EN NY BOK. Johan Kling: Repris (Natur & Kultur)
Att Johan Kling har en bakgrund som filmare märks tydligt i hans formspråk. Foto: Viktor Gårdsäter
Det är en hoppfull bok Johan Kling skrivit, trots allt mörker, med sin roman Repris. Som uppväxtskildring och genom uppgörelsen med några av dagens familje- och livsmönster har den goda utsikter att bli en klassiker. Det förflutna är borta och nya sammanhang väntar. Inte minst handlar den om livsmod.
DET ÄR TONFALLEN som är det viktiga i Johan Klings i dagarna utgivna roman Repris. Han beskriver det själv apropå Ingmar Bergmans filmer. Att återberätta en historia rakt av räcker inte. I varje fall inte, om man vill göra anspråk på att det ska vara konst. Det handlar om allt det andra. Det som finns där. Utöver att återge förloppet.
Ett hårstrå kommer till sist att avgöra hela berättelsen. Och överensstämmelserna i DNA-uppsättningen. Det är sin biologiska far Johan i boken letar efter. Trots att denne i alla år förnekat sitt faderskap. En stor del av livet går åt till att motbevisa detta avståndstagande. Till sist har huvudpersonen nått den fullständiga vissheten.
JOHAN KLINGS ROMAN är en barn- och uppväxtskildring. Och relationsroman. Den beskriver en uppgörelse för vår tid. I det sistnämnda bör den ha utsikter att bli en klassiker. Som Harry Martinsons Nässlorna blomma är det för en tidigare period. Med vår egen tids alla värderingar, villkor och attribut. Kling avlyssnar tonfallen i sitt eget liv. Mycket är från familjelivet och skolan.
Men också från försöken att hitta ett liv. Utan att ha någon plattform eller trygghet någonstans. Eller en egen biografi, som är möjlig att förstå. Som utgångspunkt för bygget av en någorlunda stabil livsväg. Det som Johan saknar.
I DEN SJÄLVBIOGRAFIN närstående, öppna återgivningen av det hittillsvarande livet är genomskådandet en viktig faktor. Av de förvanskningar av verkligheten som författaren så länge tvingats anpassa sig till. Till manipulationerna, andras tillrättalägganden av hans liv. All förljugenhet. Sällan har Ibsens tal om diktandet som att hålla domedag över sig själv varit mera på sin plats.
Frågorna om ont och gott, vackert och fult, närhet och avstånd, tillit och misstro intar en framträdande plats. Allt framlockat av stämningar och just tonfall ur berättelsens puls. Där finns födelseattesten, att det skett utom äktenskapet (u.ä.), som det hette då. Barndomen som blir ett pussel av fragment för att få ett grepp om den tiden. 70-talets normuppror. Ett nytt samhälle är på väg att ta form.
MAMMANS OVILJA gentemot fadern. Senare: styvfamiljen. Visst är det en mansbok. Men också en återgivning av alla upplösta värderingar. Nya familjekonstellationer, Vilsenheten i det mesta och papporna på väg ut. Den egna, riktiga pappan blir en gåta i allt. Han är designer och modetecknare, affärsman, välklädd, seglare och playboy. I stämningarna finns 70-talets anatomi. Och pappans ständiga närvaro märks i det mesta. Han är pappa i sin saknad. Också när han är mest sken och yta.
Innan filmen fångar Johans intresse, utvecklas han till bokslukare. I listan ingår ett flertal intressanta författare. Att ta intryck av. Hemlivet är länge fyllt av bråk, stök och konflikter. Från att ha varit våghalsigt och risktagande blir livet mera målmedvetet. Även om inslagen av flykt från de egna, inre känslorna tilltar. Efter hand inte minst med alkohol. Som når sin kulmen under studenttiden. Då festandet blir en väg bort från tomhet, inre ensamhet och från sig själv. Det inre mörker som formades under barndomen.
DET MÄRKS mer än en gång att Johan Kling har tagit till sig filmens språk och dess verkningsfulla klippteknik och dramaturgi. Som en följd av samtidens liberalism kan man tolka många förbindelsers kortvarighet. En viktig roll under årens gång får också självbildernas växlande styrka. Johans utfrysning i styvfamiljen. Till en början. Den har likheter med cancellering, vår sentida maktteknik. Genom antydningar är det även upplagt för att modern får sin egen bok framöver. Hennes såväl psykiska som fysiska övergrepp.
Att pusslet med pappan så småningom går ihop, gör Repris trots allt mörker till en hoppfull bok. Med en hel del livsmod. Det förflutna är borta och nya sammanhang väntar. Att känna igen sig i och lära av. Då blir kanske heller inte den misstro mot litteraturen och ifrågasättandet av själva konsten, som skymtar mot slutet, det tyngst vägande i den här romanen. Snarare är den ett levande bevis på konstens kraft och överlevnadsförmåga. Det har Johan Kling skrivit och har honom som upphovsman.
DET KÄNNS SOM att en av höstens viktigaste böcker redan finns. Där ny litteratur exponeras. Och sedan några dagar ligger på bokhandelsdiskarna.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com