EN NY BOK. Amer Sarsour: Medan vi brinner (Norstedts)
Med sin debutroman Medan vi brinner öppnar Amer Sarsour dörrarna till en tankevärld, som många på flykt lever i och har med sig. När de möter det svenska samhället. Foto: Banfa Jawla
Man får bröderna Grimms sagor i tankarna när man läser Amer Sarsours roman Medan vi brinner. Här finns samma oförvägna hjälte, som genom list och förslagenhet möter svårigheterna längs vägen. Och på slutet ser till att flyktingarna når sitt mål, Sverige. Allt i vår egen, dagliga och högst påtagliga verklighet. Där inte heller gängkriminalitet saknas. Spännande, rappt, insiktsfullt skrivet.
DEN KUNDE VARA HÄMTAD från bröderna Grimms värld. Och någon av folksagorna, som gavs ut 1812. Intrigen är lika spännande. Med nästan lika sällsamma händelser, många faror längs vägen och en hjälte. Som i kraft av sin egen förmåga och sitt mod besegrar alla svårigheter. Och till slut låter det goda segra.
Här är det dock ingen elak styvmor, som sätter käppar i hjulet. En häxa eller någon annan representant för ondskan. I stället utspelas alltsammans högst konkret och påtagligt i vårt närvarande nu. Och i den verklighet som dagligen ingår i nyhetsbevakningen. Den i Uppsala bosatte Amer Sarsour med palestinsk bakgrund har kallat sin debutroman för Medan vi brinner.
TITELN ANSPELAR PÅ de reaktioner mot orättvisor, bristande jämlikhet och den ojämna fördelningen av jordens resurser, som väcks hos många, särskilt unga, människor när de upptäcker i vad för slags värld de lever. Och som får ingivelsen att försöka förändra villkoren. I dess extrema former starta en revolution. Med något mera realistiska ambitioner. På något sätt ändå bidra till att skapa en mera människovärdig tillvaro. För åtminstone några.
Medan vi brinner handlar om sådana impulser. De som kanske mest är gnistor. Men som, när de blir tillräckligt många, ändå kan sätta igång en eld, som leder till en insats av något slag. Huvudpersonen Omar i Sarsours roman ger sig in i hetluften. När han ska hjälpa ett par kusiner att ta sig från det palestinska flyktinglägret i Syrien. Via Sicilien till helt andra livsbetingelser och friheten i Sverige.
DET HÄR ÄR EN BOK som kanske inte så mycket i utförandet som i innehållet väcker intresse. För några år sedan kom i svensk översättning Jenny Erpenbecks roman Gå, gick, gått, som handlar om några flyktingars liv i Berlin medan de väntar på arbetstillstånd och asyl. Och den tillvaro de var hänvisade till under den osäkra väntetiden. Sarsours roman skildrar själva flykten och de många hinder som möter under färden.
Den sker först med en knappast sjöduglig farkost. Sedan med tåg, färja och buss. Till slut är de bägge flyktingarna och deras ledsagare framme vid målet i Uppsala. Det är en rappt skriven, spännande och fängslande skildring. Emelllanåt med tycke av en ren äventyrsberättelse. De förfalskade passen blir en egen historia. Liksom tillfällena att komma över biljetter. I bakgrunden finns samtidigt det palestinska folkets öden sedan 1940-talet.
PÅ ETT NÄRA HÅLL återger romanen vad en människa förmår och är i stånd till av självövervinnelse och personligt mod. Under allt annat än lätta omständigheter. Den ger samtidigt en övertygande återgivning av ett liv under stark press. Språket blir också allt stadigare efter hand. Sarsour passar onekligen på att även utveckla sitt författarskap medan berättandet fortskrider.
En hel del arabiska ord och talspråkiga vändningar förekommer. Jag kan tänka mig att boken skulle vara mycket lämplig som brevidläsningsbok på högstadiet och gymnasiet för att både skapa förståelse för och påskynda allt som har med integration i ett nytt samhälle att göra. Dessutom ingår funderingar om mansrollen, de släktsammanhållande familjemönstren i den arabisktalande världen och utvikningar. Om relationen mellan föräldrar och barn. Och då särskilt samspelet mellan far och son. Och det i en kontext på ett annat sätt än det de flesta av oss är vana vid. (Kanske en pocketupplaga till hösten?)
DET SOM SÄGS om gängkriminalitet, ett inte heller det utelämnat motiv, eller den emellanåt nödvändiga dubbelheten, kanske svår att förstå för en utomstående, hör även till det insiktsgivande hos romanen. När kusinerna ber sin ledsagare om att få veta lite om Sverige, landet som väntar, är det inte utan att man kan spåra ett lite förälskat porträtt. Kanske inte vad man riktigt hade väntat sig!
Som helhet ger Medan vi brinner läsaren ett fruktbart och givande möte med en delvis annan tankevärld än vår brukliga. Amer Sarsour framstår på så sätt som en ovanlig, annorlunda och avvikande röst i den svenska litteraturen. Med sitt förstlingsverk visar han, att förmågan att förena äventyr med eftertanke till en i hög grad läsvärd roman redan finns där. Och det är bra så.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com