EN NY BOK. Julian Barnes: Elizabeth Finch. Översättning: Andreas Vesterlund (Bakhåll).
Julian Barnes nya roman Elisabeth Finch är en bok med många bottnar. Den utspelas i och försöker komma åt människolivets alla glipor, där vi alla hamnar då och då. Mellan ideal och vardag, vackra ord och verklighet, godkända och otillåtna känslor. Den väcker tankar och är perfekt sommarläsning för den som vill hålla sin intellektuella spänst vid liv.
HAN HAR kanske rätt, den brittiske författaren Julian Barnes, i att livet kan vara aningen överskattat. Det är så han skriver i senaste och nu till svenska översatta romanen Elizabeth Finch. Ja, det är inte han själv som hävdar det utan personen, som blivit bokens titel. Hon är filosof och lärare och håller en föreläsningsserie om kultur och civilisation.
Undervisningen är till övervägande del maieutisk i Sokrates mening. Det slags förlossningskonst där att stimulera läsarnas tankar är det viktiga. Hur man ska förhålla sig och leva i dagens verklighet är det övergripande temat. Det mesta ses ur en av deltagarnas perspektiv och mycket liknar någon av Platons dialoger.
MED EN SÅ VÄLDIG ambition som här, att få med det mesta av tillvarons avgörande frågor, har det blivit en tät bok som kräver ett uppmärksamt lyssnande. Men ändå är det imponerande hur mycket som finns med. Den röda tråden är förnuftets primat i en tillvaro där så mycket annars styrs av känslor.
Julian Barnes har hittat fruktbarast möjliga grepp när han fokuserar mycket på de tidsströmningar på 300-talet som kom att brytas mot varandra, när den hedniska hellenismen förlorade mot en frambrytande kristendom. Men utgångspunkten är hela tiden den mänskliga existensens grundvillkor i vidast möjliga mening.
DET KANSKE MÄRKLIGASTE med boken är hur väl den hedniska tankevärlden passar in i de frågor och mönster för problemlösning som framträder som våra eviga följeslagare. Det gäller individen och den enskilda människan lika mycket som sådant som har att göra med dagens brännpunkter med klimatkris, rasism, den digitala världen och krig. Alltsammans betraktat genom boktitelns ögon.
Men lika mycket genom berättaren Neils medvetande. Till fiktionen hör att utgångspunkten är Elisabeth Finchs efterlämnade manuskript och anteckningar. Och ett tänkande som har sin grund i den romerska filosofins stoicism med företrädare som Epiktetos.
VILL MAN HITTA ett mål för bokens tankar, kunde det vara en människas seriösa kärna. Till det som avhandlas i detta sökandes riktning, hör allt från värdebegrepp som uppriktighet, sanning, lycka, äkthet och att intellektualisera livet. Till majoriteters vilja, förkonstling, passionernas kraft. Döden och givetvis det engelska och brittiska samhället av idag.
Ett långt avsnitt ägnas även den siste romerske kejsaren Julianus Avfällingen. Där Barnes ställer hellenismen mot kristendomen och stannar till vid vad det hade inneburit, om den förra avgått som segrare. För eftervärlden har denne Julianus ibland framställts som en synonym till ondskan. Men den slutsatsen delar inte Barnes.
LÄSAREN HÅLLS hela tiden på halster om vad för slags bok det här egentligen är frågan om. En sokratisk essäroman, en biografi över Elizabeth Finch, en författarens självbiografi eller en plädering för upplysningstidens ideal. Med tvivel, aktiv intelligens och livet här och nu i förgrunden. Framför kristendomens ljus och glädje först efter döden.
Och det är klart. Alla skuldkänslor, Augustinus och arvsynden kunde vi gärna ha fått slippa. Men de hedniska gudarna var inte heller de så värst mycket att luta sig mot. Och världen har sett ut som den gjort. Under historiens gång.
Allra mest kan man kanske säga att boken utspelas i och försöker komma åt ett människolivs alla glipor. Mellan ideal och vardag, vackra ord och verklighet, godkända och otillåtna känslor. Elisabeth Finch i romanen är lärare under nog så speciella förhållanden. Men det handlar i grund och botten väldigt lite om den ideala läraren, eller om kristendom contra hedendom, Eller om kärleken, ett annat tema.
ÄNDÅ KANSKE allt detta på en och samma gång. Får fatt i läsaren gör den. Och väcker minnen till liv från läsarens egen bildningsgång. Ett begrepp som tidigare var lätt att fylla med innehåll. Om jorden går under i en klimatkris som står utan styrsystem. Eller något krig som följer samma mönster, får vi inte veta.
Men den väcker tankar. Och det är vackert så. En i rättan tid utkommen sommarbok är det hur som helst. För var och en som under semester och ledigheter vill hålla sin intellektuella spänst vid liv.
Bo-Ingvar Kollberg
Sidstycken.com