TEATER: Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Ett drömspel, av Jens Ohlin, fritt efter August Strindberg.
Linda Kulle, Mikaela Ramel, Pia Johansson, Bengt CW Carlsson och Jennifer Amaka Pettersson närmar sig från olika håll livets viktiga frågor i den av Jens Ohlin signerade versionen av Ett drömspel. Foto: Mats Bäcker
Inte bara teaterkonstens utan också filosofins och skådespeleriets högsta höjder tangeras i den uppsättning av Ett drömspel som ges på Uppsala stadsteater. Strindberg står fadder. Men Jens Ohlin får också till det i en föreställning som myllrar åt många olika håll. Som det mesta i vår tillvaro. Roligt är det också.
MEDAN IBSEN är psykologen är Strindberg filosofen av de båda giganterna i den skandinaviska dramatiken. Det är inte synd om Hedvig i Vildanden, även om hon har ett livsöde som berör. För kollegan på den här sidan Kölen är det i stället synd om människorna. Rakt av. Det slår han fast i dramat Ett drömspel och upprepar det pjäsen igenom i de flesta situationer.
Upphovet till den nu iscensatta pjästexten, regisssören Jens Ohlin, är av samma mening i den föreställning på temat som nu ges på Uppsala stadsteaters Lilla scen. Jens Ohlin har dock gått sin egen väg genom texten. Han har flyttat problematiken till en kvinnlig sfär. Och därefter helt frankt strukit all text. Så där sitter vi med en uppsättning med samma namn som hos originalutgåvan. Med de flesta gestalterna kvar. Men med Agnes mamma i stället placerad en bit upp. Men hon själv ändå kvar i sin gamla uppgift.
Att tiden är ur led och ordningen ersatts av kaos i vårt närvarande nu, visste vi kanske förut.
NU HAR JENS OHLIN också en kvartett skådespelare till sitt förfogande som oavlåtligt befinner sig på teaterkonstens högsta höjder, Bengt CW Carlsson, Pia Johansson, Linda Kulle och Mikaela Ramel. Bengt CW Carlsson får vara lite av varje. Medan damerna hoppar och far lite varstans. Och roligt är det.
Ibland är de Glasmästaren eller Advokaten, då och då Agnes eller Lill-Agnes, officeren, Dottern, Diktaren (och han egentligen en viktig figur) Viktoria, En kolbärare, den klistrande Kristin osv. Den här pjäsen saknar en egentlig rollista. Det är som i verkliga livet. Allt blir till lite på en höft. Alltefter som det hampar sig. De flesta har dålig klistring och går lätt upp. Andra blir moln eller dimma. Stockrosor och ett slott finns med. Furusund och Köpmanholmen i Roslagen omnämns. Den som behöver känna sig hemma är tillgodosedd.
SÅ HÅLLER DET PÅ. Med Fyrväppling, dekansammanträde, kroksvärd som i Dödsdansen. Alla är upptagna i sin självupptagenhet. Bengt CW Carlsson är pjäsens clown. Men allra mest Agnes i skilda åldrar. Undan för undan allt bättre i både den ena och den andra. Också Pia Johansson har sig tilldelad Agnesgestalter i olika uppenbarelser. Smidig och precis i uttrycken som alltid.
Glider i och ur sina kvinnoroller gör även Linda Kulle som Agnes, Dottern och lite annat, Mikaela Ramel kan jabba som en riktig boxare, som Edith då som Edith vid behov, . Men är oftare moloken. Och det finns det skäl till. Ibland har de lite till mans stannat i växten. Så byts sinnesstämningar och humör om vartannat.
DET FÖREKOMMER en del telefonsamtal, ofta riktade uppåt, men svarsprocenten är låg. Här och var kan den som kan sin Strindberg pricka av citat och anspelningar under gång. Egon Ebberstens inspicient, regissör, regiassistent och allt i allo håller ordning på tiderna för både kollationeringar och repetitioner. Gröt är gott, sade författaren Willy Kyrklund en gång i ett uttalande, som väckte stort rabalder i det kulturella livet.
Det var i samband med en litterär utmärkelse. ”Betalt” för sådant! Undrade man. Smör är också gott, heter det här. Inte med samma uppståndelse, kanske. Men onekligen lika sant ändå. Att samla tankarna inför tillvarons gåtor kan göras på olika sätt. Kyrklund i Finland var ett. Det här är nog lika värt att ta fasta på.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater: Ett drömspel: av Jens Ohlin, fritt efter August Strindberg. Regi: Jens Ohlin, scenografi & ljusdesign: Susanna Hedin, kostymdesign: Matilda Hyttsten, dramaturg: Marie Persson Hedenius, maskdesign: Matilda Bragner. I rollerna: Jennifer Amaka Pettersson, Bengt CW Carlsson, Egon Ebbersten, Yoel Escanilla, Pia Johansson, Linda Kulle, Mikaela Ramel.