TEATER. Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Britt-Marie var här. Av Eva Dahlman, efter Fredrik Backmans roman. Regi: Lennart R Svensson.
Pia Johansson har sina verktyg som skådespelare finslipade in i minsta detalj. Foto: Maria Lilja.
Från en anonym och slätstruken tillvaro stiger Britt-Mari fram i pjäsen som bär hennes namn. Det blir en in i de finaste detaljerna välslipad provkarta på känslor och drömmar, som aldrig förut fått komma fram eller till sin rätt. Pia Johanssons rika konstnärliga förmåga, att få så mycket sagt med de olika utspelen i samverkan är den stora behållningen i Britt-Mari var här på Uppsala stadsteater. Det har blivit skådespelarteater av bästa märke.
HÄR FINNS EN arbetsförmedling, ett kontrollerande fotbollsförbund, en prydligt lagd besticklåda och en till sin yrkesroll välanpassad man. På alla håll och kanter håller de ordning och reda. Kanske inte helt mannen. När han lämnar skjortan till hustrun för tvätt, har den en parfymdoft, som inte är hennes.
Men det är inte bara därför hon bryter upp. Hon är less på en tillvaro där den ena stunden är nästa dag lik. Intill förening och förblandning av jämntjockt enahanda. Så kan man inte ha det. I varje fall inte, om man också vill leva en smula.
ATT LIVET INTE BLEV som man tänkt sig, är en erfarenhet som vi nog alla delar. Om det blivit bra, bättre eller sämre avgör gud, ödet eller slumpen. Nu står Pia Johansson på Uppsala stadsteaters Lilla scen i pjäsen Britt-Marie var här. Hon heter som kvinnan i Fredrik Backmans romanförlaga och har stelnat i en hemmafruroll, som pågått i 40 år. Den har inte givit henne någon plats för drömmar precis, t ex att åka till Paris, där hon aldrig varit. Sagt och gjort. Det här är en pjäs som handlar om just det, modet att leva.
Första anhalten blir ett besök hos arbetsförmedlingen. För att se hur långt det bär när man är 60+. Den som satt bänkad i soffan häromsistens framför TV4 minns kanske hur det gick för Pernilla August i filmatiseringen av Tuva Novotny. Det var en berättelse, snäll och lite menlös.
PIA JOHANSSON GENOMFÖR sin motståndskamp betydligt kraftfullare, emellanåt slår det gnistor som tänder rena dynamiten. Så är det också hela hennes breda, rika uttrycksregister som kommer till användning i den här uppsättningen, signerad regissören Lennart R Svensson.
Och naturligtvis ska Uppsala stadsteater passa på, när de har Pia Johansson i ensemblen. En av mina egna rikaste teaterupplevelser har jag för en del år sedan från Stockholms stadsteaters uppsättning av Fassbinders Petra von Kants bittra tårar. När någon skådespelare som Pia Johansson samtidigt är så framgångsrik som underhållare, är det lätt att glömma vilken förmåga hon också har som karaktärskådespelare.
DEN HÄR GÅNGEN finns det alla möjligheter att iaktta hur skickligt hon handskas med sina i finaste detaljer välslipade verktyg i det avseendet. Nu är det inte precis någon Dostojevskij som svarar för texten och det bör man förstås kanske ha i minnet.
Men ändå önskar jag att publiken griper tillfället att följa hennes skådespeleri i dess många olika faser, när hon gör en roll och låter dess flyt och flesta uttryck komma till sin rätt. För det är just där den här föreställningen motiverar sin plats i repertoaren.
HUR IN I MINSTA DETALJ Pia Johansson använder allt hon har av rik konstnärlig förmåga att få så mycket sagt med de olika utspelen i samverkan. Det är också de som ger hela framförandet dess rikaste behållning. Att vara med när kroppsspråk, ansikte, all mimik också i det mest finstilta, hittar sina uttryck. Och röst och rörelser fyller på. Det blir en provkarta på känslor och drömmar, som aldrig fått visa sig förut.
Det är Pia Johanssons skådespeleri som visar, hur en egentligen för det mesta alldaglig, anonym, ganska vanlig men under ytan med sådan styrka och känslokraft utrustad och därför inte alls slätstruken, men av det skälet oftast snabbt avfärdad, människa har av rikedom, som så sällan får komma till sin rätt. Och i det avseendet står skådespelaren, när hon så mästerligt visar det, helt på sin publiks sida.
HUR OFTA ger scenkonsten oss ett sådan bild av oss själva? Det är inte bara Pia Johanssons Britt-Marie som är på teatern, stigit fram för sig själv, som har varit där och lämnat sina avtryck. Vi åskådare har på samma gång också fått en glimt. Av vilka vi kan vara.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Britt-Marie var här. Av Eva Dahlman efter Fredrik Backmans roman. Regi och scenografi: Lennart R Svensson, kostymdesign: Elin Hallberg, ljusdesign: Mikael Moritz, maskdesign: Per Åleskog. I rollen som Britt-Marie: Pia Johansson. Förlag: Colombine