EN NY BOK Susanna Alakoski: Londonflickan (Natur & Kultur)
Susanna Alakoski hör till våra bästa författare med sociala och politiska frågor i förgrunden. Hennes nya roman Londonflickan rymmer en uppsjö av trådändar. Gärna hade man sett dem fördelade och fördjupade över flera böcker. Och inte lika tätt packade som den här gången.
Susanna Alakoski är en detaljrik och varsam berättare, som skildrar enkla människors vardag och liv.
Foto: Sara Mac Key
FÖR MÅNGA ÄR drömmen om ett bättre liv den kanske viktigaste drivkraften. Den spelar en viktig roll i dagens folkvandringar och var helt avgörande för förra århundradets alla politiska omvälvningar med fackföreningarna i spetsen. En hel del av deras insatser ger Susanna Alakoski stort utrymme i romanen Bomullsänglarna för några år sedan. Hon utgår visserligen från hur det gick till i Finland. Men det mesta där är giltigt också för svenska förhållanden. Låt vara att vår en gång östra rikshalva med sina traumatiska krig hade en kärvare väg att gå till dagens välfärdssamhälle. I en del avseenden är vårt syskonland i dag både ikapp och förbi.
Med Vasa i Österbotten som centrum följde Bomullsänglarna tekoindustrins utveckling från dess tidigaste skede fram till maskiner, som i mångt och mycket tog över produktionen. Innan det mesta därefter flyttades till låglöneländerna, där den numera befinner sig. Några med stor omsorg tecknade livsöden med rötter i det förindustriella Finland fick åskådliggöra utvecklingen. Berättad med både detaljrikedom och varsamhet. De sociala och materiella villkoren gavs stor uppmärksamhet med utgångspunkt i enkla människors vardag och liv.
FORTSÄTTNINGEN heter Londonflickan och hör till de böcker som inleder bokhösten. Hilda, huvudpersonen förra gången, finns med också nu. Men det är hennes dotter Greta, som får vara bärande gestalt i den nya romanen. Liksom mamman börjar hon sitt arbetsliv i staden Vasa. Hennes längtan efter ett bättre liv leder henne sedan till såväl Stockholm som London. Utrymmet i berättelsen får hon dock dela med brodern Jonni, som kommer till Algots i Borås, med andra som var med redan förra gången. Och nytillkomna som utvidgar persongalleriet ytterligare. Samtidigt breddar Alakoski perspektivet till att omfatta frågor som hör hemma i livets flesta skiften.
Det betyder att boken som enskilt verk betraktad blivit mycket på en gång. Och nog i överkant mycket. Den fackliga kampen är även nu ett av de viktigaste spåren. Det med all rätt, när förutsättningarna för vårt välfärdssamhälle i stora delar är på väg att glömmas bort. Men därutöver ingår även perspektiv som har med kön och sociala klassresor att göra, invandringen i stort, det dagsaktuella debattämnet om förhållandet mellan stad och land, den sociala övervakningen hos det senare, språkklyftorna mellan olika sociala grupper, deras skilda koder.
VIDARE DE globala orättvisorna, sorgearbete på ett individuellt plan, det ovälkomna barnets villkor som ett eget tema och den rotlöshet och vilsenhet som följt i alla omvandlingars spår. Och inte minst främlingskapet hos dem som har slitit sig loss ur sitt ursprung. Stoffet blir på så sätt så omfattande, att den som inte har den förra boken aktuell kan få svårt att hålla jämna steg med förloppet.
Dit hör de aningen schablonmässiga händelserna med romantiken på den fackliga kursen och Gretas bror Jonni som hamnar på avvägar. Men också andra sidospår får en väl abrupt behandling eller avslutning. När Hilda, mamman, för sin del alldeles innan bokens slut tycks försonas med sin livslott i en värld utan gud eller nåd, bränner det till. Men stannar vid det. Ändå formuleras här inget mindre än frågan om när ett liv är färdiglevat. Ett sällan uppmärksammat tema jag själv nog aldrig tidigare mött i skönlitterära sammanhang. Men som passar bra här.
AV EN FÖRFATTARE som i så hög grad står på läsarens sida, som Susanna Alakoski gör, hade man gärna velat få åtminstone några av dessa teman, var för sig eller tillsammans, behandlade, utvecklade och fördjupade i egna utförliga avsnitt. Den här gången är dock allt packat alldeles för hårt. Och i tätaste laget.
Eftersom romanen är nummer två i en serie och flera delar är att vänta, återkommer förhoppningsvis och så småningom en del av det som nu förblir hängande i luften. Tillsammans med annat som skymtar lite på håll. Så kan Londonflickan, invändningarna till trots, hos den eminent skrivkunniga Susanna Alakoski på så sätt bli till en fruktbar idébank för fortsättningen.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com