TEATER. Uppsala stadsteater i Teatertältet i Gottsunda: Bortbytingen av Selma Lagerlöf. Dramatisering och regi: Jonas Österberg Nilsson.
Madeléne Evertsson, Malin Tengvard och Monica Tyllgren i en av pjäsens scener. Foto Tanne Willow.
Uppsala stadsteaters dramatisering av Selma Lagerlöfs saga Bortbytingen har blivit en föreställning för en allålderspublik. I det stora hela manar den till fred och försoning. Men den rymmer också fängslande äventyr och spänning. Regissören Jonas Österberg Nilsson har gjort en smidig uppsättning och skådespelarna har en stor andel i det lyckade och sevärda resultatet.
ATT VISTAS I EN SAGOVÄRLD är att lämna nuet för en stund. Men ändå få möta sådant som ofta kan ha kopplingar till och överensstämmelser med vår egen vardag och verklighet. I Uppsala stadsteaters föreställning Bortbytingen är det så. Regissören Jonas Österberg Nilsson har dramatiserat en saga av Selma Lagerlöf. Spelplats är det stora cirkustältet, som finns uppsatt på en gräsmatta alldeles nära Gottsunda centrum.
I första hand är det en uppsättning för en allålderspublik. Vid fem år har man satt åldersgränsen. Det finns scener där de allra yngsta gärna bör ha med sig någon vuxen. En hand bredvid att hålla, eller ett knä att krypa upp i. Men annars har man träffat ganska rätt i tilltalet till en blivande teaterpublik. Det betyder dock inte att det saknas innehåll direkt för medföljande. De kanske erinrar sig vad de själva varit med om en gång.
KANSKE HAR DE fått känna på aga. Eller bemötts med benämningen bortbyting. Avsett att få dem på bättre tankar, då de inte följde föräldrarnas tillrättavisningar eller vägrade lyda. Eller det i pjäsen som handlar om utfrysning och mobbning, det som i dag kallas cancelkultur. Vad som möter mamman och hennes barn, när de avviker för mycket från omgivningens syn på såväl hennes familj som den annorlunda pojken. Och går sin egen väg. Inte heller syndabockstänkandet lyser med sin frånvaro.
Sedan kan man naturligtvis fråga sig varför mannen, bonden i sagan, låter allt passera. Och inte sätter ner foten. Men det gör männen sällan hos Selma Lagerlöf.
ÄNDÅ ÄR DET en föreställning som i första hand manar till fred och försoning. Grundtexten ingår i samlingsvolymen Troll och människor, som Selma Lagerlöf skrev under första världskrigets sena 1910-tal. Då alla mänskliga värden hade satts ur spel. Härifrån är det inte långt till dagens krigshärdar. Huvudspåret följer dock sagan tätt i hälarna med ett människobarn, som blir utbytt mot en riktig trollunge.
Det betyder att tyngdpunkten ligger i rädslan för det främmande. Sådant som kan skapa både osäkerhet och aggressivitet. Eller det som bryter mot det invanda, det vi kallar det normala, och därför utmanar alla fördomar. Det är ofta då konflikter uppstår. Och okunskapen, kortsyntheten eller all kringflytande frustration i samhället styr. Samtidigt som intoleransen får råda.
ÖVERLAG HAR REGISSÖREN och hans skådespelare hittat smidiga men också mjuka scenlösningar. Och de handskas välfunnet och ofta ömsint med ursprungsstoffet. För de unga i publiken finns spänning och äventyr. Både familjens eget barn och trollungen visar sig ju vara bortbytingar. Redan Selma Lagerlöf visste att spegla deras bägge livsöden mot varandra. Möjligen svävar dramatiseringen lite på målet. När det gäller att knyta ihop deras olika livshistorier.
Det går dock inte att bortse från, att att iscensättningen bjuder på åtskillig lyster, betagande starka färger och en hel del trolskt ljus. För de allra yngsta blir kanske scenen efter eldsvådan, som ingår där, i mörkaste laget. Men Jonas Österberg Nilsson har också hittat fiffiga scenlösningar. Lika mycket för vandringen över berget och dess djupa klyfta. Som för marknadsscenen, där skådespelarna bildar kedja och hinkar korgarna som kärl med vatten.
I DET ÖVERGRIPANDE är det en dramatisering med ofta vackra scener. Och med sina sidoblickar på också det allvar som ingår, en uppsättning man tar till sig. Inte minst för det goda och övertygande skådespeleriet. Det är där, med många rika fysiska uttryck och talande mimik, med dans och väl framförda sångpartier som den allra största behållningen finns. Uppgiften som berättare av stoffet delar man på. Och de olika gestaltningarna av rollerna är både säkert och konturfast genomförda.
Antingen det är Madeléne Evertsson, Jesper Feldt, Joel Schmidt, Malin Tengvard eller Monica Tyllgren som agerar. Att man valt att göra det hela till en föreställning i tydlig folkton, är ett lyckat grepp. Det folkloristiska blir på så sätt en egen dimension. Vad man sedan ska säga om råttan som ingår, är förstås en annan femma.
DÅ FÅR MAN i stället tänka på att allt utspelas på den tid då det fortfarande gick att möta älvor, vättar, tomtar och troll på sina promenader i vilda skogen. Att de inte längre visar sig, hade författaren och poeten Werner Aspenström från Dalarnas Finnskogar ett bra svar på. Det är för att det är så bråkigt numera, brukade han säga.
Vi får nöja oss med teater i stället. Uppsala stadsteaters Bortbytingen är en bra ersättare.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, Teatertältet i Gottsunda: Bortbytingen av Selma Lagerlöf. Dramatisering och regi: Jonas Österberg Nilsson, scenografi och kostymdesign: Jonas Österberg Nilsson, musikaliskt ansvarig och komposition: Monica Tyllgren, ljuddesign och komposition: Johan Blixt, ljusdesign: Johanna Svensson, maskdesign: Sari Nuttunen, inspelad violinist: Anna Karlsson. I rollerna: Madeléne Evertsson, Jesper Feldt, Joel Schmidt, Malin Tengvard och Monica Tyllgren.