TEATER. Uppsala stadsteater, Intiman: That¨s life. Av och i regi av Göran Engman. Musiker: Per Wickström.
Det är en väl avvägd sammanställning av upplevelser ur sitt teaterliv och den egna musikrepertoaren Göran Engman bjuder sin publik i föreställningen That´s life på Uppsala stadsteaters scen Intiman. Där ges företräde åt en mångkunnig skådespelares rika register i tal och sång. Och för publiken blir resultatet en oavlåtligt strömmande gåva.
DET KAN INTE HJÄLPAS. Men det är svårt att undvika att tänka på televisionens publiksuccé med serien Skärgårdsdoktorn. För en del år sedan. Och då på Göran Engman. Väl den som stod publiken närmast med sitt perspektiv lite från sidan. Han gjorde fiskaren Sören Rapp i sitt röda båthus. Och tittade upp från luckan akterut på båten. Så nära en riktig skärkarl man kan komma. Kunnig i det mesta.
Kanske kan man se Göran Engman också som en teaterns skärkarl. Självförsörjande. Någon som prövat på det mesta i en skådespelares register. Allt från storebror Sigfrid i Vilhelm Mobergs mästerverk Din stund på jorden. Till att vara rockstjärnan Elvis Presley. Så nära det går att komma. Rollens storlek är inte det avgörande. Kroppen böjer sig åt rätt håll i det mesta. Och i perfekt lutning. Rösten fyller på. Lite vibrato där så är påkallat. Liksom den otvetydiga utstrålningen.
TILL DETTA: glimten i ögat som finns där hela tiden. Och en mimik som har pejling på det mesta. Vad en rikt utrustad aktör förmår av olika ansiktsuttryck. That´s life heter hans föreställning på Uppsala stadsteater. Och mot det finns det inget att invända. Det är sitt eget liv han berättar om i detta stycke lunchteater. Musiken håller samman vad som har tycke av nummerrevy. Och Per Wickström beledsagar. Med synt och dragspel.
Det är också mycket självironi i det här framförandet. Både i förhållandet till skådespelarrollen och till det egna livstempot, vars höga fart här och var bromsas lite av en smula eftersinnande. Engman hinner med att fråga sig vart allt det i livet osagda tagit vägen. Eller i vilken mån han har försummat ”det viktiga”. Kanske är det där hans återkommande mantra om att ”bilda familj” hör hemma.
MÅNGA RESOR har det blivit, utrikes ända till Kroatien, London och Moskva. Med turnerande Riksteatern Ystad till Haparanda, fram och tillbaka flera gånger om. Från barndomen minns han ridturerna som cowboy på käpphäst i uppväxtens Västervik. Och mötet sedan med det råare Stockholm. Musik från föregångare som Frank Sinatra, Johnny Cash och just Elvis ser till att stämningarna infinner sig allteftersom.
Före alla andra var han ståuppare. Så höll det sedan på i olika genrer och konstellationer, innan han till slut hamnade, eller bestämde sig, lite oklart vad, för Uppsala stadsteater. Som efter det har fortsatt att vara hans familj. Och kanske har han här också förstått värdet av sin egen skugga. Utan vilken livet blir en smula enahanda. Ändå griper han alla tillfällen att ställa till det lite för både sig själv, den ackompanjerande musikern och publiken.
DET ÄR SÅ det ska vara. Det som är omöjligt på alla andra ställen, har sin givna plats på teatern. Det vet Göran Engman. Vi andra inrättar oss gärna efter hans sidospår, krumsprång och infall. Där den smittsamma, sprudlande glädjen sitter i högsätet. Som den kanske bästa av konstformer ger tillfälle till och utrymme för: teatern.
Där befinner sig Engman på, vad som brukar kallas, sin mammas gata. Med ett övermått av värme. Hans musikaliska förmåga går heller inte av för hackor. Det är en fruktbar distans han hittat till vad han upplevt i ett mångsidigt liv. Till största delen i Thalias tjänst. Väl avvägt och perfekt sammanställt. För publiken en oavlåtligt strömmande gåva.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com
Uppsala stadsteater, scenen Intiman: That´s life. Av och regi: Göran Engman, dramaturg: Jonas Bernander, ljus: Mats Öhlin. Medverkande: Göran Engman, Katarina Bohm och Per Wickström, pianist.