ut av enskilda människoöden i detta familje- och släktkollektiv . Och alltsammans med bibehållet intresse för var och en. Ända till sista meningen.
Advokaten själv, Johan, finns på plats hela tiden. Det gäller också systern Monika, hustrun Helena, barnen, egna och andras, och den som måste omnämnas särskilt, modern Bodil. Vad som här presenteras är ingenting annat än ett äreporträtt. Som man får anta har självbiografisk bakgrund.
ATT FLYGT HÖR TILL de empatiskt begåvade diktarna visar han även i Slugger. Det gäller i hög grad när han skriver om livsstilar utan liv. Många av gestalterna återges i gripande infattningar. Det är flera av dem som kan göra anspråk på att vara den av dem som författaren når längst med i det avseendet. Självklart modern och systern. Den frostiga relationen mellan pappa John och sonen Sebastian hör till de gåtor som läsaren får ta med sig ut från romanen. Och fundera på själv efteråt.
Även gestalten Kristina, ständigt på flykt från sin barndom, är också av det mångtydiga slaget. Och dottern Agnes, kanske den i romanen som har mest att ge de unga kvinnliga läsarna. Till en början anpassningsbar och foglig. Senare i en annan skepnad. Slaget om barnbarnen och deras lojaliteter är nog ett motiv, som aldrig tidigare fått en lika närgången behandling. Så fortsätter berättelsen. Medan infallen kommer på plats.
PÅ ETT ÖVERGRIPANDE plan är Slugger en bok om och med livsmod. Och som sådan en stark läsupplevelse. Men den rymmer även mycket vemod över livets gång. Dit hör också tankarna om sätten att möta det egna åldrandet. Torbjörn Flygts romanverktyg är som vanligt gediget och välslipat. Han är en mästare på att avlyssna de inre stråken i en människas liv. Allt det där finstilta som vi, beroende på omständigheterna, annars brukar behålla för oss själva. Där också allt eget och olevt brukar finnas. Efter högsta föredöme blir det en monolog som avslutar.
Det finns böcker som man saknat. Men det vet man inte, förrän man har läst dem. Torbjörn Flygts Slugger är en sådan. Den läsupplevelsen hade jag inte velat vara utan.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com