TEATER. Uppsala stadsteater, scenen Intiman (i källarvåningen): I ett obevakat ögonblick av Kristina Lugn. Bearbetning: Mikaela Ramel & Lolo Elwin. Regi: Mikaela Ramel.

Lolo Elwin och Lovisa Samuelsson låter publiken komma uttrycksmästaren Kristina Lugn så nära det går. Foto: Sören Vilks.
Kristina Lugn är en uttrycksmästare, som tog spjärn mot det svenska folkhemmet och berättade vad hon såg. Och hon befann sig oftast i de gränsmarker där de människor lever för vilka konsten att leva inte var något självklart. Uppsala stadsteaters nya föreställning I ett obevakat ögonblick, med Lugns dikter, är ett fullödigt själsdrama om än stämt i mollton. Publiken inbjuds till ett nära möte med en av vår samtids stora ordbehandlare. I ordets rätta mening.
FÖRST kommer språket. Sedan kommer verkligheten. Så är det hos Kristina Lugn. Eftersom det senare infinner sig efteråt, får den rätta sig efter det förra. Där räcker nog inte ens Svenska akademiens ordlista till. Om man vill hitta ord för alla nyanser av känslor, också det mest finstilta, som Kristina Lugn befolkar sina dikter med. Utöver detta var hon också multibegåvad i att ge texterna fysiska uttryck. När hon uppträdde i någon roll i sina pjäser. Eller som recitatör av den rika poesiskatten.
Nu är det Uppsala stadsteaters Lolo Elwin som fått uppdraget att hålla den lugnska fanan högt och låta en av våra färgstarkaste samtidslyriker framträda i all sin språkliga suveränitet. I teaterns nya pjäs I ett obevakat ögonblick. Till sin hjälp har hon musikern Lovisa Samuelsson. Regissör är Mikaela Ramel. Och visst är det en samstämd trio som fått en tilltalande fason på dikternas alla paradoxer, stilblandningar och korskopplingar av det mesta. Också där man trodde sådant var omöjligt. I den lugnska, aldrig avslutade, kampen för att uppnå försoning med en motspänstig, och bara ibland och då i undantagsfall medgörlig, tillvaro.
PJÄSEN BYGGER PÅ Kristina Lugns hela i bokform utgivna produktion. Mikaela Ramel och Lolo Elwin har tillsammans svarat för urvalet dikter som ingår. Det märks att de nått fram till och hittat tonfall, stämningar och händelseförlopp, som når djupnerven hos en diktare som pendlade mellan uppgivenhet och katastrofberedskap. Mellan sarkasmer, självironi och samhällskritik. Det som läsaren möter i en oemotståndlig uttrycksförmåga och en trotsig protestlusta. Kanske bäst beskrivet som ett genomgripande själsdrama, oftast i en mollstämd tonart.
Triumf att finnas till heter det hos temperamentsfulla Edith Södergran. Kristina Lugn är något mera återhållsam i sin entusiasm i diktsamlingen Till min man, om han kunde läsa: ”att jag lever hurra jag lever!”. Lolo Elwin gör sin Kristina Lugn en smula återhållen och stram med en bit kvar till det öppna leendet. Hon gör entré som polis och klappar lite då och då på pistolhölstret.
UNDER FÖRESTÄLLNINGENS GÅNG byter hon skepnad till en modern, attraktiv medelålders kvinna. Utom i scenen där hon blir boxare. Vem kan lära ut såna där smarta jabbar?, tänker nog den manliga delen av publiken. Ironierna flödar liksom samhällssatiren. Lolo Elwin ger med spelande ögon replikerna deras udd. Hennes kroppshållning är för det mesta påtagligt självmedveten, som det anstår någon som vet sitt egenvärde. Inte heller har man glömt Kristina Lugns väldiga hårsvall, i en peruk som sätts på och tas av.
Beledsagande musikern Lovisa Samuelsson nöjer sig inte bara med att ge musikalisk inramning åt de olika scenerna. Hon är också delaktig i att den utspridda scenografin fungerar som en sammanhållen helhet. Men musiken i föreställningen har även en suverän passform med egna kompositioner och tonsättarens deltagande med flera olika instrument inblandade. Slutackordet får dessutom i Matilda Hyttstens fiffigt påhittade scenografi en extra hyllning till den för några år sedan avlidna poeten, dramatikern och Akademiledamoten. Med en håruppsättning omkring de ögon som hade en blick utöver de flestas. För det mesta i vårt samhälle. Där Kristina Lugna till allt annat var de undanskuffade och röstsvaga och bortglömda kvinnornas talesperson. Och för alla som lever i utanförskap överlag.
MEN VISST KUNDE Kristina Lugn också skriva dikter så det slog gnistor om det mesta i människans tillvaro. Alltifrån själens gungfly till kärlekslängtan, ensamhet och om livet som ett sorgearbete. Allra mest var hon, om man ska vara noga, en ordbehandlare i ordets riktiga betydelse och mening. Var eller är?
När hon själv, personligen, inte längre kan hålla sina läsare och/eller åskådare på sträckbänken, ser hon till att de varhelst de befinner sig och vad än av dikterna eller pjäserna som framförs, att de ändå får möta en författare av det mest genuina slaget. Som var en uttrycksmästare i skildringarna av det nyss nedlagda svenska folkhemmet. Hon hjälper oss att minnas. Från flera håll. Och i det värvet får hon nu bästa hjälp som tänkas kan av den trio som gjort den här föreställningen möjlig.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Intiman. I ett obevakat ögonblick. Texter av Kristina Lugn. Bearbetning: Mikaela Ramel & Lolo Elwin, regi: Mikaela Ramel, scenografi & kostymdesign Matilda Hyttsten, kompositör & ljuddesign: Lovisa Samuelsson, dramaturg: Jonas Bernander, ljusdesign: Pontus Eklund, maskkonsult: Hanna Magnusson. På scenen: Lolo Elwin och Lovisa Samuelsson.