TEATER. Teater Östfronten på Reginateatern: Pelikanen. Text: Dag Thelander / August Strindberg. Musik: Per Wickström. Regi: Lovisa T Onnemark.
Ensemblen i Teater Östfrontens uppsättning av Pelikanen: Malin Karlsson, Ida Löfholm, Lidia Bäck och Sara Hermansson. Foto: Teater Östfronten
Teater Östfronten har med sin uppsättning av Pelikanen, delvis med text av Strindberg, skapat en föreställning som har alla förutsättningar att bli den fria gruppens slutgiltiga genombrott. Något så genomarbetat till den allra vackraste musik, med så högkvalitativ teaterkonst utförda och av skådespelarna näst intill fulländning framställda, är det svårt att hitta. Alla spelstilar som finns är företrädda, och man får leta länge efter de yrkeskategorier i scenkulturens värld som här inte får ett ord med i laget.
MAN KAN GÖRA MYCKET med August Strindbergs Pelikanen, ett av kammarspelen som ofta visas på scenen. Där finns köld och hunger, död och begravning, bouppteckning, kvinnokamp, företagsekonomi, juridik, skulder, droger, uppfostringsfrågor och generationsuppror. Fast åt det motsatta hållet. Så kan man hålla på och räkna upp alla motiven, som ger olika infallsvinklar. Där finns även erotik att tillgå för den hugade.
Strindberg hade familjeproblem på närhåll som underlag för sin pjäs. Regissören Lovisa T Onnemark låter för sin del vår egen samtid inta huvudrollen i den musikdramatiska version som ges några sena majdagar på Reginateatern. Och inte nog med det. Dag Thelander har givit texten ett reningsbad och i stället för Chopin och de gängse tonerna har Per Wikström satt dit egna på notlinjerna för sin nykomponerade musik.
FRIGRUPPEN TEATER ÖSTFRONTEN brukar göra teater efter sitt eget huvud och ofta med gott resultat. Inte heller behöver de skämmas den här gången. De har för all del låtit pianot/synth behålla sin fabriksinställning. Men annars är det lite si och så med vördnaden och respekten för Nationaldiktaren. Som det ska vara numera, när inte ens kärleken får vara ifred utan i stället blivit en vara med ångerrätt och sista förbrukningsdag.
Fast där var nog Strindberg själv framme och petade på sin tid. Och det med besked. Det finns ju en del att ta av i Pelikanen. Föräldrars kärlek till sina barn och vice versa, gamla äktenskap som sett bättre dagar, skilsmässa, könsroller, nygifta och list, beräkning och fagert tal innan de hunnit så långt. Egen tyngdpunkt har föreställningen i sin fokusering av barnens utsatthet. Äktenskapsskillnaden är upphovsmännens eget påfund. De många singlarna i Reginapubliken känner sig nog hemma.
VARSIN BUKETT med gullvivor eller syrénkvistar till skådespelarna Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin Karlsson. En extra även till pianisten Sara Hermansson. Det regissören uppnått med dem är inget annat än högkvalitativ fullblodsteater. Scenkonst av det högoktaniga slaget som blivit stiliserad ända upp till och även över taknocken. Som kritiker tar man oftast del av en föreställning vid premiären. Här är skådespelarna efter en längre spelperiod synkroniserade och samspelta så nära fulländning det går att nå. Man känner total lycka!
Naturligtvis bör det här innebära det definitiva genombrottet för Teater Östfronten och placera den i allra främsta ledet. Ett absolut genombrott är det även för kompositören Per Wickström för hans på otroligt vackra melodier byggda musik, som bara den, för sig, visar hans väldiga begåvning och musiksinne i klass med de allra bästa. Benny har fått en värdig kollega där. I Dag Thelanders text anas förlagan i bakgrunden. Den som har den i minnet får en bonus. Men även inför Thelanders del av den väldiga framgången är det omöjligt att inte kapitulera.
DEN SKÅDESPELARDIALEKT som inte kommer till uttryck i Lovisa T Onnemarks regi finns inte. Det utformas med kroppshållning, ansiktsuttryck, ögonens rörelser, mungipor, minspel, grimaser, lemmarna var för sig, armar och ben men även rumpor. Så rösterna förstås, i tal och sång, enskilt eller i kör. De av regissören lagda scenerierna, ofta i snabbt tempo och betydelseladdade som attan, liksom grupperingarna rymmer eftertanke så det räcker och blir över. Här formuleras alla utsagor om vad det vi kallar livet kan vara i alla färger och tonarter.
Skådespelarna är dansare, cirkusartister, akrobater, clowner och inte minst mimare av allra bästa märke. Av någon anledning förblir pianisten Sara Hermanssons ansiktsuttryck hela tiden vid det bistra, stränga men rättvisa slaget. Som är hon satt att övervaka hela tillvaron.
HÄR RÅDER ordning och reda. I varje fall på teaterns oefterhärmliga vis. Ljussättaren Gustave Lund och scenografen, tillika kostymdesignern Cecilia Lindqvist inte att förglömma. Då inte heller de ironiska eller parodiska tilltalen. Formspråket är avlyssnat på även den nivån.
Om Strindberg brukar sägas att han tyckte synd om människorna. Bakom den här föreställningen kunde det i stället stå. Livet är ett elände för människorna. Och det kan man ju hålla med om. I varje fall de sjuttiofem minuter som iscensättningen varar.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Teater Östfronten på Reginateatern: Pelikanen. Text: Dag Thelander / August Strindberg. Musik: Per Wickström. Regi: Lovisa T Onnemark. Scenografi och kostymdesign: Hanna Cecilia Lindqvist. Ljusdesign: Gustave Lund. Medverkande på scenen: Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin Karlsson samt pianisten Sara Hermansson.
Efter ytterligare en föreställning i Uppsala i kväll, lördag, deltar Teater Östfrontens Pelikanen i Scenkonstbiennalen 3 juni till 8 juni i Östersund. Bara det är en kvalitetsstämpel som heter duga.