TEATER. Uppsala stadsteater, Stora scenen: Johanna av Aksel Morisse och Danny Wattin. Regi: Aksel Morisse.
Man kommer att tänka på Greta, när man tar del av Uppsala stadsteaters Johanna. Så mycket teater som här bjuds i en enda föreställning är det inte ofta man ser. Det är en ren uppvisning i scenkonst.
BÅDE PILBÅGEN och bössan finns med, Johanna är förstås också där. Skönsjungande lärarinnan Karin likaså. Nu är alla på rätt plats i uppsättningen efter premiären strax före jul. Aksel Morisses i inhopp vid det tillfället var som spelande tränare. I stället för ordinarie Reuben Sallmander.
Vill man jämföra, gör Morisse en mera snabbfotad och distinkt rolltolkning, rapp i repliken. Med roliga improvisationer här och var. Han ställs mot en något sävligare, mera i det eftersinnande temperamentet befintlig Augustus Molvidsson. Fryntlig i sättet och med mera efterklang i sångrösten.
JOHANNA ÄR PJÄSEN om flickan utan föräldrar som bor i en koja i skogen. Fungerande pappor växer, som bekant, inte på trän. Men Johanna har turen att träffa just Molvidsson. I Uppsala kan man hitta hans förebilder bland många av dem som via pappersböcker ökar sitt vetande. Antingen det gäller barnuppfostran, kärlek eller något helt annat.
Och handlingen är igång.
JOHANNA HAR många systrar i dagens samhälle. Man kommer kanske främst att tänka på Greta, förebild för många. Också på det internationella planet lite varstans just nu. Det är åtskilligt i föreställningen som vänder sig till en yngre publiks upplevelsevärld. Med mycket sång och dans i scenspråket. Och allt från den första kärleken till situationer med mobbning.
Närmast publiken står dock ändå Tehilla Blad, Hon är så mycket Johanna själv det går att bli. Precis som med sina favoritböcker kan man även se en teaterföreställning flera gånger. Den här inbjuder till det. Så innehållsdiger och rik som den är. Och om man ska hinna ta in allt.
I PAUSEN och i väntan på bussen rör jag mig i publiken och hinner inte ställa frågan klart, innan jag får det unisona svaret ”Den är jättebra”. Och det ner till 4. En av papporna har särskilt fäst sig vid spelet, som den här gången tar scenen och hela publikrummet med gradänger och allt i besittning. Och scenografin. Där borde vi ha applåderat, som man gör på Dramaten, fyller en kvinnlig besökare i,. Så vackert som det var, när pjäsen började.
Med ett sådant gensvar blir det nog många ”Lapp på luckan” framöver.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, Stora scenen: Johanna av Aksel Morisse och Danny Wattin. Regi: Aksel Morisse, scenografi och kostymdesign: Stine Martinsen, kompositörer: *Tomas Abrelius och Aksel Morisse, Pöge Morisse och Danny Wattin. Kapellmästare och musikalisk ansvarig: Sanna Hodell, musikarrangemang: Tomas Ebrelius, ljusdesign: Jonas Nyström, koreografi: Gustaf Madelius, dramaturg: Jonas Bernander, videodesign: Anders Ekman. maskdesign: Agnes Krasse.
På scenen: Tehilla Blad, Emelie Falk, Elsa Forsberg, Gustaf Mardelius, Bashkim Neziraj, Reuben Sallmander, Pontus Simm & Malin Tengvard. Unga ensemblen: Daniel Ericson, Greta Bergeå, Lisa Westin, Ellen Qvarnström, Joey Sliwinski Ashkar, Estelle Vestin, Vera Ekstam & Selma Price. Orkester: Emma Beskow, Tomas Ebrelius, Sanna Hodell och Clas Lassbo.