EN NY BOK. Therese Eriksson: En värld av böcker – Eva Bonniers förläggarliv (Albert Bonniers förlag)
Therese Eriksson (t.v.) låter Eva Bonniers framgångsrika förläggarliv ta plats jämsides med de böcker och författare hon varit bokförläggare åt under ett flertal decennier. Foto: Ewa-Marie Rundquist.
Författarna sitter där och knåpar. Men vad händer sedan? Vilken roll spelar förlagen under skeendets gång? Med Eva Bonnier och hennes verksamhet som förläggare får den frågan en både synpunktsrik och lärorik genomgång i närporträttet En värld av böcker, där Therese Eriksson skickligt avlyssnat svaren från en verklig tungviktare i ämnet. Visst är det en hyllningsskrift. Men riktigt spännande och proppfull med roligt vetande.
DET KAN FINNAS FLERA skäl till en hyllningsskrift. Ett kan vara att uppmärksamma en framgångsrik yrkesbana. Ett annat att hedra en insats som kommit många till godo. Ytterligare ett jubileum sker ofta i samband med jämna år. Eva Bonnier passar in i alla tre fallen. Genom hennes försorg har den bokläsande allmänheten under ett flertal decennier försetts med kvalitetslitteratur av åtskilliga av Sveriges allra bästa författare.
Hon har haft styrelseuppdrag i de mest inflytelserika kultur- och bildningsinstitutionerna, Förläggarföreningen där hon varit ordförande och både Konstfack, Umeå universitet och Dramaten, för att nämna några få har kunnat ta del av ett kunnande med imponerande bredd. En uppfattning om hennes insatser i vidaste mening ger den nu i samband med 80-årsdagen utgivna och sällsport välmatade jubileumsboken En värld av böcker.
DEN ÄR SKRIVEN av litteraturförståndige kritikern Therese Eriksson, skribent bl a i Svenska Dagbladet. I stället för en uppräkning av alla förtjänsterna bygger denna översikt på intervjuer. Den ger ett både personligt, närgånget och mycket levande porträtt av en av vårt lands verkliga tungviktare. Som varit med om att sprida livskvalitet i mångas liv.
Eva Bonnier tillhör femte generationen av familjemedlemmar, som bildat ryggrad för kulturen i olika hänseenden. Hon inträdde i förlaget redan på 1970-talet och var då, vilket måste betonas, den som bröt igenom glastaket i en ditintills helt manlig chefsstruktur. Först var det lektörsjobb och sedan barn- och ungdomslitteratur. En kort tid drev hon ett helt eget förlag. Innan hon 1991 tog över rodret för det av många betraktade som det allra främsta moderförlaget.
BOKENS INTERVJUFORM till trots är det ändå författarna och utgivningen som står i förgrunden. Och det är väl samtidigt i den uppgiften som Eva Bonnier skaffat sig en egen profil. Bland alla annars också mycket namnkunniga vårdare av det Bonnierska kulturarvet. Men nog också det som hör till framgångsreceptet i hennes verksamhet. Kerstin Ekman, Göran Tunström, PC Jersild, Sven Delblanc och Elsie Johansson ingår bland de av många lästa diktarna. Vilkas författarskap präglat senare år.
Särskilt innehåller avsnittet om Elsie Johansson just det som nog varit särmärket. Det som utmärkts av en känslig näsa inte bara för böcker utan också för människor. Där äger Eva Bonnier en helt egen livsdimension, som inrymmer den omvittnade integriteten. Men i synnerhet också en empati av osedvanligaste slag. Vi som betraktade det utifrån kunde se, hur de känslor av utanförskap som ofta präglade böckerna hos författaren där vändes till styrka. Något som Elsie själv kanske inte var medveten om eller märkte. Men det gjorde vi läsare. Vill man peka på en förläggares särskilda begåvning, är det nog sådant som måste nämnas. Och Therese Eriksson träffar här alldeles rätt.
DET GÅR OCKSÅ att läsa den här volymen som en samtida litteraturöversikt över en tid där bokens ställning blivit långt ifrån lika självklar som den tidigare varit. En verkligt tuff period för en förläggare som bemästrats med en imponerande kraft. Där är det lätt att känslorna av beundran infinner sig. En rolig iakttagelse är också den på förlaget spridda uppfattningen om skillnaden mellan amerikanska och franska förlag. Där de förra handskas hej vilt med inkomna manus, skriver om och har sig. Medan de senare låter respekten för författarna råda. Bonniers tillämpar just detta senare, försäkrar hon.
Andra författare som får närgångna porträtt är Inger Alfvén och Sun Axelsson. En gång med stjärnstatus. Nyöversättningar av klassiker hör också till Eva Bonniers förläggarprofil. Att Thomas Mann är en av de rejält nyöverförda kan vara värt att påpeka. När allt europeiskt står under tryck från en ovänligt sinnad president. Nobelpriset till Tomas Tranströmer vill Eva Bonnier se som den riktigt stora händelsen under hennes egid. Det håller man gärna med om.
SÄRSKILD AKTUALITET FÅR dessutom dagens nya distributionsformer för litteratur i digitaliseringens tidevarv. Om det vet hon mera än de flesta. Liksom i sitt motstånd mot marknadstänkandet. Och så är det ju med böcker. Där befinner sig de och människor sida vid sida. Som i kärleken. Börjar vi betrakta dem enbart i termer av varor och utbytbarhet, är vi alla illa ute.
Men det man allra mest gärna håller kvar från hyllningsskriften är att det nog i grund och botten inte går att definiera vad en bokförläggare är. Eller vad som utmärker en genuin sådan. Närmast kommer kanske det som exemplet med Elsie Johansson visar. En riktig förläggare får andra, särskilt sina författare, att växa. Som hennes pappa, Gerard, gjorde. Det är nog sådan hon är, Eva Bonnier.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com