UR KULTURLIVET
Musik. Universitetsaulan: Uppsala University Jazz Orchestra 20 år. Avskedskonsert för Ulf Johansson Werre. Dirigent och ledare: Festföremålet själv.
Ulf Johansson Werre förädlar visslingen till skön konst. Och gör jojken rumsren för nyårsfirandet på Skansen. Foto: Ana Vera Burin Batarra.
Ulf Johansson Werre håller fast sina åhörare. Det går inte att släppa taget. En gudabenådad Uppsalamusiker, pianist, trombonist och vokalist, som fyller universitetets aula. Den kommer för tidigt, hans avskedskonsert. Så är det bara.
UPPSALA HAR sina musikprofiler. Calle Godin, legendarisk musikkritiker liksom hustrun Ulla, Ejnar Haglund, tidlös allvetare, kunde allt, också om musik, Eric Ericson, körkarlen. Robert Sund, som axlade dennes självlysande mantel.
Och Ulf Johansson Werre. Som alla vet, är han en pianist i en egen klass, fena på trombon, som född till vokalsolist. Dessutom unik och oöverträffad i sitt slag, att sprida entusiasm kring jazzmusiken. Nu säger han, att han ska pensionera sig.
Fan må tro’t, som Ibsen skulle ha sagt. Det kommer snart mera. Advents- och julkonserter ligger i stand by.
DEN FULLSATTA AULAPUBLIKEN i lördags fick sitt lystmäte. Med råge. Count Basie, Oscar Peterson som givit sonen hans namn. Dock på trummor. Gerschwin, Mercer, Parker och Charles. Ingen jazzälskare kommer förbi dem.
För att inte tala om Mozart eller Bach, nog de allra största. Ulf Johansson Werre kan dem alla. Och som han gör arrangemang av deras musik! När han själv inte komponerar.
DET BLEV EN fullödig kväll. Ledd av Maestro Johansson Werre själv. Ibland reste han sig upp från pianopallen för att slå in någon ny stämma. Det blev musik att bara ta in och njuta av. Låta kroppen dansa med i de trånga bänkarna. Före paus Petersons Hymn to Freedom.
En andra höjdpunkt You’re nobody til somebody loves you. Som om någon kunde glömma det! Avskedskonsert med Uppsala University Jazz Orchestra. 20 år.
NÄR HAN VISSLAT en stund, Bachs Air, är det som om luften i aulan håller på att ta slut. Den egna visslingen som solostämma med händerna på flygelns klaviatur. Någon haltande takt, möjligen oavsiktlig. Utan att brista i skratt. Gör om det! Den som kan. Eller sången.
Släpp upp honom på Skansens Stora scen på nyårsafton. Med Nyårsklockorna. Som Jojk! Han klarar det också.
EFTER PAUS I VIT FRACK, en Entertainer. Och Boogie for Charlie. Med New Orleansstuk och Norduppländsk folkmusik. Mozart igen. Eller Eric Sahlström, Beethoven. Allt finurligt arrangerat, fanfarer, boogiewoogie, swing. Som en raketuppskjutning. De egna kompositionerna, förnyelse av jazzen med klangen före melodin.
En tonflätning som söker dess like. Saxofonerna fundament och stödtrupp. Kvällens renaste ton hos saxofonisten Anders Öman. Jonte Högman vänder sig inåt. Eller går i dialog med barndomsvännen. Mediterar fram tonerna i sin spelstil.
OCH UFFE SJÄLV fram och tillbaka över scenen, som den tankspridde professor han är. Var lade jag ifrån mig mikrofonen? För att inte tala om umgänget med flygeln. Tangenterna löper i skalor uppför och ner igen. Det är New Orleans, halvtoner som i folkmusik. Hittar en rytm, som får takterna att lätta från marken. Men de vassa tonerna nu hos trumpeterna. Inte hos någon nyckelharpa.
Gitarristen Andreas Pettersson lurpassande bredvid. Och fingertekniken. Ljusets hastighet. Om någon gåve honom en blockflöjt, skulle han ha täppt till hålen och hunnit att öppna dem igen för alla tonerna. Innan melodin hade nått fram till publiken.
SÅNGSOLISTERNA, utöver Johansson själv, Hannah Nilsson, Erika Larsson, Matilda Edgren. Några. Vackra att betrakta, att lyssna på. Kungliga Akademiska Kapellets stråkar. Mässingsklangen far ner genom golvet. Och lyfter oss.
Vad då ”Avskedskonsert”? Ulf Johansson Werre släpper v i inte ifrån oss. Den här festkonserten blir interaktiv innan den är över. Vi ger oss inte. Vi håller kvar den. Längs alla isgator hem.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala University Jazz Orchestra, medverkande: Trumpet: Anders Jacobsson Gottberg, Anders Andersson, Alexander Larsson, Olof Svensson. Luisa Dieter. Trombon: PO Flodin, Mattias Lundblad, Geert Cornelis, Ellen Ivarsson Biebel, Ulf Johansson Werre. Saxofon: Anders Öman, Evelina Holm, Wilhelm Fredlund, Arve Gengelbach, Ann-Katrin Thomas, Nina Pohl, Johan Cedervall. Piano: Henrik Gellin. Gitarr: Tobias Klöffel, Marcos Cerutti. Bas: Jacob Eriksson. Trummor: Petri Laukka. Sång: Erika Larsson, Matilda Johansson Werre, Tomas Jönsson, Matilda Edgren, Carin Cedervall. Konstnärlig ledare: Ulf Johansson Werre. Stråkensemble ur Kungliga Akademiska Kapellet.
Gäster: John Högman, tenorsaxofon, Klas Lindquist, altsaxofon/Klarinett, Hannah Nilsson, sång, Andreas Pettersson, gitarr, Erik Tengholm, trumpet, Klas Toresson, tenorsaxofon, Oscar Johansson Werre, trummor.
Dir. Musices: Stefan Karpe, producent: Rebecca Måwe.