Höststupptakt med färgprakt och ögonfröjd

TEATER. Uppsala stadsteater i Teatertältet i Gottsunda: Pojken och sjöjungfrun. Av Emma Roswall, fritt efter H.C. Andersen. Regi: författaren

Simon Rodriguez som Räkan, Astrid Drettner i skepnad av pjäsens sjöjungfru tillsammans med en skulptur av en vacker yngling. Foto: Tanne Willow.

Den har blivit som en riktig sagobok, Uppsala stadsteaters uppsättning av Pojken och sjöjungfrun, som bygger på HC Andersens stämningsfulla saga.  Regissören Emma Roswall bläddrar fram de olika scenerna som riktiga bilder. Där finns både färgprakt och ögonfröjd. Och den tilltänkta, unga publiken får en god uppfattning om vad teatermagi kan innebära.

OM NÅGON SIMMAR under vattnet. Eller tar sig fram i mörka skogen och möter en häxa. Kan man vara säker på att det är en skådespelare. Sannolikt från någon närbelägen teater.  Har man tur, träffar man även på en riktig sjöjungfru eller en havskung. När dessutom en pojke, av den gammaldags, rejäla sorten infinner sig med hjälp av ett hoptvinnat tyg, har man hamnat alldeles rätt. Då kan det inte bli bättre.

När kvällarna börjar bli mörka, slår Uppsala stadsteater också denna sommar upp teatertältet i Gottsunda. Med Pojken och sjöjungfrun. Emma Roswall, pjäsförfattare och regissör, har ur gömslet tagit fram HC Andersens Den lilla sjöjungfrun. I dramatiserad form ges den under några veckor som familjeföreställning. Förlagan är den välkända sagan. I gränsområdet mellan fantasi, dröm och verklighet.

DET HAR STUVATS OM en del. Men det viktiga innehållet om vänskap, längtan och kärlek får också nu bestämma turerna. Rollerna är inplockade direkt från sagans värld. Med förutom sjöjungfrun själv, en prins, kungen, en häxa, en porträttlik räka, en omisskännlig fisk och annat smått och gott. Såväl sagogestalterna som invånarna på havets djup kan tala.

Och alla hjälps de åt att hålla farten uppe i samtalen. Där finns många likheter med vår dagliga verklighet. Allt ifrån hur föräldrar och barn kan vara oense i viktiga ting. Till bus av det slaget som förekommer i skolan. Att vatten gör motstånd vid förflyttning, vet alla, som försökt erövra simborgarmärket. Emma Roswall har i sin regi tänkt på det också.

DEN LILLA SJÖJUNGFRUN känner vi till från bronsskulpturen på Langelinie, där den blivit en signatur för Köpenhamn. Sagan finns även i filmversioner. I sin teaterdräkt bjuder den nu på både färgprakt och ögonfröjd. Och inte minst på en provkarta över teaterkonstens alla uttryckssätt för att skapa magi. För de unga som möter scenspråken för första gången är det en fyndig genomgång. Av hur mycket som kan fås sagt den vägen.

Dramatikern och regissören Emma Roswall bläddrar fram de olika scenerna som i en riktig sagobok med bilder. Att det ligger ett gediget arbete bakom både helheten och skådespelarnas enskilda insatser framgår av med vilken variation och detaljrikedom de skilda delarna blir till. Det är inte utan att Madeléne Evertsson gör sitt eget race i uppsättningen. Med sin imponerande akrobatik och de halsbrytande trapetsnumren. Mycket i föreställningen gestaltas med hjälp av dans och mim, vilket ger hela framförandet dess speciella karaktär.

MAN TÄNKER ATT Simon Rodriguez räka borde slippa bli uppäten efteråt. Trots att han uppträder i en framkokad röd färg. Och Elisabeth Wernesjö som fisken, skulle säkert kunna pryda vilket hemakvarium som helst. Astrid Drettner gör sjöjungfrun till en både lite kaxig och ömsint längtansfull varelse. Hon förser också rollen med ett allålderstilltal.

Var och en kan känna igen sig själv från de åt alla håll spretande benen. Vid de första skären hos en nybörjare på skridskor. För att inte tala om piruetterna, när hon försöker hålla balansen. Det blir en pjäs i pjäsen. Moa Siléns sjöhäxa är mest skräckinjagande. Som hon ska vara. Syster till mytens Medusagestalt. Med ormar i håret.

DESSUTOM FINNS DET alla skäl den här gången, att framhålla den tekniska delen av instuderingen. Utan vilken ingen teater blir till. Scenografen och kostymdesignerna Marcus Olson, ljusdesignern Mats Öhlin, kompositören och ljudansvarige Ulf Klarström och Johanna Rönnbäcks maskdesign.

Det märks inte ett spår, att samtliga inblandade ganska nyss återkommit från teaterns sommaruppehåll. Här är det full fart från första stund. Ett gott tecken inför hösten!

Bo-Ingvar Kollberg

Sidstycken.com

Uppsala stadsteater. Tetatertältet i Gottsunda: Pojken och sjöjungfrun av Emma Roswall. Fritt efter H.C. Andersen. Regi: Emma Roswall. Scenografi och kostym: Marcus Olson. Kompositör och ljuddesign: Ulf Klarström. Dramaturg: Marie Persson Hedenius. Ljusdesign: Mats Öhlin. Maskdesign: Johanna Rönnbäck. Medverkande: Fadi Al-Suhaili, Fikret Cesmeli, Astrid Drettner, Madeléne Evertsson, Bashkim Neziraj, Simon Rodriguez, Moa Silén, Gloria Tapia och Elisabeth Wernesjö.